Nu börjar det hända saker, jag har varit ute och raggat och tillökning på väg!

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Jag har i dagarna införskaffat mig en Canada tillverkad Summicron 35:a till min M-kamera av en fs medlem och den lär väl landa hos min ICA-butik tvärs över gatan i början på veckan. Sen jag köpte min Leica M4-P med Summicron 50:an har jag dammsugit marknaden efter en 35:a och därmed kommit in i Leicavärlden där jag upptäckt att det finns lika många experter/förståsigpåare som kameraägare och fotografer. Det är ju mycket snack i olika forum på nätet om att Canada Summicroner skulle vara av sämre kvalité än den tysktillverkade.

"Made in Germany" goes better with dark beer while the "made in Canada" is better with Canadian Club.

Det är inte helt ovanligt att ”samlare” när dom köper sina mint Leica bitar ställer undan dom och sällan, om någonsin mer fotograferar med dom. Anledningen är helt uppenbar: Om du regelbundet använder en kamera, oavsett hur försiktig du är, till slut det kommer den att visa tecken på slitage. Nackremmen skaver tex ofta mot kamerakroppen och sliter på den svarta färgen eller nöter på kromet, mindre repor är också svårt att undvika.  Dessa till synes små brister kan skriva ner värdet på Leica bitar med tusentals kronor. Jag hade under mitt letande kontakt med en man som hade över 30 mint Leicor och han hade just sålt en till Japan för EUR 30.000. Han skrattade säkert hela vägen till banken. Bilden ovan några fina mint M-kameror, MP:n till vänster såldes för EUR 26.500 och M6:an för EUR 2.600.

Men som användare, dit jag räknar mig, behövde jag inte skaffa en ”mint” Leica kamera. Jag kan mycket väl skapa bilder med en ”ful-kamera” så länge alla funktioner är i bra skick. Naturligtvis bör man undvika att köpa en utrustning som visar tecken på extremt användande eller missbruk. En kraftig buckla kan till exempel tyda på inre skador. Men några små bucklor, repor och nötningsfläckar kan faktiskt vara önskvärt när man tänker skaffasig en Leica utrustning eftersom det oftast sänker priset på kameran eller objektivet med tusentals kronor. Dessutom kommer man inte att må mindre dåligt när man själv, vilket är oundvikligt, lägger till några märken och repor.

Världens mest spridna (Leica) bild.

Det har snart gått femtio år sedan den kubanska fotografen Alberto Diaz Gutierrez (Korda) tog sin berömda bild av Che Guevara. Den är troligen en av vår tids mest kända och spridda bilder och den har återgets i olika utföranden runt om hela världen. Den har visats på husfasader, affischer, bokomslag, t-tröjor, askkoppar, sedlar, frimärken, ja på nästan alla typer av material som kan innehålla en bild.

Naturligtvis hade Che Guevara alla de egenskaper som krävs för att bli en riktigt stor ikon, han var vacker, karismatisk, ungdomlig, djärv, och framför allt en idealist. Allt detta har Korda perfekt lyckats fånga i sitt snapshot  Det togs många bilder på Che Guevara under hans livstid men ingen annan bild av honom har fångat världens fantasi som just den här berömda Che Guevara bilden av Korda.

Här finns lite mer att läsa om Korda och hans Che Guevara bild.

Jag har också vid några tillfällen nyttjat Kordas Chebild för diverse arbeten, här en motivlack jag gjorde på en stol (Plankan designad av Lindau & Lindekrantz) för en annons åt en kund i mitten på 80-talet. Jag fick behålla stolen när arbetet var klart.

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Länktips!

Lite ögongodis från fotografen Maciej Duczynski.

Hade gott därute!

/Bernt

Årets värsta månad är över...

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Äntligen är årets jobbigaste månad over. Jag hörde att vi haft ynkliga 14 soltimmer i november och det har kännts både i kropp och själ vill jag lova.

Nu så här i början på december börjar också pysslandet med att få ihop besökstider inför julhelgen hos barn och barnbarn. Det mesta av organiserandet av detta sköter min fru om och jag hänger bara på. Införskaffandet av julklappar till barbarnen har också redan börjat och även där är det min fru som sköter det mesta (efter samförstånd). Men det kan jag naturligtvis inte berätta något om här.

Fikaboken!

När jag var på Dunkers i Helsingborg tidigare i höstas såg jag bla där en grafikutställning av den engelske konstnären David Hockney. Plockade därför häromdagen ner en av hans böcker som jag har i min bokhylla. Det är möjligt att jag nämt den i något av mina tidigare inlägg.

