Gräslök och det där med publicering.

Gräslök ska helst fotograferas i motljus med kort skärpedjup, en aning överstrålning och helst med Kodachrome 64. Åtminstone om man får tro de mina och många exponeringar med gräslök, den vilda lite spinkigare som blommar i skärgårdarnas klippskrevor både här och där. Diapositiv som sällan eller aldrig publicerats. Bilder som obarmhärtigt sållades bort vid den senaste rensningen av dia-magasin. Vild gräslök som finhackad fick ackompanjera sillbrickan i sittbrunnen en midsommarafton nånstans i skärgården. Midsommarfirande ute bland kobbar och skär är ett motiv i sig att återkomma till. Inte sällan med en viss dramatik.
   En faktor som  sällan uppmärksammas är utvecklingen och skillnaden i hur bild publiceras idag och för låt oss säga fyrtio år sedan. Idag publicerar vi i första hand med ett eller ett par  knapptryck, oavsett hur fotografiet har åstadkommits. Det må ha varit analogt rätt in i kaklet men sen då? Scanning, digitalisering. Oavsett om fotografiet ska synas på webb med sociala medier, skärm, eller trycksak. 
   De möjligheterna fanns som bekant inte för trettio-fyrtio år sedan, eller tidigare med för den delen. Kanalerna var färre, mer exklusiva och hade i sig en inbyggd gatekeeper, inte nödvändigtvis en bildredaktör om vi tänker tidning. Ytan i sig var begränsad och utgjorde en begränsning.
   Andra sätt att publicera var utställning med antagligen rätt stora och välgjorda kopior och jämförelsevis få betraktare. Relativt dyrt, begränsat och tidsmässigt eoner från tre knapptryck på en fotoblogg. Att hamna i en årsbok eller liknande var väl en nåd att stilla bedja om. Print on demand–en futuristisk dröm.

Publiceringsverkligheten är digital oavsett mobilkamera, analog Leica, eller storformat.
Något att återkomma till.

Bild: frodig och ståtlig gräslök i kryddgården. Fuji Xpro2 23mm/1.4. Sent i försommarnatten.

syntax 2026-06-16 19:53

Den där strandgräslöken är mycket mustigare och starkare i smaken - som med så många växter som växer magert på marginalen.

Det är ju som du säger, att allt man vill visa på skärm måste digitaliseras. Saken är inte oproblematisk. När det gäller Kodachrome exempelvis, så får man räkna med en avsevärd kvalitetsförlust. Filmen är avsedd för projicering i mörkt rum till flermeterstorlek - och det är ju inte underligt om filmen presterar bäst till det den är avsedd för.
Jag återkommer till Kodachrome i en blogg som jag har under arbete.

Svar från mombasa 2026-06-17 22:23

Och man hackar allt, även stjälk och blomma. Ja, Kodachrome som i princip all positiv film var ju som du säger avsedd att projiceras i mörka rum, någorlunda åtminstone. Det framkallade diapositivet skulle i färgbalans bli korrekt i enlighet med intentionerna förutsatt att projektorns lampa var stabil i färgtemperatur. Och detta långt innan LED dök upp. Så visst fanns det ett och annat problem vad gäller återgivningen. De här frågorna, om den analoga filmen och den apparatur som användes vid publiceringen är ouppmärksammad i vår genom digitala värld. Samma sak det näst intill totala negligerandet av skärmar, tryckprofiler med mera i diskussionen om återgivning. Ser fram emot ditt Kodachrome-inlägg.
/Gunnar S