Själens obotliga tomhet

Rivningen av Ulleråkers sjukhus-huvudbyggnaden har slutligen satt igång. Ytterligare ett mentalsjukhus  som ska lämna plats för nya bostäder, nya människor, nya drömmar, nya besvikelser. Fönstrena är urplockade och nu är det fritt fram för all ångest och alla själarnas djupaste skrik att äntligen slippa ut.

( fotokursen individ val) Vi har fortsatt samtalet om bilder och det dokumentära. Om fotografiet som minne i ett större sammanhang. Vi snuddade lite vid närheten mellan dokumentär bild och prosabild.
Den översta bilden gjorde jag i gråskala. Lite Efex ( kolla inställningarna i kursrummet). De andra bilderna är bara justerade i Camera raw. Jag använde det  sätt som några prövade i våras, med lite mer kontrast och sänkt mättnad. Nu tar kursen sommarlov. Några ses igen i höst.
(PS. Lägg gärna de sista bilderna  i er bloggar.)

Inlagt 2016-05-27 11:56 | Läst 2152 ggr. | Permalink
Tack för titten. Jobbade där några månader i tidigt sjuttiotal.