Spontana porträtt

När vardagens bilder dyker upp med en ny betydelse. Bilder som passerade förbi blir till vittnesbörd om en tid som flytt. Hur många sådana bilder har vi inte i våra album? Kanske just det som är fotografiets essens. Bilder som hade rätt kort bästföre-datum på den tiden det begav sig. Som vore de i ett nutida massbildsperspektiv. Men såna här bilder, framkallade i dosa och, troligen även nån gång kopierade i mörkrummets varma rödmörker, har ändå  värdet i att de är skapade med en viss ansträngning. Det är inte en serie kulsprutesnabba tumtryckningar på en smartphone-display, sen är det klart. De är något mer.
   Detta är nu inte skrivet i något slags nostalgiskt försvar för det gamla analoga. Jag trivs utomordentligt väl i den digitala fotovärlden. Men jag försöker i den mån det går att sjunga långsamhetens lov i det digitala. Jo, det går jättebra.
  Alf som gick ur tiden för mer än tio år sedan. En egensinnig konstnär fotograferad i Konstfacks kafé på Valhallavägen, kan det varit 1975? Nikon F 35:an och Agfapan. Först nu häromkvällen gick bilden in i den digitala verkligheten.

syntax 2026-03-19 21:32

Det analoga har en hög bevarandepotential, medan det digitala alltid bara är knapptryckningen eller en bugg från förintelsen.
Fin bild som säkert är betydelsefull.

mombasa 2026-03-20 12:30

Så länge man själv sköter det digitala arkivet med bra backup är det inte så stor risk för fel knapptryck, snarare att någon extern disk klappar ihop. Ett analogt arkiv är nog hyfsat skyddat från tidens mott och mal det också, så länge man själv vakar över det. Men vad händer sen? När släkt och vänner, barn och barnbarn tar över? Oklart om det.
Tack för bildomdömet.

syntax 2026-03-20 16:10

Som väl har framgått har jag varit verksam som antikvarie vid Stockholms Stadsmuseum. Där gick snacket redan i början av 1990-talet om hur man skulle migrera digitala arkiv. Optimismen var väl inte översvallande – och blev väl inte bättre sedan framöver.
När det gäller det analoga, så klarar det många gånger ett århundrade utan tillsyn. Det finns bra omständigheter för bevarande av silverbaserat bildmaterial lite var stans. Vi kallade det för ”slumpmässigt bevarade bilder”. Det går till så att någon drar ut en låda, eller öppnar en gammal trunk - och utropar: NEJ MEN OJ DÅ, VAD HAR VI HÄR DÅ??
Uppå 80% av de finaste bilderna i samlingarna har kommit fram genom slumpmässigt bevarande.
Funkar inte med det digitala!