Rosenlundare, genrer och sånt.

Exempel på diskbänksrealism eller bakgårdsromantik. NY.

Oftast är det fotograferna själva som placerar sig i genrer eller nån slags gemensamt utformade bildstilar och det är också i sådana forum man publicerar sig. Som bildläsare förstår jag då att fotografens intention är att den publicerade bilden ska ses i ett sånt kontext. Gatufoto, till exempel. En genre och kontext skapad av gruppen själv med sin egen bildmanual att förhålla sig till. Det här är inget konstigt eller nytt, bildhistorien ända från renässansens ikonografier har gett läsaren riktlinjer om hur bild ska läsas, och tolkas.
   Fotokurser, fotolitteratur, läroböcker, diskussioner i fotoklubbar med mera sysslar inte med annat än just att, förutom rent tekniska spörsmål, placera, analysera och tala om hur bilder generellt ska läsas.
   Det finns parallellt med tanken om att försöka förstå bildens budskap och mening, en idé om en slags oskuldsfullhet i betraktandet av bild, att stanna vid maggropen, känslan och konstaterandet att man tycker om bilden, eller inte. Där stannar det. men jag vill gärna förstå varför jag känner som jag gör inför bilden. Ungefär som jag med mer kunskap säkert skulle förstå en fotbollsmatch egentligen fungerar. Bollens långa väg mot mål men hur och varför, den kunskapen saknar jag, men jag är övertygad om att med den skulle fotbollsupplevelsen bli betydligt mer spännande och sammansatt. 
   Men vad rosenlunderiet anbelangar. Varför ett ålderdomshem i Stockholm blev synonymt med en viss typ av fotografi kan vi hoppa över här, även om den har sin enkla förklaring. Bengt Björkblom har en tydlig poäng i ett blogginlägg härförleden. Han förespråkar ju ett Straight Photography, nånting som bekant ligger en bit ifrån rosenlunderiet, och, pictorialismen.
   I dag borde vi som sagt kanske tala om den nya digitala pictorialismen som ganska oblygt lanseras av mjukvarumakarna och fotobranschen i sin helhet. För vem vill inte ta en bra bild som gillas av alla. Och vad gillas? Ja, idag är det inte bakgårdar och diskbänkar. Kom nu ihåg att digitalt foto är kvantitativt oändligt större än den lilla bildvärld som syns på FS. Det fina vackra gillas. Provokationer och andra konstigheter gillas förvisso av en liten intresserad grupp bildläsare och utövare, men massan, massbilden talar om något helt annat.
   Slut för den här gången med en fotografisk tolkning i ungefär samma anda som "Svan på lugnt vatten". Oljemålning av artisten Eugen A:son Renard (hämtad i Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes. En mycket trevlig svensk roman.)

Inlagt 2022-01-24 17:53 | Läst 789 ggr. | Permalink
Jag tycker att din första bild är bra. Gillar balansen i den, kompen. De olika "fälten" av byggnadernas ljusstyrka och mellanrummet mellan dem. Ser man mer till detaljerna så tycker jag om hur rektanglarna av olika storlekar upprepar sig. Och sen så såg det ut som att det kunde vara New York innan jag såg att det var det. Jag har ju varit där men också sett stan på TV och på film.

Eftersom du hänvisar till GF-poolen och vår "bildmanual" så vill jag påpeka att den ej omfattar allt vad gatufotografi är och kan vara men den finns där av praktiska skäl för att hantera bidragen som läggs upp – "nån jävla ordning måste det vara i en pool", liksom! Om jag får tummen ur nån gång så kanske reglerna för poolen skrivs om men tyvärr har jag varit slö. Men reglarna för poolen är alltså inte detsamma som regler för gatufoto. Jag gillar faktiskt inte när man pratar om regler för gatufoto – tycker inte om hur det låter. Förhållningssätt är bättre.

Sen det där med att läsa bilder. Jag konsumerar väldigt mycket foto – online, men framför allt i fotoböcker. Skulle man sitta och analysera budskap etc. i varje bild så skulle man inte hinna med så mycket bildkonsumtion. Det är som med musik. Jag njuter av att lyssna på ett bra album men det är rätt sällan som jag sitter och analyserar varför. Jag vet dock hela tiden varför jag tycker om något och kan rätt väl klä i ord varför en låt är bra och varför en annan är dålig. Men, upplevelsen av låten sker bäst utan analys, precis som när man njuter av fotografier! Så funkar det för mig.

