Tankar om skärpa och hur man tittar på den.

Det finns en gräns för vad man kan begära av en bilds skärpa. All mätbar teknik hamnar för eller senare vid den fotografiska pärleporten. Har tekniken tillfört något? Man kan om man vill dra till med ett ”sharpness is a bourgeoise thing” eller också gilla bilder med rejäl oskärpa. Där oskärpan blir till ett uttrycksmedel. Eller är skärpa det man håller högst här i livet. För att skärpan tillför bilden och bildens berättelse något? Eller för att man bara och helt enkelt gillar skärpa. Det är helt ok att gilla skärpa oavsett anledning.
Eller oskärpa. Jag gillar oskärpa. Gärna i kombination med skärpa. Därför brukar jag pilla dit lite skärpa i eventuella ögonvrår på tacksamma modeller. Inte mycket, bara lite, lite. (En lagermask och högpass klart ljus och sen försiktigtvis måla fram lite skärpa där det behövs. De som använder annan programvara än Adobe kan säkert hitta någon liknande metod. Själv nöter jag PS så länge det går, av olika skäl.)
På den här bilden slumpade det sig så att modellen viftar till lite med handen och då kan man kontrastera den oskärpan med, som sagt lite, lite mer skärpa just i ögonvrån.
(Coronasäkrad tillvaro. Vi har nu varit i närhet med varandra i över två veckor och någon tänkbar införsel av virusar har  veterligen inte skett. Munskydd dissar vi. Och bilden gick faktiskt en liten sväng i Efex och en Acros-simulering ovanpå allt. Xpro2 och 23/1.4) 

Inlagt 2020-07-27 22:06 | Läst 306 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Fint porträtt på den fina flickan. Hälsningar Mats
Svar från mombasa 2020-07-28 22:29
Tackar och bockar. Jo, nog kan hon var fotogenique alltid.
Ha det gott / Gunnar S
Det är nog så att inom fotografikretsar klyvs många hårstrån i påvens skägg... Diskussionen om skärpa är väl ett av de hårstråna.
Oskärpa kan vara ett konstnärligt uttrycksmedel, men också slapphet, ignorans och slarvig fotografering, förutom dåliga grejor. Skärpa kan vara fint, men också ibland outsägligt tråkigt.
Jag gillar och instämmer i ditt resonemang ovan. Och en väldigt fin bild.
//GöranR
Svar från mombasa 2020-07-28 22:34
Helt absolut! Ense lär väl aldrig någon bli. Jag tror att seendet är det viktigaste. Vad uttrycker det som ses i en bild? Och här drar åskan fram över skärgården och nätverk och annat börjar helt plötsligt kännas väldigt osäkert.
/På återhörande.
Gunnar S
Fin bild.
Jag håller med dig i mycket. Överskärpning passar ibland och oskärpa ibland. Det beror på vilket uttryck man söker. I digitalkamerorna finns filter för film. De lägger ofta på korn och oskärpa. Men, med vissa kameror och filmer blir det inget korn. Skärpan varierar också mellan filmerna. Med mobilen lägger jag på 0,5 gaussisk oskärpa ibland. Mikrokontrasten/skärpan är för stark. Men ibland får det vara (trivialbilder).
Ha det så gott.
Jerry
Svar från mombasa 2020-08-01 17:53
Ja helst ska man väl uppnå en slags optimal blandning av skärpa och oskärpa. Men när man börjar se att det är för mycket skärpa eller överskärpa, att skärpan är där för sin egen skull. Inte för att den tillför något för läsningen eller tolkningen. Det är tråkigt att titta på. Ibland har man turen att hitta en liten oskärpedetalj i en bild som kanske kan användas i något syfte.
/Gunnar S