Om andra tider. Livet på ön. Vem vågar att vara allvarlig?

Jag är nog tillräckligt gammal för att ha ord och begrepp som taklag, tjänst och gentjänst, en hjälpande hand, bjussa på, "det där kirrar vi sen" i mitt ordminne och vokabulär. En tid när egennytta, vinning, gnidighet och girighet i vilken form det vara månde inte stod så högt i  kurs. Eller att allt ska vara roligt. Att till synes relativt enkla manövrar som, även om de innehåller kunskap om knopar, intuitiv kunskap om hur flytetyg beter sig i rådande vind och lite annat knowhow måste kommenteras från åskådarbänken.
   Och hur gestaltar man en sån här fråga i fotografisk bild? Om det gäller egennytta, en bild på en statsminister? Nja, det vore övertydligt. Nåt med mer finess. Och mer bildberättande stringens.
   Det är som att bildspråket, trots sin känslighet och variationsrikedom inte riktigt mäktar med såna uppgifter. Än mindre fotografiet som fortfarande dras med anspråket att vara sanningsenlig.

Och en helt annan sak. Jag kopierar ur Upsala Nya Tidning, författaren Bo Gustavsson, om nån orkar läsa många rader:

Vem vågar vara allvarlig idag när vi lever i Tiktok-eran? Allvaret har försvunnit i offentligheten. Allt ska till varje pris vara underhållande både inom kulturen och politiken. I SVT:s intervjuprogram "Fördomsshowen" gapskrattar partiledarna och åbäkar sig när Emil Persson ställer sina roliga frågor. Oj vad kul det är! I talkshowen "Sverige Live" flinas det och skrattas hela tiden. Den som flinar mest och exponerar sig själv mest blir populärast. Tvsofforna kryllar av folk för att fejka popularitet. Allt är fejk. Ingen vågar vara allvarlig och tala allvarligt om allvarliga frågor. Vi lever i en fejktillvaro där den ohämmade narcissismen styr. Det ska ständigt showas.
Vart tog allvaret vägen? En gång i tiden togs allvaret och analysförmågan på största allvar. Det var en mentalitet som gjorde det möjligt för politiker att handskas med olika problem. Nuförtiden lanserar Tidöpartierna snabba skenlösningar som inte löser någonting alls, exempelvis regeringens sätt att få bukt med gängkriminaliteten eller klimatkrisen. Kulturskapare tog tidigare seriöst på sin uppgift att gestalta samtidsproblem och behandla existentiella frågor. Icke så i våra dagar då man ängsligt strävar efter att underhålla.
Folket vill ha underhållning och därmed basta. Politiker och kulturarbetare måste därför vara underhållande eller bli irrelevanta. Folket älskar den gapskrattande politikern. Skrattet ger massor av röster och ett valår som 2026 gäller det att skratta så mycket som möjligt. Även kvalitetsomdömen av kulturskapelser utgår från om böcker eller teater- och operaföreställningar är underhållande eller inte. Mitt primära syfte som författare är inte att underhålla och därför ignoreras mitt författarskap. Allvaret är helt ute och den som vill prata allvarligt om politik eller kultur- och samhällsproblem är också helt ute. Det leder till idétorka och en utarmning av debattklimatet.
"Man kan inte ha roligt jämt" som min frisör sa när vi pratade om alla lek-
(spontant skrev jag först "lik-") och frågeprogram i tv. Men faktum är att i Tiktok-eran är idealet att ha roligt jämt och glömma alla tråkigheter som händer. Det är ett ideal där gapskrattet allt oftare fastnar i halsen. Hur skulle gamle Freud se på tidsandan idag? Vad skulle du säga, Sigmund? Du skulle säkert säga att den tvångsmässiga glättigheten döljer en djup livsångest. Lustprincipens dominans i våra dagar på 2020-talet innebär en förlust av förmågan att konfrontera den faktiska verkligheten. Det är en bra analys, Sigmund, som väl sammanfattar människors livssituation idag. Du stod alltid på verklighetsprincipens sida för den mentala hälsans skull.
I det syftet gäller det att med allvar konfrontera realiteter utan att fly till lustprincipens drömvärld. Att acceptera allvaret i vår gemensamma utsatta livssituation utgör en mental hälsokur. Om vi fortsätter att tiktoka våra liv enligt lustprincipen, förvärras den undertryckta livsångesten. Faktum är att en hel epok eller civilisation kan drabbas av ett tvångssyndrom. På 1900-talet ledde det till två världskrig.
Innebär Tiktok-eran förspelet till ett tredje världskrig? På randen till undergången vill man konsumera och ha skoj. Den som med allvar reflekterar över de många ödesmättade järtecknen i skyn ses som en olyckskorp och avfärdas med en axelryckning. Alla vill fortsätta att gapskratta och partaja. Är fejktillvaron det sista stadiet för vår västerländska civilisation?
Bo Gustavsson, författare

Hatten av för Bo Gustavsson!

    Man bockar tre gånger, fru Luna och önskar något. Att förnuft och humanism som rättesnöre får återkomma.

syntax 2026-05-21 18:43

Jo - jag började läsa. Bo Gustavsson är ju en bra stilist. Men när jag kom till "...Tidöpartierna snabba skenlösningar..." då slutade jag tvärt. Det blev för billigt.

per-erik åström 2026-05-21 19:08

Tack för den bloggen Gunnar.
Problemet har naturligtvis en politisk dimension, om vilken vi ej skall blogga...
Men.
Om vi på fullaste allvar tror att söndagsöppet på Systemet och en fördubbling av antalet miljardärer skall lösa en del av de saker Gustavsson berör tänker jag besinningslöst kasta mig bakåt i tiden. Till 1793, under franska revolutionen, i cordelierklubben i Paris.
Till betydelsen idag av begreppen frihet, jämlikhet och broderskap.
Gamla mossiga ord som saknar uppenbar relevans idag.
Men för att göra det enkelt och på allvar;
Mer kommunala replokaler för ungar istället för fler miljardärer!
Gratis inträde på statliga museer istället för söndagsöppet på Systemet!
Lär ungarna läsa böcker!
Men det vågar man väl knappt skriva nu för tiden...
Allt Gott Gunnar.
/per-erik

Benganbus 2026-05-22 06:52

Intressant och håller med!
Det blir färre och färre program på Tv att titta på,
fast det blir fler program!
/B

mombasa 2026-05-23 18:03

Tack alla för reaktioner. Att fotografiskt gestalta såna här frågor är inte helt enkelt. Bengt Hansson, tidigare verksam på FS numera Facebook får till det på ett snyggt sätt. https://www.facebook.com/photo.php?fbid=998683422519308&set=a.106396948414631&type=3