Jump4joy

De senaste månaderna har av olika anledningar varit rätt fotobefriade. Mycket annat har pockat, utställningar, föreningsarbete, grafiska extrajobb. Och de gråmörka vintermånaderna har gjort sitt till. Kanske också sakernas tilllstånd, att följa nyheterna är plågsamt, man mår nästan fysiskt illa. Överväldigande många farbröder med eller utan skägg, oftast med passerad bästföre-datum, farbröderna alltså, inte eventuellt skägg, har med självutnämnd rätt valt makten åt sig själva. Med vederbörligt bistånd av "rövslickarna" om uttrycket tillåts. Att historiens dom kommer att vara stenhård har inte riktigt gått in och kommer heller inte att göra. (Inte utan att man önskar en förhandsvisning av Dantes beskrivning av helvetet.)
   Då kan det vara skönt att gå på lokal, ett par pilsner, goda vänner och lite välkänd musik. Jump4joy lirar ädelrock. Hon, saxofonisten, Högman i efternamn som jag uppfattade, har en stor och bred ton inte långt från Rudy Pompilli, saxofonisten som kompade Bill Haley på den tiden det begav sig. Eller Sam Butera, saxofonisten som backade Louis Prima. Och lirar de då Jump, jive an´wail så snurrar kompressorn igång. Garanterat.
   Tråkigt bara med såna här evenemang är att ljussättningen är under all kritik. Hårt blått ljus.
Och nog blåser hon en Selmer mark III, en sån som jag hade engång.

(Fuji Xpro2 35 1.4 )

Benganbus 2026-03-07 09:18

Tack för den berättelsen!
/B