Om att se.

    ”Det började för nästan 700 år sedan. Den gången den florentinske freskomålaren Giotto för första gången verkligen såg, måste ha sett, att teckningen av en hand eller ett huvud på enplan yta kunde uppfattas som rumslig inte bara för att den föreställde något som man visste var rumsligt och hade volym, utan för att den som platt form på ytan av egen kraft förvandlade ytan till rum. Då rämnade medeltidens entydiga bildyta och den gestaltade formen gjorde sig fri från den lysande guldgrundens hårda grepp. Formen hade fått en dubbel betydelse: som yta, och som volym.”

Så börjar förordet i en liten volym, Den röda tinkturen författad av konstnären Olle Bauman. Och det ska sägas först som sist, det här handlar inte om fotografi, men väl om bildens mysterium, om man får uttrycka sig anspråksfullt. För i det ögonblick Giotto såg det han såg skulle det dröja trehundrafemtio år innan fotografiet kom in på scenen. Även om fenomenet Camera obscura varit känt  sen antiken. Förklaringen till fenomenet fanns kanske inte tillhands men väl utnyttjandet.

Så det där med att fästa ljusskriften på ett papper. Att göra en bild, utan att teckna, använda penslar eller andra verktyg. Fotografi, med sina verktyg och metoder, som kan tyckas göra sig fri från handens skicklighet, och ögats förlängning till handen. Men som det visade sig, en teknik som kräver lika mycket av utföraren som tecknarens. Att fotografera är att se. Att teckna är att se. 

En bild är en bild, även om ögat vill säga att det är en sanning. En bild är alltid en tolkning. I fotografiets värld i allt från fotografens intention till valet av optik, sensorer, film, framkallare et cetera. Och inte minst, läsaren, betraktaren, mottagarens öga. Tolkningen.

Inlagt 2021-08-23 19:36 | Läst 644 ggr. | Permalink
Hej Gunnar.
Kloka funderingar tycker jag.
Bilder är som berättelser, det finns lika många uppfattningar om budskapet som det finns betraktare. Bildmakaren ville kanske ge betraktaren en del av sig själv? Eller så ville han ge tittaren en bit av motivets egenhet? Kanske finns det en dold berättelse som vill manipulera? Ska man, som skapare, vara rädd att missuppfattas? Kan man ställa krav på publiken att stanna upp och analysera inför en bild i ett antal minuter?
Ha de gott.
Jerry
Svar från mombasa 2021-08-24 17:33
Hej Jerry och tack. Det finns mycket att grunna över när det gäller bilder. Inte oviktigt är det där vad som händer när bilden r publicerad och ska läsas. Och ofrånkomligen tolkas dessutom. Svensk skola tillhandahåller väldigt få verktyg för den biten, om man säger så.
/Gunnar S
Bra skrivet, intressant och tankeväckande. Jepp, det gäller att se.
- hawk
Svar från mombasa 2021-08-24 17:35
Hej och tack. Jag saknar en genomtänkt strategi vad gäller verktyg för bildförståelse i svensk skola.
/Gunnar S
Håller med, man måste har ögonen med sig på en fototur... Mycket intressant inlägg och fina bilder.
Hälsningar Halina
Svar från mombasa 2021-08-25 19:23
Hej och tack för kommentar. Ögat är ett känsligt organ, även om näsan är snabbare säger en del.
Ha det gott
/Gunnar S