David Hockney Cameraworks /1984

Jag har följt David Hockney konst sedan slutet av 60-talet. I början handlade det mest om hans grafik och målningar. Någongång i början på 70-talet började hans fotografiska kollagearbeten dyka upp.

Det var en ren slump att konstnären David Hockney började med sina nu så berömda fotografiska kollage. Han skulle vid ett tillfälle skicka iväg en del av sina konstverk till en utställning och ville därför dokumentera dom så han gick till närmaste fotohandlare och skaffade sig en Polaroid SX-70 kamera plus en laddning med filmpack. När han var klar med dokumentationen av sina arbeten började han fotografera runt i sin studio och några bekanta som för tillfället var på besök. Innan dagen var slut hade han tagit hundratals bilder med polaroidkameran och pusslat ihop dom till flera olika kollage.

Efter ett tag gick han över till en 35 mm kamera (Pentax 110) i stället för polaroiden. David Hockneys fotokollage tillkom huvudsakligen mellan åren 1970 och 1986.

David Hockney, Pearblossom Hwy., 11th-18th April, 1986, #2, 1986
Jag har flera Hockney böcker och i en av de andra finns ovanstående kollage med som nog är ett av hans mest kända. Han har själv berättat att han var ute i och fotograferade i den Kalifornska öknen i nio dagar och att det sedan tog honom fjorton dagar att sammanställa kollaget. Kollaget innehåller totalt 750 delbilder. Jag har för mig att jag läst någonstans att han gjorde ca tretusen (3000) färgkopior för just det här projektet.

Han fick många copy-cats under en period, även jag har gjort mina små försök.

Ellens träffen...

Gårdagens Ellen träff fick gå av stapeln utan min medverkan eftersom mitt huvud och mina ben inte riktigt var på samma våglängd i går.Det känndes som om jag hela tiden släpade omkring på ryggsäck på nittio kilo, benen hade svårt att hålla uppe kroppen.

Så det blev några timmars filmtittande i stället och den här gången med mina nya trådlösa hörlurar. En av filmerna jag såg var Luc Bessons Léon. Några av hans andra filmer som också är mycket sevärda är Subvay, Det stora blå, Nikita och Det femte elementet. 

Men idag känns allt redan lite bättre som tur är...

/Bernt

Det är ingen ko på isen så länge rumpan är i land..

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Jag har nu under en tid försökt jaga reda på en Summicron 35:a till min nyss inskaffade nygamla Leica M4-P. Ekonomin för inköp är naturligtvis begränsad när man lever på sin statliga ”konstnärslön”. Det verkar ha blivit ett kraftigt sug efter  lite äldre Leica prylar de senaste åren och det är ju glädjande för den analoga fotografins överlevnad. Men jag misstänker också att många skaffar sig Leicabitar och ställer dom sen i bokhyllan (eller i bankfacket) i stället för att låta dom arbeta, undantag finns naturligtvis.Vi får se hur det går? Jag har ingen brådska eftersom mitt fotograferande så här års går på sparlåga minst sagt.

Lite sugen är jag också på att skaffa mig en 21 mm senare eftersom jag alltid gillat den brännvidden. Att köpa en Leitzoptik blir nog inte aktuellt men Voigtländer har ju en också en som nog passar min plånbok bättre.

 Bilderna då, alla från mitten av 60-talet. Leica M2/21mm/ Tri-X/Rodinal. Reprofotograferade 18 x24 kopior.

”Jag får frågor om varför jag fortfarande envisas med att knipsa analogt, svaret är enkelt, det blir bättre. Digitala filer ger brus. Tri-X ger korn. Riktig film ger svärta. Digitala kort ger något som liknar svart. Det är en viss skillnad och svårare är det faktiskt inte. Sen gillar jag det fysiska, det man kan ta på, som ett negativ, som sex”. -Thomas H Johnsson.

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Det var allt!

/Bernt

Källarstädning plus några ”memory lane” bilder, en test och ett filmtips!

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

I dag har vi hafti gårds- och källarstädning i vår bostadsrättsförening. Eftersom jag (enligt min fru) har svårt att slänga saker så är vårt källarföråd så proppat att det inte går att få in en enda pryl till. Så idag tänkte jag då att skulle bättra mig lite där och därför röjde jag lite i några av våra ca 30 flyttkartonger. Vilket betydde att tömde några kartonger, slängde det som jag inte ville ha kvar och la tillbaka resten. Sånt här tar tid då det dyker upp intressanta saker och ting som man inte sett på en herrans massa år. Det är lätt att man försvinner bort en stund längs memory lane...

