Upptakt och spurtsträcka

Idag med någon plusgrad, gråväder och SV vind. När januari är som njuggast. Plockar med grejer inför den separatutställning jag ska hänga om knappt en månad. Teckningar ska fixeras, väljas ut. Disponera väggar och rum. Hitta nån slags rytm. Det här kommer inte att handla om foto, även om fotografiet på nåt sätt figurerar i bakgrunden. Ett förhållningssätt till  bild där fotografiet är närvarande men inte nödvändigtvis det som styr och  ställer. Jag använder fotografi.  På nåt sätt. 

Nu nämner vi AI i var och varannan mening och även i sådana sammanhang som blott (!) är ett uttryck av avancerade algoritmer. Undrar när det började i fotovärlden? Kan det vara de första filtren i Photoshop där man med några knapptryck kunde få ett foto att se ut som en etsning, en kolteckning, något som påminde om en habil akvarell. Eller vad man nu önskade. Det var kanske där nånstans bilden upphörde att vara ett eget uttryck. Eget i sin form och tekniska tillblivelse. Ett fotografi är ett fotografi skapat med en fotografisk utrustning. En teckning är en teckning för att den är gjord med tecknarens verktygslåda.

Men om den här bilden ska med? Nåt att grunna på. (Det är ett barnbarn som står modell. Jag tog ett fotografi i slutet av poseringen för att ha något att arbeta med när hon åkt hem.) Måste nog arbeta om den rejält i så fall... Själv. Utan algoritmer eller artificiell intelligens.

Dags att städa i pennlådan...  Till skillnad från fotografiskt arbete och datorarbete genereras inte obetydliga mängder blyertsdamm som hamnar både här och där, oftast där.

Det intima fotografiet

"Intim" betyder nära, personlig eller förtrolig, och kan syfta på en djup känsla av samhörighet, privatliv, eller närhet (både känslomässig och fysisk), samt små, mysiga sammankomster eller platser. Det handlar om att vara innerst, avslöja det privata och känna stark tillit och acceptans. Så säger ai-översikten när man googlar på intim. Bonniers svenska ordbok nämner också hemtrevlig. Bilder i det lilla formatet med rofylldhet, förtrolighet.
   Det intima rummet. Där tiden står nära nog stilla men ändå är blott ett ögonblick. Den intima bilden där alla bildelement har en betydelse, är lika viktiga. Var ser man sånt? Ibland i måleriet, dansk guldålder eller en målning på Liljevalchs vårsalong som sticker ut lite extra. Eller ett fotografi  sett på FS.
    Den intima bilden förutsätter inte en direkt mänsklig närvaro, snarare tvärtom. Just avsaknaden av mänsklig närvaro gör att bilden i sin alldeles särskilda situation får en allmängiltighet. Och att betraktaren, som är du eller jag, får betydelse.

I såna här sammanhang tänker jag och säkert fler gärna på Josef Sudek, den tjeckiske fotografen, känd för sina nattbilder från Prag men också för sina stilleben och intima interiörer. Men just den här bilden nedan är fotograferad av Jerry Söderberg tidigare aktiv på Fotosidan. (Bilden som är en skärmdump publiceras med benäget tillstånd.) Låt blicken vandra runt i bilden. Lägg märke till att allt, alla bildelement är lika viktiga, allt är redovisat med samma noggrannhet. Den här bilden är inget slumpskott. Tvärtom, utsnittet, bildvinkeln, skärpedjupet är uppenbarligen väl genomtänkt. Men det är också en inblick i ett hem, en mänsklig plats med just alla sina detaljer. Det lilla dörrstoppet under byrån som knappast har någon funktion längre. Spegelbilden av en fondtapet, den lilla pallen från ikea. En bild med både ljud och doft.

En intim målning av Hanna Hirsch Pauli, tills nu utställd på Nationalmuseum. Intimt måleri, potatisskalerskan heter målningen. Samma stillhet, samma redovisande av bildelementen. Här finns också en rörelse, man gör något fredligt. Skalar potatis, går med ett barn. Allt sånt går att relatera till.
   Så stor skillnad är det inte oavsett kamera, pensel eller vilket verktyg som är till hands.

Idag är den intima bilden mer relevant än någonsin. När världen krackelerar och dumheten i armkrok med makten regerar. Det är kanske då som den intima bilden, som en påminnelse då och då om en vänligare och bättre värld, behövs. Inte bilder att gömma sig i men att se fram emot. För att komma dit behövs nog också både en och annan så kallad politisk bild.

Gott nytt år till alla bloggare på Fotosidan

Trots mörker på alla sätt och fronter finns det väl ett hopp om en ljusare tider. Och man pratar med barnbarn om framtidsplaner.  Och förstår att mitt i världens elände finns en framtidstro.

Och apropos demografisk problematik. Inte bara en socioekonomisk fråga. Man underrättas om att kulturgeograferna diskuterar forskninguppslag som handlar om andra konsekvenser av det här med minskad invandring, läs sponsrad återvandring och mindre barnafödande. Hur kommer det att påverka ett lands kultur? Landsbygd, glesbygd? Det finns tydligen massor av frågor och konsekvenser som inte nödvändigtvis behöver tolkas i ett konventionellt politiskt synsätt.
   Men nu med ett kortsiktigt perspektiv ser jag fram emot mer fotolust, mer strömming i fjärden, morgondopp, jollesegling och kanot. Glada barnbarn med spring i benen och allt det andra som hör den ljusa tiden till.
   Önskar er alla ett gott nytt hoppfyllt år.

God Jul och en önskan om ett rimligare år

Även om mörkret på många sätt är som värst så går det ändå mot ljusare tider. Det står inte på förrän man fyller en korg med nässlor, kirskål, körvel och ramslök. Nåt att se fram emot, vårens första gröna soppa. Och lite andra grejer också, fred i Europa, lite hopp i Gaza och en hel del annat ute i världen.
   En god jul och ett godare nytt år önskas alla i och runt Fotosidans bloggar.

typografisk katastrof

Typografi som politiskt slagträ kan man läsa om i dagens SVT nyheter. Man tar sig för pannan. Trumpadministrationen utmärker sig med något varje dag.

Man må tycka vad man vill om Times (oftast varianten new roman som är ett misslyckat försök att anpassa ett tidningstypsnitt till kontorsdokument) estetiska kvaliteter. Times ska sättas med smalspalt i tidning för att komma till sin rätt, på mjukt papper i rotationspress. Det var åtminstone Stanley Morrissons mening och uppgift när typsnittet skapades. USA:s utrikesdepartement kommer att använda det på A4-dokument, minst 90 teckens radlängd och, jag sätter min gamla keps på att rubrikerna då sätts versalt, centrerat. Det är alla fel samtidigt om man vill uppnå läsbarhet. Men det vill man kanske inte...
Lyssna på Eva Wilsson, typografilärare och grafisk designer i det länkade klippet så förstår ni mer.

Basilica di San Prospero. Ett av flera lejon som vaktar portalen. Reggio Emilia

Den välavvägda  inskriptionen i lejonets sockel. Lagom utspärrat (inbördes avstånd mellan bokstäverna) med versal initial och det eleganta Q. Det som ser ut som V ska naturligtvis läsas som U. Lejon och inskriptioner från början av femtonhundratalet.
Eoner och galaxer ifrån klåfingrig politiskhet.