En bild och tanken som rör sig, lite mer om gatufoto

Härom veckan hade jag ärenden och bestyr till huvudstaden. Och man går ju gärna med kameran någorlunda skjutklar på magen. Ett av flera slumpskott som nog skulle förpassas till papperskorgen fick min blick att stanna till. Och då infinner sig strax och såklart tanken, vad i denna bild gör att jag stannar till? Bilden som sådan är ganska rörig, de finns ingen medveten komposition eller annan finess, avklippta fötter dessutom. Det finns heller egentligen ingen direkt händelse att hänga upp blicken på. 
Trots sin rörighet har den ändå förvånansvärt få denotationer. Och om jag applicerar tolkningsverktyget var-vad-vem-när, får jag någon hjälp av det?

Inlagt 2020-01-24 21:47 | Läst 808 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Intressant resonemang. Hjälpte mig att titta längre på bilden än vad jag skulle gjort annars. Och du har alldeles rätt, man borde ge bilder mer chans. Men det ä'r väl det som är så svårt nu i allt bildflöde, ger man sig tid att verkligen betrakta?
//GöranR
Svar från mombasa 2020-01-25 15:27
Hej och för titt. Ja, att ge sig tid till att utforska enskilda bilder i detta bildflöde. Har man tid till det? Kanske som en liten synövning då och då. Ibland hittar man kvaliteter men det händer också att man förstår varför vissa bilder inte håller måttet.
/Gunnar S
Hej. Det som gör bilden intressant är tycker jag de olika grupperingarna, Blickarna åt flera håll och in mot mitten, samt kontrasten, vakternas gruppering upptagna med sitt.
Som sagt en grötig bild är ine alltid fel, det finns många gånger mycket att upptäcka om man ger sig tid. Risken finns i den här typen av bilder är, att personerna "krockar" går i varandra, som störande moment. Här sker inte det vi får kontakt med samtliga, frilagde och inte skymda, med undantag av en av vakterna, men det klarar sig.
/ Bengt H
Svar från mombasa 2020-01-25 15:31
Hej och tack för titt. Jag tror som du att just det att det finns en slags avgränsning mellan grupperna är det som gör den här röriga bilden läsbar. Det här ju ingen bild som är medvetet komponerad, det är en bild som hittades i trålen. Berättelsen är så att säga skapad i efterhand.
/ Gunnar S
Det är därför jag gillar 'kort skärpedjup' på dokumentärfoton tagna på stadens gator.. det framhäver enskilda människor bättre och det blir inte så 'röriga' bilder som här! Men det är väl en smaksak..
Hälsn!
Svar från mombasa 2020-01-25 15:41
Hej och tack för titt. I valet mellan kort eller långt skärpedjup har jag egentligen ingen favoritinställning. Bilder med kort skärpedjup blir lite mer av fotografens berättelse. Fotografen styr inte enbart med bildutsnitt utan också utsnittet i djupled. De här lite röriga bilderna med långt skärpedjup serverar bildläsaren fler parametrar att tolka och läsa bilden. Bilderna kan på så vis bli öppnare för mottagarens tolkning. Vilket naturligtvis inte behöver vara en positiv egenskap hos bilden. En annan grej att fundera runt är såklart brännviddens betydelse.
Ha det gott!
Hej Gunnar!

Jag tycker om bilden, förstår inte varför du tänkte förära den en vända till papperskorgen. Alldaglig behöver inte vara ett skällsord. Ser det snarare som en lycka att ha förmågan att dokumentera det vardagliga:) Ge det trettio år och folk tåras över en vardaglig bild. Nostalgia är en stark kraft, och goda viner bör kanske mogna.

En Åhlénskasse, ett par samtal, en plats att känna igen, och dessutom utmaningen att inte svärta ner ett pälsverk alldeles för mycket, trots att lite extra svärta, eller möjligen en aning kontrast kanske skulle ha varit på sin plats. En inte helt ointressant vinkling, punctum eller ej:)
Tack för en underbar text, till en (trots allt) ganska så intressant bild.

Jag har nog en del kvar att lära...
Svar från mombasa 2020-01-26 15:06
Hej och tack för titt. Ja det är nog som du skriver att det alldagliga har sitt värde och att sådana bilder ofta mår bra av lite lagring. Särskilt när det finns detaljer som daterar bilden. Åhlénskassen till exempel. Vad säger den här bilden om femtio år? Förutsätter så klart en säker lagring av bilden. Och där är vi väl inte än.
Vad gäller svärtan i bilden upplever jag ofta att bilder som ser korrekta ut i PS och på min skärm (Eizo kalibrerad) tenderar till att sota igen när de hamnar på FS sida. Därför lägger jag nästan alltid en kompenserande kurva på bilden. Jag har några stycken sådana med lite olika egenskaper. Jag tycker att det ofta blir så att lyfter man kurvan en aning i det svarta och låter den sedan långsamt ”plana” ut mot det ljusa så sjunker kontrasten generellt. Vilket inte är så konstigt egentligen.
Ha det gott!
/Gunnar S