Ett litet misstag

Ett fönster är hårt och inte en genväg. Den här gjorde misstaget, i brådskan. Det är mycket att styra och ställa med i dessa dagar. Och så går det fel. Sen blir du, en smula ömhjärtat placerad i den mjuka mossan bakom boden. Och skalbaggar och andra kommer snabbt att känna doften av din lilla döda kropp. Ja, de lär kunna känna den på kilometerlånga avstånd. Hur de nu beter sig. Och så är det inrättat, inte vist utan bara att det är så. De gör jobbet och de gör det så gärna, så kuggar i kretsloppet de är.

Inlagt 2017-07-13 21:31 | Läst 1801 ggr. | Permalink
Bra beskrivning av naturens gång. Liv och död. Det mest extrema jag hört om fåglar som flugit in i fönster är en orrtupp som flög in i min svärsons fönster uppe i Jokkmokk. Tuppen låg på marken tillsammans med glassplitter. Förmodligen var det dom tre mycket stora fönstren, två på vardera långsidan och ett på gaveln som lurade tuppen. Det kan inte vara särskilt vanligt.
Sten
Svar från mombasa 2017-07-13 23:05
Hej och tack för titt. Ja, det
är nog nåt med speglingarna i glaset som villar till det för de små liven. Men jag har hört om betydligt större saker som omkommit på samma vis. Duvhökar, trutar med flera.
Ja, det händer då och då, både här i Korsheden och hemma i Finspång, särskilt när inte själva rutan är belyst men speglar en ljus himmel eller trädgård med träd. Undrar vad du gjort med din bild, förstår inte bakgrunden, det ser inte ut som mossa som du skriver om. Det spelar egentligen ingen roll för jag gillar bilden, men undrar ändå över bakgrunden./ Björn T
Svar från mombasa 2017-07-13 23:08
Hej och tack för titt. Innan utläggandet i den sista vilan blev det en fotografering på huggkubben. ( och där associerade jag plötsligt till en anatomisk teater eller ett obduktionsbord. någon sådan blev det dock inte.) Det är en huggkubbe av ek.
Tyvärr händer det, men har minskat betydligt här hemma sedan vi satte upp en kattsilhuett i trä i fönstret. Endast en rödstjärtsunge detta år, så sorgligt.
Svar från mombasa 2017-07-16 21:10
Här hittar vi döda fåglar lite här och där,glömda ungar i holkar, dunbollar på stranden och en och annan vitfågelrest ute på skären. Det är nog inte bara ett mer observant öga utan nånting händer nog i naturen också.
Tråkigt när det händer men tyvärr misstar de sig ibland. Det händer att det går vägen men inte i detta fall ser jag. Naturen tar hand om den fallna fågeln. På försommaren får vi hänga upp skuggdukar i växthuset för att inte grönsiskorna ska flyga på glaset. De som kan något om växthus skulle säga att vi sätter duken helt galet, men den är ju bara till för fåglarna. När det senare blir djungel bakom glaset är inte växthuset ett problem för dem.
Hälsningar Lena
Svar från mombasa 2017-07-14 22:58
Jo, vi upplever det gärna som sorgligt. I morse såg jag en skrakhona med sju dunbollar i följe. Och min första tanke var att hur många är kvar till nästa år? Två kanske. Det är kanske tur på sätt och vis, om vi inte villha en värld som svämmar över av storskrakar. Men som sagt hur får vi vår empati att fungera ihop med evolutionens mekanismer? Ja, der är kanske den frågan som gör oss till människor. Ha det gott.