Bilddagbok och om bilders redundans

Bilddagbok den fjortonde februari. Svarlögafjärden sedd från Österbåts. I kikaren kan man se knipor, vigg, skrake och ser vi inte en salskrake också. Längre ut ligger en flock alfågel. Mot kvällen börjar de sjunga. En säl simmar lojt förbi i ytan en bit utanför iskanten. Havsörnen har tydligen ledigt idag.

Detta är vad vi ser.  Bildbevis saknas. Fotografiet som sanningsvittne kommer på skam.
Uttrycker  bilden redundans eller entropi? Sånt är svårt att uttala sig om innan bilden är publicerad. En bild som inte blir läst är som det fallande trädet i skogen. Bild är ett språk.

I varje fotografi finns det inbyggt en teknisk dimension som är svår att bortse från. Ytterligare en faktor att ta hänsyn till i publiceringen och läsningen.
Tekniken som verktyg i berättandet. 
Självklarheter kan det tyckas.

2023-02-17 16:01   ehrsa

För mig så ger första bilden 'nostalgi', känner igen vyerna.. och en iskant just så där.. Oftast med en stabilare och åkbar is än vad som ses här..! Alfågelsången var alltid väldigt fin och ljudlig i 'ditt' område här.. Kanske bäst/mest Alfågelsång av de områden jag åkt skridskor på, men det är nog snart 20 år sen senast.. vintrarna var liksom bättre då!
Hälsn!

Alfågelsång: https://sverigesradio.se/artikel/2777744

Svar från mombasa 2023-02-17 18:15

Vintrarna var vintrar förr. Nån is på fjärden har det inte varit de senaste fem åren, förutom lite krafs i vikarna. Sista rejäla isvintern var nog 2010 (om bildmapparna talar sanning). Då åkte vi långt ut mot Ängskär och Nassa. Tack för ljudlänken. Allorna hörs bäst silade genom strandskogen en lugn afton i tidig april med rödhaken inblandad i orkestreringen tycker jag. Såna tider kommer.
Ha det gott
/Gunnar s