Om varför man fotograferar?

Eller kanske snarare, något om fotografens uppsåt.

För man kan ju använda kameran och därmed sitt eget fotograferande på olika sätt. Ditt syfte med bilderna kan helt enkelt vara att dokumentera din eller någon annans vardag. Någon ber dig att fotografera, ett porträtt, ett föremål eller vad det nu vara månde. Du kan ha uppsåtet att arbeta illustrativt, göra faktabilder. Ha det som ett yrke. Du kanske använder bilderna för att tolka verkligheten, prosaiskt eller poetiskt. Och vem är mottagare? Med vem kommunicerar du med? Vad är ditt uppsåt?
Detta med tankar runt en intressant blogg här på FS "är alla bilder redan tagna?"
( Jag har blivit med Xpro2. Så nu är prövostunder. Kommer förväntningarna att levas upp till? I Domkyrkan är ljuset intressant och det finns mycket detaljer att testa mot. Höga ISO, eller långa tider. Hur långt är det möjligt att gå?)
Den här arkitektoniska detaljen har jag mig veterligt aldrig uppmärksammat förut. Ett stenansikte på en av pelarna i vapenhuset. Vulst eller torus kallas pelardetaljen som huvudet dekorerar. Något jag slår upp i böckerna när jag kommer hem. Ja, varje dag - en ny kunskap!

Och ett ansikte till. Höftskott vilket kamerans autofokus tydligen är med på. Bildens oskärpa beror på andra saker. För lite rörelseoskärpa är väl aldrig fel om man nu har ett uppsåt att beskriva rörelse. ( Lite tri-x simulering och högpasskärpa som vanligt.) Och apropå det där med höftskott. Många gatufotografer efterlyser vinklingsbara skärmar just därför att kunna ta höftskott. Kontrollerat. Fast det vete tusan...
Och visst är alla bilder redan tagna. Precis som alla sagor är berättade. Men vi slutar inte att berätta bara för det. Eller fotografera.

Inlagt 2019-10-24 16:00 | Läst 211 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Intressant frågeställning! Om varför man fotograferar alltså!
Det är en så'n där fråga som man får ibland på de mest ofta olämpliga ställen! :)

Ofta då man är litet instängd/inklämd, kanske på en fest, å sittandes i ett hörn, när man inte bara kan kuta iväg, och inte hinner hitta på nå't bra för att kunna gå iväg och ofta ställs frågan av en kvinna, män brukar fråga om kameran, och varför kan hon inte också fråga om min fina kamera istället om den tar bra bilder! Som de flesta män brukar fråga....
"Jag har alltid fotograferat", brukar jag börja med, jag startar litet ytligt så där, för att inte själv styra in det för djupt och då kommer det naturligtvis fler frågor samtidigt som hon tittar mig i ögonen och jag börjar bli litet svettig på överläppen....
"Vad är det du ser när du tar bilden? Berätta vad du tänker när du skall ta bilden"....
Nu e det kört liksom!
Svar från mombasa   2019-10-25 17:35
Jodå, det där känner jag igen. Vad målar du för motiv? Målar du akvarell eller olja? Jaså, jaha, inte det. Vad tar du för bilder då? Ere mycket porträtt? Ok hur förklarar man då att man försöker arbeta konceptuellt där valet av material och utrustning är mindre viktigt, snarare ett val som styrs utifrån den tänkta berättelsen. Jo det är inte alltid lätt här i världen.
Ha det gott