I en lådorna hittade jag några gamla bilder från en resa till Irland sommaren 1966. Troligtvis tagna i Dublin. Jag har tidigare i min blogg vid något tillfälle berättat att jag 1969 på grund av vissa omständigheter förlorade hela mitt negativ och bildarkiv, så dom här bilderna hade jag totalt glömt bort.

Jag hittade också mitt gamla SJ-kort från första terminen på Kursverksamhetens Fotoskola plus en bild från samma tidsperiod. Troligen tagen på en resa till Paris som ett gäng från Fotoskolan gjorde. Den enda som jag kommer ihåg namnet på av personerna på bilden just nu är Sam J Lundvall (till höger). Alla bilder ovan reprofotograferade med kompakten.

Powershot G11 vs Panasonic LX3 vs Sigma DP2

Siten ephotozine har gjort en testjämförelse mellan ”ädelkompakterna” Canon Powershot G11, Panasonic LX3 och Sigma DP2

Filmtips!

"Rififi"

Om ni har tillgång till Axesskanalen i ert tv-utbud så kan ni där i kväll kl.20.00 se den franska gangsterfilmklassikern Rififi av regissören Jules Dassin från 1955. Den handlar om en kupp mot en juvelerarbutik och mest berömd från filmen är nog själva inbrottet som är en halvtimma långt, nästan en helt tyst sekvens utan dialog och musik.

Rififi blev den största filmsuccén i Frankrikes historia. Dess nakna våld och brott mot konventioner - såväl cineastiska som moraliska - gjorde att den totalförbjöds i flera länder

A triumph of celluloid!!!

Trevlig lördagskväll!

/Bernt

Lite om tidningsläsning plus lite om två trettioåringar m.m...

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Jag gör lika dant som Bengan, alltså plöjer igenom DN varje morgon. Den brukar rassla in genom brevinkastet sådär vid femtiden varje morgon. Först ögnar jag igenom nyhetsdelen ganska snabbt och sen ekonomin. Sist läser jag kulturdelen rätt noga. Och när jag gjort detta går jag tillbaka till nyhetsdelen och läser det som jag är intresserad av där. Det här brukar ta en bra stund (ca 1.5 tim) och en tre fyra koppar kaffe brukar det också gå ner under tiden. Bilden: Så här kan det också se ut i november bilden ovan från den 24 november förra året.

 Två trettioåringar.

I år är det trettio år sedan den första Sony Walkman spelaren kom. Den lilla kassettmaskinen var.en revolution i musikvärlden när den kom. Den blå och silver färgade Walkman TPS-L2 (den första kommersiellt tillgängliga Walkman) började säljas i Japan den 1 juli 1979. I Storbritannien kom den med stereo-uppspelning och två minijack för hörlurar vilket gjorde att två personer kunde lyssna samtidigt. På bilden två välmående jubilarer, kameran fyller trettio nästa år.

 Fotoprojekt

Om ni har svårt att komma på något eget fotoprojekt kan ni kanske snappa upp lite från  filmen Smoke med två av mina favoritskådespelare William Hurt och Harvey Keitel.som jag såg på en av kabelkanalerna häromdagen.

Länk till en SMOKE scen på tuben!

Då och då häder det att jag får förfrågningar från kidsen på deviantart.com där dom frågar om dom får nyttja mina bilder som underlag för egna projekt.. Ibland tillåter jag det och ibland inte och endast om dom gör något eget av bilderna, alltså inte i bildmontage eller liknande.

Hello there,
I was wondering if I could use your self portrait "New but not new HDR" as a reference for a school project. I need to do a modular map aka. grid method enlargement. I feel the dynamic tonal range would be a great challenge for me.
I would of course, post the finished piece here on deviant art and credit you for the original image.
Thank you in advanced for your consideration.
Doug

Här hans arbete under gång.

Annars då...

Långsamhetens lov. Vi har nu bott i vår lägenhet i snart femton år och har i princip haft samma möblering hela tiden. Nu har vi till slut gjort en liten ommöblering och samtidigt hängt upp vår fjärrtittarapparat på väggen. Vi skaffade vår nya platta apparat med väggfäste redan för över ett  år sedan.  Det kändes lite konstigt första dagarna men nu börjar jag vänja mig...

Hade gott därute!

/Bernt