Brödbak och klimatfunderingar

Idag bakar jag bröd. På samma sätt som milliontals andra bakar sitt bröd i detta nu. Kavlar, gräddar i en panna. Ett efter ett. Då hinner man tänka. På klimat och väder. Och ja, jovisst har klimatet ändrat sig då och då. Och det gör det nu också. Antagligen av helt naturliga orsaker. Samt, inte minst av mänsklig aktivitet. Då säger en del ungefär som en tonåring, ”amen det va inte ba jag”. Nä så sant, så sant. Väder kan man inte göra något åt och inte heller naturliga variationer. Men vårt eget avtryck kan vi göra något åt. Klimatförnekarna ( märkligt ord, som om de trodde att det inte finns nåt klimat) brukar ofta luta sig mot nån slags sund skepsis. Det gör jag med. Lutar mig mot alltså. Jag känner en sund skepsis mot de så kallade klimatförnekarna som ofta en smula grötmyndigt hävdar att de har rätt genom att tala om för oss att de minsann inte vet de heller. 
Om vi istället börjar tala om fördelningspolitik i stället. Måste vi göda en liten minoritet svinrika, bortskämda och allmänt kinkiga människor i det allra högsta skiktet av den ekonomiska pyramiden? Kommer till exempel en milliard indier att få TV, bil, och kyl och frys? Nä, men kanske ett par hundra millioner indier kommer att få det, eller kräva det. Resten kommer att vara det fattiga Indien.  Och jag fortsätter att baka. Det har jag gemensamt med hundratals millioner människor på denna jord.

Lite musik är alltid trevligt

Två unga musiker, nyexade från Musikhögskolan.  Morgan på gitarr och Kalle på trumpet. Soft med jazz och folkviseklang. Anar man inte ett litet, litet arv från Jan Johansson. Och trumpeten klingar lite grann som Jan Allan. Tillsammans med Anna Larsson är de en trio. Som med ungdomlig överlevnadsförmåga spelar sig igenom en sommar. Här lirar de på ett räkfrossehak i Grebbestad. Publiken är välvilligt inställd.

( Väldigt många fotografer, ofta av den professionella sorten hävdar gärna att kameran och tekniken inte spelar någon roll. Nja, jo. Visst är det så...fast. Nog spelar utrustning och tekniskt kunnande en hel roll. 
Fuji xpro1 eller vad den nu heter. Svartvit jpg, inställningar enligt bloggare Björkbom funkar nog bra. Helt manuellt. Skärpedjup som förhoppningsvis ligger rätt. Alltså ungefär som man gjorde förr i tiden.) 

Sommarmelankoli

Som den alltid infinner sig i början av augusti. Något har hänt med ljuset. Solen står lägre mitt på dagen och skymningen kommer tidigare. Jag registrerar. Luften är annorlunda. Tempot går ner. Det blir en långsamhet i allt. Är det nu året står och väger? Ett par dagar till och det rullar vidare. Sensommar, höst. Mörkret. Att stå emot. 

( Man kan tro att sommar och semestrar är fotografins förlovade tid, och jo, ja visst är det så. Men det kan också vara en avkoppling från allt vad bildtänk heter. Och. Så nu. Tankarna sätter igång, bildhjärnan går i gång. Återkommer.) 

Sommarkort

heter en låt skriven av Peter R Ericson. Spelad av bland andra Cornelis W. Ja, du har hört den. Jag lirade några år med Peter. Vi gjorde några plattor, hängde med på nån. Det blev konserter och turnéer, spel på klubbar och lokaler. Det var sjuttiotalet, en tid i sig,  när musiken låg långt fram i sinnet. Sen blev det bilder, måleri, illustrationer, fotografi. Nu står man här. Med familjen, alla medlemmar ( utom en som fortfarande jobbar). Ja, det här blev resultatet. Lite hopplock härifrån och där. En släkt som växer. Ett sommarkort, av många.

Hö

Häromdagen gick jag förbi en ängslada. Och kände jag då inte andra tiders dofter av nyslaget hö, att krypa ner i. Sova sig genom den korta julinatten. En annan tid. På den tiden det låg nyslaget hö i ladorna. Kanske på väg den långa vägen hem, och steget blev trött. Nu gapar ladan tom. Men nytt plåttak har den fått i alla fall. Men ängen är inte slagen trots att gräset gått i ax.