I väntan på dimman

Flyttat ut till ön, mer eller mindre. Nåt sammanträde, nåt möte ska nog klaras av först. Jag lyssnar på alfågeln därute, ejdrarnas råmanden, En fantasirik taltrast i storbjörken interfolierad av rödhakens  silverstämma. Som en liten tävlan...Dimman rullar in.

Jag hittade en skalle ute i skogen. Jag var lite osäker på arten men en snabb bildgoogling gav svaret direkt. Älg, om än en rätt liten sådan. Och lite kul att bland de första resultaten som dök upp var en bild tagen av Eva Centergren, aktiv här på FS.

Världen är sanslös. Om det nu går, och är tillåtet att ha flera bollar i luften samtidigt.  Men att svara en kris, (nära nog existensiell) med uttökat rotbidrag. Nja, inte alla bollar rätt där.
    Och vad har det med fotografi att göra kan man tänka. Inte så mycket, bortsett från att mycket i fotografi handlar om att tänka och att tänka flera tankar som samtidigt rör sig mot en lösning på ett problem, ja ackurat som att ha flera bollar i luften samtidigt. Men det där vet ni så klart redan. Så glad påsk  som är möjligt för övrigt önskas.
   

Om det krafsiga. Böcker och tankar vid datorn en vardagkväll.

Jag plockar en del med bilder som ska kunna vara möjliga att översätta till något mer, eller annorlunda jämfört med fotografiets renaste form. Det kan uttrycka sig som en slags lek med uttryck, undersökning skulle man kunna säga om hågen stod till det mer ambitiösa. Nog med det.
   

Analogt negativ. Avfotograferat mot ljusbord i raw, därefter processat i Camera raw, en sväng i Efex Analog och lite småpyssel i Photoshop.

Digital bildfil. Camera raw, efex och avslipning i Photoshop. Skillnaden i uttryck finns om än inte överväldigande. I den översta bilden adderas negativets korn med det korn som efex-filtret lägger till. Att de här bilderna med konventionellt fotoseende får rött kort spelar mindre roll i det som eventueellt ska ske, övergången till fotopolymer. En teknik som gynnar det ruffiga. Även om ursprungsavsikten med polymerteknik är den motsatta.

Jag blev lite inspirerad av artikeln om Joakim Möller på Fotosidan. Intressant förhållningssätt till fotografi, rätt långt från det traditionella mörkrummet, men med ett uttryck som ligger ganska nära. Och ett bildspråk som tilltalar mig. Läs gärna artikeln.
   Läser samtidigt Samuel Poromaas blogginlägg om bok. Det är kanske dags att försöka sig på en bok,  alltså en egen, inte något gjort på uppdrag. Men för detta behövs ett synopsis, en anledning att skapa något i bokform. En berättelse och ett relevant bildmaterial. Trösklarna är många och med en viss höjd.

Borde man vara orolig

Läse i avisen att Trump, med vederbörligt bistånd från bipolär bisittare nu i ett raskt drag lägger ner, eller åtminstone  snöper den amerikanska motsvarigheten till SMHI. Amerikas Förenta Stater är ett område på klotet som är synnerligen utsatt för väder och vind. Oavsett om vad vädret är orsakat av. Kontraproduktivt är väl ordet som ligger närmast. Eller skjuta sig i foten.
   Vinden ligger på från fjärden, det är bitande kallt i fingrar och nästipp. Februari och några veckor i mars var ovanligt kalla (ovanligt kallt, ovanligt varmt). Man brukar säga att mikroklimatet i skärgårn ligger ett par veckor senare än i inlandet, och det stämmer väldigt väl just nu. Det är också mycket som hörs, men inte ses. Ett par tranor, rödhaken, alfågeln som ligger långt ut på  fjärden,  trastarna, korpen och alla de andra.

   Vädret är lite för bra för att funka med Nikon F och Fomapan. Man vill  ha det lite gråare, som häromdagen då dimman rullade in.  Livet på ön tar sin början, flyttar ut om nån vecka är det tänkt. Det lilla hjulet.

Om repor och skavanker

Bilder och särskilt filmfotografiska negativ har en tendens till att utsättas för tidens tand. Inte alla, men fotografier från en tid innan den "fotografiska mognaden", när fotografi fortfarande var en spännande upptäckt, kanske ett blivande verktyg för någon slags berättelse, hanterades negativ och bilder på ett inte alla gånger korrekt sätt. Om man så säger.
  Bilden ovanför är fotograferad med en Zeiss Ikon Nettar, den kameran jag blev satt till att göra mina första fotografiska lärospån med. Det är Agfafilm och bilden bör vara tagen 1960 ett år hit eller dit. Syftet med bilden är nog inte att fotografera Akademikvarnen intill Fyrisån i Uppsala, snarare det faktum att det är ovanligt högt vattenstånd. Den rejäla snöhögen berättar om dåtidens snörika vintrar och en tid innan staden hamnade i den varmtempererade klimatzonen. Ett dokumentärt foto. Sen kan man väl i efterhand lägga till att mannen som står där och betraktar det hela, som en mörk siluett, kan ge bilden en utökad dimension om man är på det humöret. Som en Bengt Ekerot (fast hans rollgestaltning har mig veterligen  inte någon hund i koppel).
   Damm på negativen är trist men en hel del repor kan ibland lägga till något mer i bilden. Något ytterligare mer till tid som gått. En ickefråga i den digitala världen. Att bilden är en aning underexponerad kan vi hoppa över. Men tidsdokument är den och tiden har många tecken.  

Lördagsfoto

Det har varit  lite snålt med fotograferandet de senaste veckorna. Mycket annat bildarbete har tagit utrymme. En lördag med lite flanörfotografi fick det ändå bli. (Och frågan, hur definieras flanörfoto?)
   Lördagens demonstrationståg, tyst så när som på dovt stämda trummor, en arabisk träblås-mollslinga hörs från en portabel högtalare. Mycket gripande.

Så blev jag intervjuad av en  glad journalist om vad jag tycker om internationella kvinnodagen. En trevlig pratstund.