Om den lilla poesin.

Så går en av de där dagarna i början av juni då allt ligger framför stäven. Och skogsnävan blommar och står inte dikesrenen redan i fägnadsmoln av hundkex och smörblomma. Och barnbarn som rycker sina första strömmingar, vilket i sig är lite märkvärdigt att de överhuvudtaget simmar här i ytterfjärdens innerkant i dessa dagar med industrifiskande jättetrålare därute. Ur led är tiden.

Men det hindrar inte att de senare marineras i citronsaft, olivolja, salt peppar vitlök och en knippa timjan och persilja. Och tar en vända över grillen. Tillsammans med ett knippe skogslök. Och jodå, nog gol göken i väster också. Det goda livet.

2022-06-04 22:27   Benganbus

Fin sommarpoesi det här!
/B

Svar från mombasa 2022-06-05 16:15

Tackar mjukast /Gunnar S

2022-06-05 10:18   Lena Holm

Fina sommarminnen för barnbarn kan jag tänka mej. Åt de av strömmingen också eller var det för mycket ben. Jag erkänner att jag var inte så förtjust i dessa små fiskar då jag var liten och de förekom rätt ofta hemma hos oss. För att inte tala om stekt löja när vi var hos släkten i Kalix, små ben som man inte skulle känna om man åt dem på knäckebröd. Men det gjorde jag.
Hälsningar Lena

Svar från mombasa 2022-06-05 16:17

Jodå, men de fick pilla bort benen själva. Jag tar dem med allt utom stjärtfenan. Lite extra kalcium.
/Gunnar S