Gatufoto. I huvudsak utan ambitioner.

Läste helt nyligen en artikel om den irländske fotografen Tom Wood. Hur han från att vara anonym långsamt blev mer och mer accepterad i de miljöer han valt att skildra. Alltså rätt långt från den anonyme gatufotografen som iakttar mer eller mindre i smyg. Tvärtom, verkar det som om Tom Woods nästan eftersträvat att vara igenkänd. Som en av många aktörer i vardagslivets köpcenter. 
Han berättar också om hur han med sin nyinköpta Leica försökte ta bilder utan att lyfta kameran till ögat och hur det, enligt honom själv oftast resulterade i mindre lyckade exponeringar med ”ett halvt huvud i nederkant och en tom himmel ovanför. Jag gillar bilder som inte ser så välkomponerade ut, som ser ut som en tillfällighet.Gerry Winogrand har sagt att om han vet hur en bild kommer att se ut, så tar han den inte. Bill Brandt fick vanligtvis med oväntade saker i sina bilder. Det var ofta de som gjorde bilden, menade han”. Men han konstaterar också att bara en på tio blir ok. Och att det är rätt smart att använda sökaren när den nu finns där.
Den här bilden handlar om något som sägs. En replik som uppfattas. Det finns inget hotfullt i bilden. Men det finns en uppmärksamhet i blicken till höger. Samtidigt lägger jag märke till att alla händer i bilden är på något sätt stängda, i olika stadier av knutenhet, beredskap. Något man kanske inte ska dra alltför stora växlar på. Räcker det till ett punctum? Räcker det till en möjlig avkodning av bilden?
Bortsett från en ständigt närvarande oskärpa, det är fortfarande oskärpans år, och en liten kontrastlöshet som är svår att komma till rätta med i bildbehandlingen så hittar jag något som fungerar i bilden. (Och, javisst, inte är det sökaren i ögat.) Jag är rätt ointresserad av komposition i den här typen av bilder. Mycket av komposition är slump eller medveten beskärning. Läsningen, och framför allt hur ett privat kontext påverkar tycker jag är särskilt intressant. Just nu i alla fall.

(NO vind och styv till hård bris. Inbjuder inte till morgondopp. Och denna veckas väder ska vara kallt, blåsigt. Man får se vad det blir nästa vecka.)

Inlagt 2019-07-31 19:10 | Läst 330 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Öronen längst upp i vänster hörn, Picasso.
Näe, skojade bara.Händer och och blickar
avvaktande, men inte fientliga - (ännu).Tät
bild i min smak.

/peter
Snyggt! Du uppfattade örat. Det som lyssnar till repliken. Att du ser det som ett Picasso-öra ger bara bilden en ytterligare dimension. Tack för det.
Ha det gott
Den här graden av delaktighet tror jag är en bra grund för att bättre kunna fånga skeendet hos "gatans teater" än ren återgiven smygbetraktelse. Dväljs man tillräckligt länge i en miljö blir man ändå till slut en fluga på väggen som kan iaktta utan att märkas.
Fotografen Robert Eliasson berättade under ett besök hos vår fotoklubb för några år sedan, att han tillbringat veckor med att gå på samma gator på Kuba innan han ens tog med sig kameran, än mindre tog fram den. Som en aktör bland andra i miljön. Men vilka bilder det blev, till slut.
Intressanta tankar om bilden i övrigt!
//GöranR
Svar från mombasa   2019-08-01 12:34
Jomen visst. Delaktighet är ett ord som dessutom lirar på samma planhalva som ord som tillit, humanism och liknande tycker jag.
/Gunnar S