Mvh
Fredrik
Svar från mombasa 2022-01-24 21:32
Hej och tack för bildsynpunkt och bildbetyg. Jag lånade bara GF-poolen som ett exempel på att genrer och ikonografier oftast skapas av de aktiva själva, till skillnad från en vanlig uppfattning att det är en utomstående kritikerkår som skapar mallarna. Jag tycker nog också att regler kan bytas mot förhållningssätt, men min poäng i den här bloggen är alltså att det är utövarna själva som lägger ribban och det gäller nog i alla grupperingar.
Jag analyserar naturligtvis inte alla bilder jag ser, Då skulle jag precis som du inte ha tid med annat, men jag vet att jag har både kunskap, erfarenhet och metoder att ta till när jag behöver. Det ger mig en viss trygghet i umgänget med bilder.
Ha det gott
/Gunnar S
Intressant inlägg, kul läsning!

Det där med oskuldsfullt tyckande tycker jag är helt okej! Söta katter och förunderliga solnedgångar är inget att förakta.

Att man sen kan lära sig gilla mer är ju bra. Det finns t o m dom som gillar Bacon, d v s Francis Bacon, målaren. Professionella curatorer har lärt sig att gilla allt utom söta katter och förunderliga solnedgångar.

Att använda namnet på ålderdomshemmet Rosenlund i pejorativt syfte är nog typiskt svenskt. I Kina är det tvärtom. Barnet och de gamla först, de medelålders får knoga på.
Svar från mombasa 2022-01-24 21:43
Hej och tack. Jag tror att man kan uppfatta olika kvaliteter i olika bilder och genrer såväl kissekatter som Francis Bacon. Att man lär sig förstå varför man reagerar på ett visst sätt på vissa bilder och annorlunda på andra. Att läsa bilder helt enkelt. Sen hur professionella curatorer tänker vet jag inte men pastellig kitsch var väl i ropet för ett tag sedan åtminstone bland fotocuratorer.
Om jag inte är helt felunderrättad så hade Fotografernas förbund nån slags pensionskassa som finansierade vistelse på just Rosenlunds ålderdomshem. Därav begreppet rosenlundare.
/Ha det gott
Gunnar S
Måns H 2022-01-24 22:53
Aha, det fanns fotografer där! Bra upplysning.
Hum... Jag tror att jag framhärdar i oskuldsfullheten - och ger faderuttan i navelskåderiet... :-)
Svar från mombasa 2022-01-24 21:44
Ja, i naveln skådar du väl bara din egen luddighet…:-)
syntax 2022-01-24 21:59
Den pilen visste var han tog... :-D
Svar från mombasa 2022-01-24 22:12
Spännande. Och var tog den?
syntax 2022-01-24 22:24
Jag säger som min gamla mormor brukade säga:
"Man får lämna allt åt aningen..."
intressant och givande läsning, tack för den!
/B
Det finns INGET som slår en solnedgång. 😎

/peter
Svar från mombasa 2022-01-25 09:25
”And remember, allways use a tele lens when shooting sunsets”. / Elliott Erwitt.
/:-)
För att förstå vad jag känner behöver jag förstå mig själv en smula djupare. Naturligtvis är det så att det jag läst, sett och fått mig till livs på kurser och utbildningar också blivit en del av mig själv och det är rimligt att tro att mitt bildseende påverkas av detta. Jag tror för övrigt också att den omgivning vi lever i och dom grupper jag(vill) associera(r) mig med har påverkan på vad jag gillar för bilder.. I centrum står dock hela tiden jag själv, och varför jag påverkas mer av vissa bilder än andra tror jag ofta har mer med min egen bakgrund, min egen historia och min egen natur att göra än bildens ”egen” struktur. Inte bara ofta, jag skulle säga alltid. Detta eftersom det helt enkelt inte finns några allmängiltiga definitioner av varken skönhet, intressanthet eller tex provokationer. Varför jag oftast visar naturbilder och inte gatubilder tex beror i första hand på att jag bor på landsbygden och inte i stan. Intressant inlägg! Hälsningar/ Björn
Svar från mombasa 2022-01-25 16:39
Hej.
Jamen det är väl så det i grunden fungerar. Man speglar sitt jag i de yttringar, bilder, litteratur, musik bjuder en.
Jag är nu rätt intresserad av vad som händer i den där kommunikationsprocessen. Man skulle kunna tro att det skymmer upplevelsen men de gånger jag har behov av att analysera, läs förstå mig själv och min egen bildupplevelse, så sparar jag maggropen till sist. Först bildens denotationer, sen eventuella konnotationer och sist den privata tolkningen utifrån mitt privata kontext. Då kan jag ställa min upplevelse mot sändarens förmodade budskap eller berättelse. Bilderna blir inte sämre av det men det är så klart inte jämnt eller inför varje bild, inte ens de allra mest intressanta.
Ha det gott
/Gunnar S