Konstrundor

Till Norrboda på Gräsö kommer vi på vår konstrundetur i juli månad. Här i och utanför en lada ser vi bland annat konst av Ulla Gerbrandt och foto av Hans-Åke Lerin, en inte helt obekant filmare. Det är han som siktar med kameran åt höger i bilden ovan. I bakgrunden Bosse Olofsson och Bengt Eriksson, två såna där evighetsmusiker. Det är mycket anspråkslöst. Och trevligt. Det blir givande samtal om konst, musik, foto och film. Det händer en hel del ute i provinserna.

(Som ett litet punctum noterar jag att en av blommorna i mönstret på den högra fällstolen ser obehagligt bekant ut.)

En liten juvel

hittad vid bryggorna i Grebbestad. En GKSS-eka. Ship shape and Bristol fashioned kan man nog säga. Jag har en jag också, men den har "fått gå i hagen", som man brukar säga om hästar när de tjänat ut. 

( och den här får bli i färg.)

Och vad kan man göra?

Tja, vad gäller klimat och framtid. Människan är uppfinningsrik och med sin stora hjärna kommer hon att fixa det här också. Det kommer inte att bli lätt. Apokalypsen får dock de religiösa syssla med. Vi behöver en massa altruism och empatiskt tänkande. Och en j-la massa förnuft. Det kanske är vettigare att se den mänskliga påverkansdelen av klimatförändringen som en fördelningspolitisk fråga. Vi som lever som om vi hade tre, fyra jordklot att leva på.
Själv målar jag på i sommarateljén. Lite skalövningar. Har det ganska bra, även om gräsmattan är svedd sen en månad tillbaka. 

( i ren lathet får det bli en oredigerad bild direkt ur telefonen.)

Sommarkort

heter en låt skriven av Peter R Ericson. Spelad av bland andra Cornelis W. Ja, du har hört den. Jag lirade några år med Peter. Vi gjorde några plattor, hängde med på nån. Det blev konserter och turnéer, spel på klubbar och lokaler. Det var sjuttiotalet, en tid i sig,  när musiken låg långt fram i sinnet. Sen blev det bilder, måleri, illustrationer, fotografi. Nu står man här. Med familjen, alla medlemmar ( utom en som fortfarande jobbar). Ja, det här blev resultatet. Lite hopplock härifrån och där. En släkt som växer. Ett sommarkort, av många.

Hö

Häromdagen gick jag förbi en ängslada. Och kände jag då inte andra tiders dofter av nyslaget hö, att krypa ner i. Sova sig genom den korta julinatten. En annan tid. På den tiden det låg nyslaget hö i ladorna. Kanske på väg den långa vägen hem, och steget blev trött. Nu gapar ladan tom. Men nytt plåttak har den fått i alla fall. Men ängen är inte slagen trots att gräset gått i ax.