Små glädjeämnen i november.
En gul väst piggar väl alltid upp. Lite grann i alla fall. Eller den unge taxichaffisen, med sina rötter på Afrikas horn som stannar utanför gymmet. Som stiger ut och hjälper damen som kommer från nån annanstans långtbortifrån och har svårt att komma ur bilen med sin krycka. Och vi får av någon oklar anledning ögonkontakt på varsin sida om fönstret.. Jag på löpbandet, han på gatan och så blir det ett ömsesidigt leende, ett tummen upp, en liten vink, och en liten, liten ömsesidig dusch med nåt sånt där måbra-hormon som gärna får porla runt i kroppen lite mer.
Och så hittar jag Gunnar Smolianskys bok Barn. På Röda korsets bikupa. Sånt kan man också bli glad över. Mest för bilderna men också lite grann för fin repro och duplextryck. De små glädjeämnena här i livet.



- hawk
Jovisst är det så. De små signalerna, ögonkontakterna, att man ser varann. Det lilla klistret i tillvaron.
Ha det gott
Med vänlig hälsning/per-erik
Jag tackar Bikupan som hade satt ner priset med 60% inför stundande julmarknad. Smolianskys bilder är högklassiga, och klotbandet var nästintill mint quality.
Du har så rätt det finns så mycket varje dag glädja sig åt om man inte vill se allting grått o gnälligt.
Hälsar
Gun-Inger
Som sagt, ibland har man tur i det lilla. Jag träffade Smoliansky nån gång i tidigt åttiotal. Minnesbilden är just en lugn och försynt person.