Kanske ett vykort

2018. En badplats i Sverige. En av många. Jag får en flash på Elliord Mattsson, fotografen från Spillersboda. Det svartvita vykortets okrönte mästare. Intet gick honom förbi. Allt syntes lika viktigt. Och allt redovisades. Igenkänningen var naturligtvis viktig, poängen med ett vykort är att platsen ska helst gå att identifiera. Elliord är också en mästare i den tråkiga intetsägande bilden. Det neutrala redovisandet. Det är inte tendensiöst, det saknas alltid ett punctum ( poängen uppstår fyrtio år senare). Det är bara ett bildens konstaterande, så här ser det ut.
Elliord var främst verksam på Ostkusten, särskilt Roslagen. ( Finns det ett vägskäl mellan Öregrund och Norrtälje som Elliord inte dokumenterat? Gärna med en Borgward Isabella i bildens periferi.)

( Den här bilden är tagen i Västsverige. Marks kommun. Lite kontrastlös, precis som Elliords bilder också ofta är. Det är den tidens förkärlek för det mjuka. Elliord hade nog kopierat in en sommarhimmel med lätta cumulus och en blekblå himmel. Sånt är alldeles ok på ett vykort.)

Brödbak och klimatfunderingar

Idag bakar jag bröd. På samma sätt som milliontals andra bakar sitt bröd i detta nu. Kavlar, gräddar i en panna. Ett efter ett. Då hinner man tänka. På klimat och väder. Och ja, jovisst har klimatet ändrat sig då och då. Och det gör det nu också. Antagligen av helt naturliga orsaker. Samt, inte minst av mänsklig aktivitet. Då säger en del ungefär som en tonåring, ”amen det va inte ba jag”. Nä så sant, så sant. Väder kan man inte göra något åt och inte heller naturliga variationer. Men vårt eget avtryck kan vi göra något åt. Klimatförnekarna ( märkligt ord, som om de trodde att det inte finns nåt klimat) brukar ofta luta sig mot nån slags sund skepsis. Det gör jag med. Lutar mig mot alltså. Jag känner en sund skepsis mot de så kallade klimatförnekarna som ofta en smula grötmyndigt hävdar att de har rätt genom att tala om för oss att de minsann inte vet de heller. 
Om vi istället börjar tala om fördelningspolitik i stället. Måste vi göda en liten minoritet svinrika, bortskämda och allmänt kinkiga människor i det allra högsta skiktet av den ekonomiska pyramiden? Kommer till exempel en milliard indier att få TV, bil, och kyl och frys? Nä, men kanske ett par hundra millioner indier kommer att få det, eller kräva det. Resten kommer att vara det fattiga Indien.  Och jag fortsätter att baka. Det har jag gemensamt med hundratals millioner människor på denna jord.

Lite musik är alltid trevligt

Två unga musiker, nyexade från Musikhögskolan.  Morgan på gitarr och Kalle på trumpet. Soft med jazz och folkviseklang. Anar man inte ett litet, litet arv från Jan Johansson. Och trumpeten klingar lite grann som Jan Allan. Tillsammans med Anna Larsson är de en trio. Som med ungdomlig överlevnadsförmåga spelar sig igenom en sommar. Här lirar de på ett räkfrossehak i Grebbestad. Publiken är välvilligt inställd.

( Väldigt många fotografer, ofta av den professionella sorten hävdar gärna att kameran och tekniken inte spelar någon roll. Nja, jo. Visst är det så...fast. Nog spelar utrustning och tekniskt kunnande en hel roll. 
Fuji xpro1 eller vad den nu heter. Svartvit jpg, inställningar enligt bloggare Björkbom funkar nog bra. Helt manuellt. Skärpedjup som förhoppningsvis ligger rätt. Alltså ungefär som man gjorde förr i tiden.) 

Sommarkort

heter en låt skriven av Peter R Ericson. Spelad av bland andra Cornelis W. Ja, du har hört den. Jag lirade några år med Peter. Vi gjorde några plattor, hängde med på nån. Det blev konserter och turnéer, spel på klubbar och lokaler. Det var sjuttiotalet, en tid i sig,  när musiken låg långt fram i sinnet. Sen blev det bilder, måleri, illustrationer, fotografi. Nu står man här. Med familjen, alla medlemmar ( utom en som fortfarande jobbar). Ja, det här blev resultatet. Lite hopplock härifrån och där. En släkt som växer. Ett sommarkort, av många.

Diagonal

Ute på kobbarna. I ett  horisontellt landskap behövs något som bryter. Så jag stuvar med ett par diagonaler i båten. Och gör olika prov för att se vad som kan tänkas hända. Visuellt alltså. Med vindens hjälp blir det dessutom en rörlig skulptur. Vilket jag inte tänkt på.