Tiden är ett förunderligt ting

Kan det varit 1977? En skola i ett miljonprogrammets Sverige. Då hette skolämnet fortfarande teckning, inte bild som senare. Tre tjejer, hyfsat stolta över resultatet, att göra en förstoring av en liten bild med hjälp av rutförstoring.
   Och jag undrar så klart, vart tog ni vägen? Om ni ens finns. Ni var rätt kaxiga på nåt sätt, men goa. Bilden som minne. Och jag behåller allt fnas och damm i den här bilden. Det stämmer liksom med tiden. 48 år sedan. Tiden är ett förunderligt ting.
   (Miljonprogrammet ja. Som var både höghus och låghus som radhus men med det gemensamma att bostadsstandarden var vida bättre än det som föregick. Bilder väcker tankar. Men det får bli en annan gång.)

(Nikon F 35mm 2.8 Tri-X. Avfotograferat negativ med Valoi35 utrustningen. D800 och ett Vivitar 80mm macro, raw-format fungerar oväntat bra. Det går fort, och efterbearbetningen  går hyfsat snabbt med en funnen rutin.)

Udda projekt

Annette Wixner, en konstnär jag känt i många år odlar bland annat ett projekt Garbnet som går ut på att konstutställningsbesökaren tar med sig en av Annettes små  träfigurer, placerar den i en miljö. Fotograferar den och länkar till ovan nämnda webbsida. Linda Long Lidman är hennes kollega i detta projekt.
   De små skulpturerna har en OCR-kod i botten så de är spårbara utifall.  Ett småskojigt projekt med en del allvarstoner och det bygger på fotografi, massbilden, den med kort bästföre-datum, men som i förlängningen blir tvärtom. En slags bildens överlevnadsstrategi. Det väcker åtminstone tankar.

(Fuji Xpro2 21mm 1.4. Det här är, kanske, möjligen fortsättningen på ett projekt att porträttera Uppsalakonstnärer. Jag inser att jag har arbetat med det i över tjugo år nu. Kanske blir nåt med tiden.)

Sevda, svensk-turkisk jazz. Nån som minns?

Salih Baysal, violinist i gruppen Sevda. Stor på  sjuttiotalet. Jag följde dem med kameran  en kortare period och hann med ett par konserter.Bandledaren Muffy Falay, Okay Temiz och brorsan Akay. Gunnar Björksten, Bernt Rosengren  Ove Gustavson och senare Björn Alke på bas. 
Bildkvaliteten var väl så där sedd med dagens digitala ögon. Tri-X 1600ASA full glugg och nån minut eller två extra i framkallaren är väl rätt långt från dagens digitala teknik. Och definitivt inte smickrande vad gäller Salihs tandstatus.
   Men nog är det här plattor som snurrar då  och då på tallriken.
 Vad övrigt i världen är. Att återkomma till. Törs vi prata om demokrati, krig och fred, fysik, biologi, humanism även på en dedikerad fotografisk site? Eller, det går kanske att diskutera fler saker, ha fler bollar i luften. Att förstå, inse och utnyttja det förhållandet att fotografisk bild är ett språk som uttrycker en tanke. To be continued. Och glad påsk så gott det går!
  I kvällen hör jag alfågeln utfrån fjärden, precis som rödhaken (sist i säng, först uppe) drar sin sista drill. Skärgårdsvår.

Sofie ställer ut

Sofie Stenberg har vernissage på Galleri Ett. Stora grejer, små grejer i en alldeles egen färgskala. Det handlar i mycket om tallar. Allt i äggoljetempera vilket bidrar med en ytterligare dimension i det att luktsinnet blir involverat. Den speciella doften av äggoljetempera, måleridofternas egen umami. Det går att se ett verk av Sofie på Vårsalongen Lilevalchs för den som har vägarna förbi Djurgården Stockholm 

Fotografiet berättar något

Jag trålar neråt i mina negativpärmar och hittar en och annan bild som betyder något, som placerar sig i tid och ger ett avtryck. En del dyker upp oanmälda, bilder som jag aldrig sett förut som passerat kopieringsögat nån gång det begav sig.
   Som den här. Det avvaktande. Väntan. Doften av skåp. Finns det en konnotation eller stannar allt vid ett privat kontext? Har jag nyckeln att låsa upp bilden?
  (Hon i oskärpa till vänster är rösten som  läser Majakovskij på Nynningens LP För Full hals: Balladernas konst är en gammal konst. Men om orden svider, om orden talar om det som svider, blir det lätt ballader om nya tider. I mitt tycke det bästa proggalbum som gjorts i Sverige. Hon till höger är inte med oss längre. Vi jobbade ihop en del på den tiden. Och gjorde det bra. När framtiden låg framför fötterna.)

Nikon F 35mm Agfapan. Varsamt ompysslad i Photoshop och Efex silver.