Om det dokumentära gatufotot.

Eller hur man nu ska uttrycka det. Häromdagen kom jag att bläddra i Sven Auréns bok om hallarna i Paris. Med foton av Tore Johnson. Boken kom ut 1967 på W&W. Och hade sin grund i det faktum att de ryktbara hallarna, les Halles i, det centrala Paris skulle utlokaliseras till Paris utkanter. Slutet på en månghundraårig epok av urban mat och livsmedelshantering. Sånt sätter sina spår i det gastronomiska Paris.

 
   Det är fina bilder. Rejäl tidstypisk svärta, givetvis en aning förstärkt av dåtidens reproteknik och ”reprosmak”. Men det som slår mig är att merparten av bilder i dag skulle platsa utomordentligt i gruppen Gatufoto här på FS, eller för all del på något annat ställe där gatufotografer flockas. Men bilderna är och syftar till att vara dokumenterande, och illustrerande. Det finns en text, med bildtexter, som går hand i hand med bilderna. En kronologi och berättande rörelse, både bildmässigt som textmässigt. Men, som sagt och trott, bilderna har fler kvaliteter än de rent berättande och det kan naturligtvis bero på att de har fått den tidens patina de förtjänar. De har fått ett utökat uttryck. Dokumentärt och därutöver något mer. Inte nödvändigtvis ”schysst komp” eller ”bra fångat” utan en annan mer ogripbar dimension. Inte helt mätbart. Kanske tidens gång sedd i bild. 

(Place des Vosges Paris. Ett antal kvarter från de gamla hallarna som numera lever kvar i namnet på en tunnelbanestation – Châtelet-Les Halles.)

Inlagt 2021-04-24 17:51 | Läst 765 ggr. | Permalink
Hej Intressant fotograf. Just det dokumentära ligger mig varmt om hjärtat, det är så jag vill nå med mitt fotograferande.
Du får mig alltid att vilja åka till Paris. Det måste bli så om det någonsin lugnar ner sig.
Ha en fin lördag och söndag.
/Bengt H.
Hej, ja Tore Johnson är intressant, medlem i tio-fotografer, son till Eyvind Johnson till vilken han haft ett inte helt problemfritt förhållande till. Dessutom tog han väldigt mycket bra bilder.
Kul att jag kan locka till Paris. Och dit åker man gärna tåg. Vem vet, snart kanske man kan åka från Stockholm C med de mörkblå vagnarna "Compagnie Internationale des Wagons-Lits". Att stiga av tåget på Gare du Nord efter ett dygns tågresa genom Europa en förmiddag i april är en upplevelse i sig.
Ha det fint på gator och torg!
Gunnar S
Det "utökade uttrycket" kanske bara är en fascination över svunna tider. Precis som arkeologi kan vara, men för en mindre skara.
Den närmare tidsåldern som du ger exempel på känns begripligare fast kanske ändå avlägsen, samtidigt som den är dokumenterad i närvarande bilder. Alltså inga hällristningar eller fossiler, fotografikonsten är i jämförelse en underbar uppfinning!

Ha det gott! /Thomas
Svar från mombasa 2021-04-24 22:16
Hej. Ja det kan så klart vara en fascination över svunna tider. Men finns det inte ett stråk av melankoli, av vemod över tider som flytt. Låt vara och hur som helst. Det är en fantastisk uppfinning det där fotografiet som låter oss se dåtiden såpass skarpt. Tack Nicéphore Niépce, det gjorde du bra.
Ha det gott
/Gunnar S
Intressant betraktelse om gatufoto!
/B