Oskarpt 2

Ännu mer oskarpt. NY. Natten är ljum. Pulsen finns hela tiden. Om det så bara är att rasta hunden. Det fattas kanske en Checker, Yellow Cab, en Travis, för att bilden ska bli  komplett.

Oskarpt

Ibland vill jag ha oskärpa. Rätt ofta. Ibland vill jag ha riktigt svart. Som Daido Moryama, en favoritfotograf. Men det är inte alltid riktigt lätt i en digital värld. Som man skulle kunna tro. Och den här är inte supersvart den heller, så som jag vill. Utgångspunkten är inte den bästa heller. Ja, oskärpan den fanns där från början, fattas bara annat. Men att anstränga sig för  dålig kvalitet? Hur är en funtat egentligen?

(FujiX10 NY. En hel del pyssel i CR, Ps och Silver Efex. )

Rivningen fortgår

Så fortsätter rivningen av Ulleråkers sjukhus. Mentalvård, hospital, sinnessjukhus. Det tar tid. Det är ett solitt bygge och otroligt mycket större än vad man i förstone tänkt. Man klipper sönder husen nu för tiden. En jättelik sax knipsar bit efter bit. Och jag kommer osökt att tänka på en patient som jag mötte på sjuttiotalet. Som klippte tidningar. Bild efter bild, i allt mindre bitar. Dag efter dag.

Fujifilm 23mm. Lite pyssel i Efex.

Giacometti

kom jag att  tänka på en grå dyster dag. Ett helt gäng faktiskt. Man ser det man vill.

Airstream

kom jag att tänka på, en lördag eftermiddag. Ralph Goings superrealistiska målning från 1970. Fast, ja, den enda gemensamma nämnaren är väl husvagn. Och ljuset som också är hårt och knasterblått.
Ingen hemma. Det är inget kul här ute på fältet när det blåser. Kallt. Känner naren i händerna. Det här måste vara sista utposten att parkera sin husvagn efter alla avhysningar.
(Fast tusan vet om jag inte skulle behålla den i färg i alla fall...)

Fujinon 18/2