Ett litet misstag
Ett fönster är hårt och inte en genväg. Den här gjorde misstaget, i brådskan. Det är mycket att styra och ställa med i dessa dagar. Och så går det fel. Sen blir du, en smula ömhjärtat placerad i den mjuka mossan bakom boden. Och skalbaggar och andra kommer snabbt att känna doften av din lilla döda kropp. Ja, de lär kunna känna den på kilometerlånga avstånd. Hur de nu beter sig. Och så är det inrättat, inte vist utan bara att det är så. De gör jobbet och de gör det så gärna, så kuggar i kretsloppet de är.
Inlagt 2017-07-13 21:31 |
Läst 2169 ggr. |
Permalink


Sten
Hej och tack för titt. Ja, det
är nog nåt med speglingarna i glaset som villar till det för de små liven. Men jag har hört om betydligt större saker som omkommit på samma vis. Duvhökar, trutar med flera.
Hej och tack för titt. Innan utläggandet i den sista vilan blev det en fotografering på huggkubben. ( och där associerade jag plötsligt till en anatomisk teater eller ett obduktionsbord. någon sådan blev det dock inte.) Det är en huggkubbe av ek.
Här hittar vi döda fåglar lite här och där,glömda ungar i holkar, dunbollar på stranden och en och annan vitfågelrest ute på skären. Det är nog inte bara ett mer observant öga utan nånting händer nog i naturen också.
Hälsningar Lena
Jo, vi upplever det gärna som sorgligt. I morse såg jag en skrakhona med sju dunbollar i följe. Och min första tanke var att hur många är kvar till nästa år? Två kanske. Det är kanske tur på sätt och vis, om vi inte villha en värld som svämmar över av storskrakar. Men som sagt hur får vi vår empati att fungera ihop med evolutionens mekanismer? Ja, der är kanske den frågan som gör oss till människor. Ha det gott.