Om att ta det lite lugnare.
Så det handlar kanske om hur man får den digitala bilden att gå ner i tempo. Att fotografera digitalt med samma förberedelseprocess som i den analoga tiden. Detta skrivet efter att ha läst en fototidningsartikel om bildstil.
”Med en del kameror kan man välja olika bildstilar. Man spar en massa tid tack vare smarta förinställningar. Du kan välja den bildstil som passar bäst för just det motivet, och det direkt i kameran”. Nåt åt det hållet. Då blir jag liksom lite trött. Jag som alltid trott att bildstil är något man tillägnat sig genom idogt arbete och kreativ eftertänksamhet. Långsamt reflekterande och en kreativ process. Inget man snyter fram med en knapptryckning. Men ack så fel jag haft. Uppenbarligen. Eller handlar det om att återerövra fotografiet och bildskapandet från massbilden, den triviala bilden, de sociala mediernas bildsyn. Att återvända till ett fotografi som ärligt utan sneglingar på snabba gillanden gestaltar tanken, intentionen.
Var och en får väl göra som den vill, jag tänker fortsätta att hitta en slags bildstil som jag kan tro på och känna som min egen. Det är nog en bit kvar dit. Men trägen vinner som man säger.
( Idag i skogen bakom huset. Några hektar blandskog, just nu källan till förrådet av torkade trattkantareller. Kan man fotografera rödsvingel i motljus med lätt pressad Tri-X. Och en ram runt. Naturligtvis bara på låtsas. Lite pyssel med Silver Efex.)


Tack! När du skriver värmer det lite extra.
/Gunnar S
Tyvärr så är det upp till en själv vad gäller bildstil! En bildstil som sannolikt hänger ihop med ens egen personlighet! En bildstil står inte ensam, den hänger ihop med det man har inombords! Kul va!
Så det e en hel del att jobba med! ;)
/B
Ps. Att få många gillanden på internet, det har dödat mången lovande fotograf! Så se upp för gråtande barn! ;) :)
Ja, vi får nog joba lite extra för den äkta bilden. En bild som inte styrs av algoritmer och AI. Äkta bild så att säga-
/Gunnar S
Gillar din bild i bloggen. Bland det bättre jag sett av dig.
Mvh
Fredrik
Tack Fredrik. Till och börja med, när jag bläddrar i Gatufotogruppens bilder så känner jag direkt igen en Fredriksonare (:-) Där kan man nog tala om bildstil. Jag antar att du jobbat ett tag med det. Avsiktligt eller som en summa av erfarenheter och exponeringar vet du bäst själv. En rolig grej med grupper och bloggar är att man ibland ser bilder och så utbrister man för sig själv: ”Jamen jädrar anåda, där satt den!” Det är kul att se när det funkar helt rätt för alla fotografer.
(Men rödsvingel i motljus är väl ganska långt från gatufoto ;-) Ha det gott! /Gunnar S
Tror inte att du har fel. Det stämmer att man blir trött och jag känner mig ofta vilse eftersom min väg till egen fotostil är förmodligen mycket längre och mycket krokigare för att det är många fler steg jag får lära mig. Tycker om det du skriver: " Långsamt reflekterande och en kreativ process", även om det kan kännas jobbigt då och då... Jag tänker fortsätta...
Hälsningar Halina
Hej och tack för omdömet. Ja att hitta en egen fotostil är nog ett livslångt projekt kanske. Me med lite koncentration och långsamhet är det ändå på väg. När jag såg gräset i ögonvrån tänkte jag nog inte på en liknande bild, en omslagsbild till Fotografisk årsbok från nån gång på fyrtiotalet. Jag har några såna i hyllan. Arvet efter en fotointresserad pappa.
Det står nog mellan det snabba klicket och eftertänksamheten.
Ha det gott
Gunnar S
Jag jobbar inte medvetet mot en egen bildstil, men känner att när jag tittar tillbaka på mina bilder att det finns något där. Ett sätt att angripa ett motiv, tolka det och föra fram det. Kanske är det en bildstil, kanske är det bara jag som fastnat i gamla hjulspår.
Att gå ut med stativet och några filter och angripa ett motivområde sakta och långsamt upplever jag som en stor njutning.
Hälsningar Jörgen
Hej och tack för kommentaren. Jag tror att man efter ett tag kan bli trygg i sin bildstil. Man vet vad man gör och skapar. Hur bildstilsskapandet går till över tid så att säga kan man fundera runt. Men man utvecklar en metodik, en viss utrustning, favoritbrännvidder, en grundprocess av bilderna i bearbetningen. Man kanske ska reflektera en stund över hur man gör. Och finna trygghet i det.
Ha det gott
/Gunnar S