Om massbilder och trivialbild
Ett intressant inslag i SVT nyheter som handlar just om det här med massbildens allians med det privata kontextet. Nåt som är särskilt intressant är tanken som väcks av den inkallade experten, om att få bilden gillad, och glidningen och syftningen till en influencers syfte och värv. Här anar jag en generationsfråga. Om skilda syften. Om olika syften med bilden, alltså den triviala och privata.
Experten Stina Vickhoff talar i perspektivet mottagare, alltså vad hon förväntar sig av ett kvalitativt flöde. Och det kan ligga något i det. En bild blir en tolkningsbar berättelse först när den når mottagaren. Men det finns ett skav här. Sändaren vill berätta om sin upplevelse, inte med snegling på mottagarens, eventuella, kvalitetsaspekter. Det är som att dissa en bukett blommor någon kommer med till en bjudning. ”Nä, bättre kan du”.
För det är nog så att privatbilden, massbilden är sändarens angelägenhet, fram tills dess bilden omfamnas av mottagaren. Där i det ögonblicket kommer bilden att transformeras till en allmängiltig trivialbild, eller en massbild som har avsändaren som facit.
Problemet ser jag som att Vickhoff inte uppfattar den privata massbildens primära syfte. Hon tycks tro att bilder skapas i ett ”influencerkontext” där bilden huvudsakliga mål är att ge flest möjliga gillanden. Det trots att hon vill att bilder ska ha ett mervärde, människor, glädje men också vardagens tristess. Men vi berättar om det liv vi vill berätta om. Vill vi berätta om svackorna gör vi det, men kanske inte i offentlighetens ljus
Jag skulle eventuellt kunna köpa det om det inte vore för att inslaget (expertens?) illustreras med den allra värsta sortens stock art, trivialbilder, om än rörliga.
Men, vad är det för fel på grillbilder? Jo, jag vet. Matfoto är en svår genre. Men mottagaren är inte Allt om Mat. Mottagaren är allt som oftast vän och familj Ja, medelhavet är blått. Min bild vill bara berätta om ja, jo jag har också sett det. Och att bilder från semester skulle vara superskryt? I en tid när det ses som en mänsklig rättighet att flyga till Medelhavet.
Nä, här får experten läsa på. Alternativt SVT.
Vad gäller bilden ovanför, trivialbild om det inte vore för fågeln i högra hörnet. Indiska oceanen, Kerala. D300 24-70 2.8.

Tackar och bockar. Bildanalys och kommunikation är viktiga saker tycker jag.
/Gunnar S
/B
Nä, det var inte riktigt solklart. Jag vill inte vara besserwisser, men nånstans kuggade inte hennes resonemang helt och fullt ut. Om man säger.
/Gunnar S
Hej. Inslaget ligger ute på SVTplay nyheter om du vill se det. Jag vet sen tidigare att du har tankar runt det här med bildkategorier. För mig, och för många andra som sysslar med bildkommunikation är taxonomin runt bilder inte värderande. Det handlar mer om hur man kan förvänta sig att bilder kommunicerar på olika sätt, med alla parametrar som en bild omger sig med. Till exempel den smått kameleontiska förmågan att byta skepnad från det att bilden är sändarens angelägenhet till att den blir mottagarens tolkning. Men också hur bilder kan växla mellan olika kategorier beroende på vem som sätter en bild i ett visst kontext. Och vilket kontext det där. Och också hur svårt, nästintill omöjligt det är att förutsäga sådant.
Du har helt rätt i att motivet på min illustrationsbild hade varit tämligen ointressant och, möjligen fungerande i ett privat kontext om den vore tagen mitt på dagen. Då hade den haft ett ganska platt intetsägande ljus (solen står som bekant högt på himlen nära ekvatorn). Och eftersom solnedgångar trumfar allt ;-) så glider bilden in i trivialbildens sfär. Läsbar av alla och en var men ganska grund. Redundant som vi säger. Men, som du påpekar, fågeln, i siluett, tror jag, skapar en dissonans i bilden som nog är ganska lättläst, och rör sig i vår gemensamma bildordbok.
Ha det gott
/Gunnar S
/peter
Japp! Solnedgång trumfar allt. (And remember use a telelens when shooting sunsets/E Erwitt)
/Gunnar S
Jag såg TV-inslaget, och reagerade mest liksom ” …ja ja..”. En liten detalj i ”influencer-snacket”, det verkar som om det svenska språket duger dåligt, ”obviously” som hon sa vid nåt tillfälle. Obviously.
mvh
/B
Tack Börje! Jag undrar om det inte är den där generationsskillnaden i seendet av bild som fick mig att reagera. Kanske är det oreflekterade sättet att betrakta en bilds alla dimensioner som stör mig mest. Och att inte ta med sändarens oförställda glädje i att lägga ut en, i sitt eget tycke fin bild. Men, bildkommunikation är knepiga grejer.
Ha det gott
/Gunnar S
Ja det var ett mycket motsägelsefullt inslag. Att mottagaren på olika sätt visar sin uppskattning får väl ses som grädden på moset. Man fotograferar liksom inte på uppdrag annat än sitt egna. Och som du påpekar, det här med att vardagliga situationer kan vara smått ”traumatiska” för de inblandade i bilden.
Hälsn Gunnar S
Väldigt bra kommentar Susan! Håller helt med dig!
/B
Fin bild :-)
Hälsningar Halina
Tackar och bockar. Sökandet efter gillanden är väl inget annat än ett uttryck för bekräftelse. Men väger mängden tyngst eller är det en insiktsfull kommentar som är viktigast?
Ha det gott
/Gunnar S