Det där med slöjor.

Har jag funderat om lite då och då. För om det nu är ett problem med kvinnor som bär slöja, därför att det är ett uttryck för kvinnoförtryck, religiöst förtryck, hederskultur eller vad man nu kan hitta på. Är då lösningen på slöjproblemet att införa minusinvandring eller liknande? Läs, skicka tillbaka kvinnorna till platser där problemet med slöja är som störst. På vilket sätt skulle det hjälpa kvinnor som tvingas bära slöja?
(Om det finns ett problem kanske man ska fråga sig vem som "äger" problemet.)

Inlagt 2019-09-18 10:26 | Läst 833 ggr. | Permalink
Man tar seden dit man kommer - då blir det minst besvärligheter och bråk.
light 2019-09-18 13:36
Så sant!

Och om 33 år kanske de flesta kvinnor på gator och torg bär slöja, burka, niqab och allt vad det heter, och då har vi fått en ny härlig sed.
syntax 2019-09-18 13:42
Om inte OM vore, kossorna i luften fore - brukade min gamla mormor säga... :-D
Svar från mombasa 2019-09-18 18:46
Hej. Det är föga troligt, förutsatt att inte några större modehus får för sig att lansera niqab som en chic modedetalj, om ens då.
Det är heller inte särskilt sannolikt att Sveriges befolkning hastar över till en fundamental kristen övertygelse över en natt. Med vilket ortodoxa trosinriktningar i allmänhet med sina synliga attribut bör jämföras med.
Ha det gott
Gunnar S
Svar från mombasa 2019-09-18 18:54
Ja, att ta seden dit man kommer är en gammal tanke på gränsen till maxim. Men det finns ett problem i det, man måste veta vad seden säger, att seder dessutom har en tendens till att ändra sig snabbt, ibland språngvis. Och en fråga som då dyker upp är vem har tolkningsföreträdet av en sedvänja? Och tänker man då att svenska sedvänjor ska gälla i Sverige. Vilka sedvänjor som nu är svenska, i detta land som allt sedan inlandsisen varit en plats för ständig migration.
Hur bär man sig då åt för att få nykomlingen att förstå poängen med den rådande sedvänjan? Med integration eller segregation. Och då menar jag den integration, segregation som du och jag och alla andra ägnar oss åt i vardagslivet. Och vem ställer till med eller är orsak till besvärligheter och bråk? Den segregerande eller den segregerade?
Vi bör kanske komma ihåg att det faktiskt inte är mer än två tre generationer som kvinnor skulle ha lång klänning och dölja håret under en schal. I vissa fall rådde detta långt in på nittonhundratalet. ( Dessutom förvägrades kvinnor rösträtt.)
Så rekommendationen att ta seden dit man kommer är nog trots att den är ganska allmänt utbredd inte helt genomtänkt.
syntax 2019-09-18 19:17
Att ta seden dit man kommer är en konsensusformel, ett funktionsbegrepp som man får känna av. Seden är naturligtvis flytande över tid, anpassande sig efter rådande omständigheter under olika tidsåldrar.
En grundregel är att en inkommande minoritet anpassar sig till den tidigare på stället varande majoriteten - som alltså har tolkningsföreträdet. Det är själva innebörden i begreppet att ta seden dit man kommer.
Svar från mombasa 2019-09-18 20:38
Ja, du formulerar problemet rätt bra. Ja, det är ett konsensus. Och då kommer frågorna, är detta ett bra konstruktivt konsensus? Är konsensus alltid giltiga? På vilket sätt hjälper vårt ”ta seden ditt man kommer”-konsensus i mitt exempel de kvinnor som på något sätt är utsatta för ett annat konsensus? Sannolikt inte ett dyft.
Man kan med allra största säkerhet påstå att de kvinnor som invandrar hit (oavsett anledning) redan känner till vilken sedvänja som gäller här, åtminstone i stora drag. Såpass global är världen. Det gäller för övrigt också männen.
Att tänka sig integration, läs, invandrade kvinnors insmältande i ett västerländsk demokratiskt och jämlikt konsensus som något som underlättas av ett ta seden dit man kommer, hålla skeden i vacker hand eller något annat liknande konsensus är nog i riktning mot kontraproduktivt. Tycker jag.
