Om objektiv och bildutsnitt, plånböcker...och lite Indien.

När jag mer och mer började fotografera med Fuji X kom det också att bli mer och mer med fasta objektiv, eller fast bestämda utsnitt kan man också säga. Även om jag använt mycket zoomobjektiv, och gör det i min Nikonvärld har jag alltid föreställt mig att mina zoomobjektiv haft liksom fasta klickstopp på de brännvidder som är mest förekommande. En mental rulle eltejp för att vid behov låsa objektiven så att säga.
   De flesta systemkameror säljs med ett så kallat kit-objektiv. Smaka på ordet, kit, låter inte det som lite billigt, lite sekunda, lite plast så där. Men vad som oftast gäller brännviddsomfånget  är att det följer det den gängse brännviddsnomenklaturen. Mitt Nikkor 24-70mm 2.8G ED befinner sig inom normalzoomens, och följaktligen kit-objektivens värld. Eller? ( Nja, jag vill väl inte påstå att 24-70:an är något billigt eller plastigt, snarare gediget som en pansarvagn.) Och vad behöver en fritidsfotograf som i huvudsak publicerar sig på webben och dessutom i de flesta fall hänger sig åt lite skorrigt svartvitt fotografi? Här nånstans dyker samtalet mellan "vill ha" och plånboken återigen upp som så ofta när det gäller penningen och verklighetens trivialiteter. Eller för att precisera det inre samtalet. Stor bländaröppning och ett bildutsnitt som beskrivs i termen kort porträtttele. Hur ofta har jag ett behov av dessa, föralldel delikata parametrarna? Ganska sällan är nog närmast sanningen. Jag är mer ute efter möjligheten ett kort tele för dokumentärt foto, ungefär så som man ofta fotograferade för fyrtio femtio år sedan, innan det här vidvinkelkorta påträngande utsnittet blev allenarådande, och nu pratar jag Full Frame. 28-35mm som ofta framhålls av gatufotografer. 
Men då tänker jag så här. 70mm, som ett exempel, är betraktarens bildutsnitt, 35mm är utsnittet som är nära men ändå inte inne, på gränsen till armlängds avstånd. Den där oönskade tittaren. Men det finns också bildutsnitt ännu närmare, 21-24mm då gränssnittet börjar prata om att bilden-ögat är inne i händelsen, är en del av händelsen. En deltagare. Här blir också skillnaden mellan fönsterbild och spegelbild tydlig
   Så hur ska man tänka. Om jag vill fotografera knasterskärpa i genren hemma i trädgården och spenaten i största allmänhet då har jag min Nikon-utrustning som även om den har ett antal år på nacken fortfarande levererar som man säger. Och skulle något inte vara tillfyllest vad gäller skärpa och kontrast finns ju alltid Topaz och annan AI att tillgå.
   Men om jag vill fotografera i nuet, människor, händelser, porträtt, reportage och sånt. I de situationerna är kanske en normal så kallad kitzoom, och en rulle eltejp modellen?

Vägtransporter.

 Från Sirsi i Karnataka till Agonda i Goa, en minnesvärd färd, alldenstund som den skedde i nån slags taxiliknande fordon till stor del  i indisk natt. Indisk natt är väldigt mörk. Alltså svartare än svart.  En färd i lite granna onödigt hög fart på väg mot gryning och morgon.Vårt syfte är nu att få en veckas avkoppling på en strandort. Ligga i en solstol under palmerna och läsa romaner, äta och dricka Kingfisher. Bada i Indiska oceanen. Vegetera. 

Gästarbetare från Nepal. Säsongsarbetar i turistbranschen. Vi fick lite kontakt ch en del svar på frågor om arbetsförhållandena.
Södra Goa är lugnare, mer avspänt och med en genuin landsbygd ett par hundra meter bort från stranden än vad den gängse bilden av Goa säger. Goa som ett slags Indien-light. Ja, det kanske gäller Goastränderna norr om Pajani, regionshuvudstaden i Goa. Turistboenden i södra Goa eller vad man nu ska kalla dem är enkla hyddor som dessutom måste plockas ner inför monsunsäsongen, dels för att inga turister, vare sig indier själva eller utrikes komna besöker stränderna i monsunregn. Men också för att det inte är tillåtet att bygga permanenta byggnader. Ja, det finns ett miljötänk även i Indien, trot eller ej.  Vad gäller Goas indiska genuinitet kan sägas att det går alldeles utmärkt att dra på sig en typisk indisk artontimmars magrevolution även där. Kan intygas(!).

Lite julstämning i "taxin".

Såna här resor görs inte längre. Jag bojkottar flyg, det är slutfluget. Och tåg till Indien, ja varför inte, kanske nån gång i framtiden om man får vara med.

Inlagt 2021-12-03 19:46 | Läst 1381 ggr. | Permalink
För egen del så hade gärna en tågresa till Indien fått bli en intressant realitet.
Dearjeeling express såväl som limited är ju redan ett vedertagna namn på "indiska" upplevelser värda en stunds uppmärksamhet.
Vad gäller bildutsnitt så är jag mer än villig att hålla med om att utrymmet mellan vidvinkel och porträtt är illa utsatt. Dock är jag ganska tveksam till hur det bästa objektivet egentligen ser ut. Ett fast 105 mm lockar emellanåt för att möta människor och skärskåda deras ansikten.

Andra dagar vill en ju komma åt alla fördelarna med 28-35 och se, känna och sniffa på gatulivet, känna doften av burritos, chili, vitlök, ingefära och andra lokala läckerheter och smaker.

24-70, ja varför inte... Ett brett spektrum, användbart, med en svag aning av tele jämfört med ett standardobjektiv. Ett objektiv för att krypa en liten liten aning närmare. Den nyfiknes objektiv skulle jag nog vilja påstå:)
........................................................................................................................................................

Detta om diskussionen angående objektiv...itet. Och därefter, apropå bilderna.
En dekapiterad tomte, upphängd i taket på ett främmande fordon, endast tre veckor innan jul. Ja konsumtion är ju sällan vackert, och speciellt inte i sin västerländska prydno, speciellt inte kontrasterat mot en diskussion angående indiska förhållanden...

Transportsektorn i Indien, speciellt som den framställs i den första bilden, ja vad säger en... Arbetsmiljöverket hade nog haft ett och annat att tillägga, möjligtvis kvinnorörelsen oxå. Men bilderna är vackra. Och att de uppmärksammas är ju förträffligt. Är det bildens syfte att uppmärksammas, eller har den ett annat syfte? Det är frågan... Vad vill fotografen uppnå med sina bilder. Uttrycken är som alltid; legio...
Allt gott!
//Morgan

Allt gott!
//Morgan
Hej och tack för din fylliga kommentar. Det finns ju et alternativ till zoomobjektiv. Att ha en tillräckligt stor sensor och ett riktigt skarpt objektiv så finns goda möjligheter att beskära bilde till nya utsnitt i redigering. Brännvidd är inget annat än utsnitt. Men det förenklar nog processen att ha utsnittet redan i sökaren så att säga. Om man redan i för väg vet vad och hur man tänker fotografera har nog fast brännvidd en fördel r min tro.
Indienbilderna har några år på nacken. Upptäckte att det fanns en del dubletter och fastnade så klart i mapparna, inget ovanligt beteende. Och syfte med de bilderna? Ja det handlar väl en del om sammanhanget de publiceras i. OCh vilken berättelse.
Ha det gott
/Gunnar S