In i juli

Att publicera idag sker i de allra flesta fall där digitalisering är inbegripet. Även för den entusiast som väljer en analog process. Dock, de som går all-in hela vägen och producerar kopior analogt i mörkrum är sett till totalen försvinnande få.
    Det som fångar min uppmärksamhet nu är förhållandet till visningsmediet. Att upplevelsen av färg är högst individuell är odiskutabelt. Vi kan tro att vi är överens men är egentligen bara överens med oss själva. Med en gemensam standard vad gäller visningsmedier, skärmar, tryckprofiler etc. kan vi i alla fall ha en gemensam referens som vi sedan tolkar individuellt. Här är nog alla med. Men om visningsmedier inte är samstämmmiga, vilket de inte är om vi räknar in samtliga visningskärmar, en del med sofistikerade AI-styrningar får vi då ett problem? 

Jag går ut i kvällen och fotograferar krolliljorna under hagtornsträdet. Den tunga doften är vad jag vill åt. För att förstå det ska man helst ha känt liljans doft tidigare. Bild kan inte framkalla en förnimmelse som inte redan finns i betraktarens minne. Bilder, läs fotografier, kan inte förklara. I bästa fall framkalla en betraktarens undran och nyfikenhet. 
   En text kan påstå något som för mottagaren är nytt. Att förhålla sig till. Bilden knuffar på i en eller annan  riktning. Extra knepigt blir det om fler sinnen är involverade. Som liljans tunga kamferliknande doft. Och dofterna, som är det främsta minnet trumfar allt. Sinnenas minnen korskopplar i en aldrig sinande ström.
   Trevlig helg.

Våra krolliljor verkar trivas i år och tycks dessutom sprida sig. Nikon D800 Vivitar 80mm macro