CARLZONZ BILDER II
De e mycke OS nu och snyggaste kameran behöver inte vara bäst!
Det blir en hel del sportande framför teven på kvällarna (och nätterna) just nu. Mest sitter jag där ensam eftersom min fru inte gillar att se sport och dessutom går hon på morronskift för tillfället vilket betyder att hon lägger sig ganska tidigt på kvällarna för att klara av att gå upp vid halvfem tiden på morgonen.

I morse hade man då satt mobilen på väckning tio i sex för att se Tre
Kronor såpa ut Slovakien och sen ta fajten mot Canada, men så blev det inte
utan snarare tvärt om.

Liten studiofotografering med LX3:an.
Före och efter behandlingen i ACR:en.
All the best!
/Bernt
En del får skotta sin taksnö själva andra slipper och snyggaste SLR:en från Canon.
I dag kom killar och skottade ner snön från taket i vår fastighet. Skönt att slippa hålla på med sånt själv. I stället kan man hänga framför teven och sporta och klämma en och annan pilsner…utan livlina!
T90:an, Canons snyggaste SLR!
I förra inlägget skrev jag ju lite om Canons gamla T80
kamera. Vad man än tycker om den så inte var den snygg direkt, om nu en kamera
behöver vara snygg för att funka. Men det hade nog Canons egna designer och produktutvecklare också fattat så när dom sedan
skulle ta fram nästa modell i deras T-serie som också blev den sista i
serien så anlitade dom den tyska industridesignern Luigi Colani som då var
bosatt i Japan. Det främsta
kännetecknet för Luigi Colani design är rundade, organiska former, som han benämner
"biodynamisk" och som han hävdar är ergonomiskt överlägsen
traditionell design.
Personligen tycker jag att T90:an är en av de snyggaste SLR kameror med manuellt fokus som någonsin tillverkats, dessutom hade den när den kom 1986 massor av innovativa saker som många av de övriga kameratillverkarna sedan tog upp och många delar av T90 införlivades också senare i EOS-systemet.
På den här siten kan ni läsa lite mer om designen/konstruktionen av T90:an.
Och som Micke Borg brukar säga: Håll igång avtryckarfingret!
/Bernt
Gatufotografering ”Through my window” och lite om en av Canon´s bortglömda kamerafloppar.
För två år sedan när vi höll på och röjde i vårt källarföråd hittade jag den här märkliga Canon maskinen i en kartong. Jag hade inte en aning om att den fanns i min ägo. Det måste ha varit så här det gått till har jag listat ut. På 80-talet arbetade jag åt en fotohandlare och gjorde bland annat hans annonser och annat reklammaterial. Ofta fick jag då över kameror och andra produkter som jag skulle fotografera av för hans marknadsföring. Jag bytte också kontor två gånger under den här perioden så kameran måste ha blivit kvar hos mig i en av flyttkartongerna av någon konstig anledning. Lite sent nu kanske att efter tjugofem år returnera den.
Till T80 tog man fram speciella autofokus objektiv, AC 50mm f/1.8, AC 35-70mm f/3.5-4.5, and AC 75-200mm f/4.5. Andra FD-objektiv kan också användas på kameran, men då utan autofokus möjlighet.
På mir.com finns massor av information om T80-kameran för den som är intresserad.
/Bernt
Våren är på gång i Saltspring Island.
Vår fs
bloggvän Ernst på andra sidan av vårt klot skriver i sitt senaste inlägg att
våren är på gång i Saltspring Island och att vädret där är ljuvligt soligt och
varmt och att humlorna redan surrar i luften. Ljuvliga toner för en
vinterhatare.
Här i
Ståckhålm känns våren vääääldigt långt borta. Bilden från min gata i morse kl.
08.50.
PS! För oss förtryckta gäller det att ta alla chanser.
I dag infaller nämligen internationella piprökardagen och pipans vänner runt hela vår planet höjer sina rökverk i vänskap och firande.

/Bernt
En stor fotograf har lämnat oss.
Den
som lämnat oss är Kenneth Gustavsson en stor fotografisk poet som jag följt och
beundrat sen jag såg hans första publicerade bilder och hans utställningar från
åttiotalet och frammåt. Han hade en unik
förmåga och hans sätt skildra vår samtid i bild var stor poesi.
Vi
gick på fotoskolan samtidigt men jag kände honom inte privat och jag har bara
träffat honom en gång och det var när han tillsammans med Christer Strömholm
och Anders Petersen hade en samlingsutställning på Kulturhuset i mitten på
90-talet. Jag har den stora lyckan att ha en av hans (som jag tycker) bästa bilder på väggen i mitt arbetsrum. Kenneth Gustavsson blev 63 år.
/Bernt




