gorred 2019-09-18 22:53
Varför skulle det rimligtvis bli så att de flesta kvinnor på gator och torg bär slöja, burka, niqab etc framöver?
//GöranR
För mig är grejen att det inte är ett antingen eller förhållande här.
Det kan vara ett uttryck för allt det du säger, och jag tänker att det många gånger är det ett uttryck för ett förtryck.
Men jag vet ju inte när jag ser en annan kvinna på stan med slöja. Jag vet inte vad och varför och det kan man ju försöka lite ödmjukt komma ihåg.
Nunnor bär ju dok, ingen (vad jag vet) kräver att de skall lägga av det.
Sen kan det ju vara andra aspekter, säkerhetsaspekter såväl som att ögon och ansiktskontakt är viktiga bitar som gör att man i vissa yrken inte kan ha slöja.
Verkar missriktat att fokusera på just slöjan ...tycker jag
Svar från mombasa 2019-09-18 18:54
Hej. Nä så är det nog. Jag kommer ihåg när slöja blev lite grann på modet. Jag arbetade i ett invandrartätt område. Och det som skedde hade egentligen inget med vare sig nya grupper av invandrare eller någon form av väckelserörelse att göra. Men, i samma veva, i franska invandrartäta förorter till Paris blev slöja mer vanligt. Och faktiskt! Slöjan lanserades som en moderiktig detalj.
Min poäng är att om slöjan nu är ett problem för de kvinnor som bär den så ska väl vi göra vad vi kan för att hjälpa och underlätta för dem. Hur det nu ska gå till, men vardagsintegration är nog ett rätt bra sätt.
Ha det gott!
Det där med att ta seden dit man kommer gäller förstås bara de som kommer hit. När vi i stället åker dit, där andra seder gäller, beter vi oss som hemma och förväntar oss att alla accepterar det.
Svar från mombasa 2019-09-18 22:14
Jo visst är det så. På pricken. Vi lever kanske fortfarande i nån slags kolonialistiskt tänk.
Ha det gott! Gunnar S
syntax 2019-09-18 23:31
Jag tror att Anders nog borde vara lite restriktiv med användandet av ordet "vi".
Jag åkte världen runt som ung sjöman innan Anders ens var född (1958). Jag besökte många länder och kulturer, och jag var alltid lyhörd om vad som gällde på platsen. Jag försökte känna in vad som förväntades, och uppförde mig efter det. Att ta seden dit man kommer handlar ju mycket om vanlig artighet. Jag fick också vänner överallt.
Om nu Anders har ett annat stuk på sina charterresor, så är det ingenting som innefattar mig - inget "vi" alltså.
Svar från mombasa 2019-09-19 16:54
Eftersom jag förbehåller mig rätten att vara ordningsman i den här bloggen och åtföljande tråd vill jag inte se påhopp på andra skribenter och inlägg i tråden.
Slöjan, eller schalen - det är inte lätt. Religiöst förtryck? Patriarkaliskt förtryck? Religiös sedvänja? Eget val?
Sen kan man fundera på integrationsbegreppet, vad det innebär på riktigt. Kan man behålla sina gamla sedvänjor men ändå fungera i det svenska samhället? Klarar vi att det finns andra grupper bredvid oss som inte tittar på Kalle Anka på julafton och kanske inte ens äter julskinka men i övrigt lever efter de svenska lagarna och reglerna?
Jag tror att nyckeln heter tolerans och fördragsamhet, men det verkar alltmer bli en bristvara.
Sen vet jag också att livet inte är så enkelt och att det inte finns någon smart och enkel lösning.-..
//GöranR
Även på hemmaplan blir det konstigt med att ta seden dit man kommer. Jag, som "infödd" man har alla möjliga friheter, och inte en jäkel bryr sig om hur jag är klädd till vardags. Det är väl isåfall det som är seden - att vi är fria att klä oss som vi vill. Jag är förstås medveten om att det inte är så enkelt, att det finns både tvång, normer och klädkoder, men ingenting blir bättre av att man lägger ett förbud ovanpå ett eventuellt tvång.
Så väldigt krångligt tycker jag inte det är, det finns rum för många sätt att vara och klä sig.