Om det krafsiga. Böcker och tankar vid datorn en vardagkväll.

Jag plockar en del med bilder som ska kunna vara möjliga att översätta till något mer, eller annorlunda jämfört med fotografiets renaste form. Det kan uttrycka sig som en slags lek med uttryck, undersökning skulle man kunna säga om hågen stod till det mer ambitiösa. Nog med det.
   

Analogt negativ. Avfotograferat mot ljusbord i raw, därefter processat i Camera raw, en sväng i Efex Analog och lite småpyssel i Photoshop.

Digital bildfil. Camera raw, efex och avslipning i Photoshop. Skillnaden i uttryck finns om än inte överväldigande. I den översta bilden adderas negativets korn med det korn som efex-filtret lägger till. Att de här bilderna med konventionellt fotoseende får rött kort spelar mindre roll i det som eventueellt ska ske, övergången till fotopolymer. En teknik som gynnar det ruffiga. Även om ursprungsavsikten med polymerteknik är den motsatta.

Jag blev lite inspirerad av artikeln om Joakim Möller på Fotosidan. Intressant förhållningssätt till fotografi, rätt långt från det traditionella mörkrummet, men med ett uttryck som ligger ganska nära. Och ett bildspråk som tilltalar mig. Läs gärna artikeln.
   Läser samtidigt Samuel Poromaas blogginlägg om bok. Det är kanske dags att försöka sig på en bok,  alltså en egen, inte något gjort på uppdrag. Men för detta behövs ett synopsis, en anledning att skapa något i bokform. En berättelse och ett relevant bildmaterial. Trösklarna är många och med en viss höjd.

Förfinat tryck

(Inte pastellig bild. Vass i is.)

Mycket av det pastelliga i fotografi gynnas av tidens tryck, bra papper, matt bestruket och skapat just för de fina raster man ser i dagens tidskrifter. Och man kan åstadkomma det även på papper med låg gramvikt. Det har jag från en pensionerad pappersingenjör på Papyrus. Ja, utvecklingen av tryckmedia de sista tio tjugo åren har gått med stormsteg, inte alltid till det bättre, men mindre giftigt och generellt mer miljövänligt. Det får sitt genomslag på hur vi uppfattar och handskas med fotografi. Sen om det är höna eller ägg är en fråga. Har tryckmedia hunnit i kapp fotografiet, eller ligger trycktekniken före och sätter fotografiets ribba? Kan det vara så att yngre fotografer som vuxit upp i en tryckmedial tid ser vissa uttryck som självklara. Att det är en generationsfråga håller jag för troligt, oaktat fotografer som Anna Klarén och andra äldre som excellerar i det "pastelliga".
    Den fotografiska tekniken strävar mot högsta möjliga skärpa. Trycktekniken "rundar" till det liksom. Dessutom är det kanske så att fotografen i gemen struntar i det här, all den stund det mesta publiceras på nätet med nätets besynnerligheter vad gäller skärpa och kontrast.

Porträtt igen

Jag ställde ut tjugo års händelser och porträtt i ett litet sammanhang härförleden. Men sen måste man såklart fortsätta. Spontanporträtt. Norbert Faber

Att gestalta ögonblicket kanske ligger närmare fotografiet än måleriet. Men ögonblickets gestaltning är just det Norbert jobbar med. Och han gör det bra. Kan man höra ögonblick?

(Xpro2 35mm 1.4 befintligt ljus)

Borde man vara orolig

Läse i avisen att Trump, med vederbörligt bistånd från bipolär bisittare nu i ett raskt drag lägger ner, eller åtminstone  snöper den amerikanska motsvarigheten till SMHI. Amerikas Förenta Stater är ett område på klotet som är synnerligen utsatt för väder och vind. Oavsett om vad vädret är orsakat av. Kontraproduktivt är väl ordet som ligger närmast. Eller skjuta sig i foten.
   Vinden ligger på från fjärden, det är bitande kallt i fingrar och nästipp. Februari och några veckor i mars var ovanligt kalla (ovanligt kallt, ovanligt varmt). Man brukar säga att mikroklimatet i skärgårn ligger ett par veckor senare än i inlandet, och det stämmer väldigt väl just nu. Det är också mycket som hörs, men inte ses. Ett par tranor, rödhaken, alfågeln som ligger långt ut på  fjärden,  trastarna, korpen och alla de andra.

   Vädret är lite för bra för att funka med Nikon F och Fomapan. Man vill  ha det lite gråare, som häromdagen då dimman rullade in.  Livet på ön tar sin början, flyttar ut om nån vecka är det tänkt. Det lilla hjulet.

Pass på!

Det dyker upp en Charlotte Murphy här och där i flödet. Jag tror inte att det är den irländska skådespelerskan Charlotte M som går in i trådar med mat-teman. Och lämnar länkar till dataspels-siter. Så pass på! Nåt lurt är det.
Bara så ni vet.