Norskt fotografi och trenden

En tur in till människobyn i ärenden, eller komissioner som det hette för i tiden. Slinker in på Pressbyrån och köper naturligtvis senaste numret av den fina norska fototidskriften Fotografi, en sån där stort format, matt papper och allmänt hög svansföring. Denna gång med en bilaga. Vinnarna av den stora norska fototävlingen, en inventering av vad landets professionella fotografer gör. Och vad gör de när de tävlar i  kategorier som spänner från porträtt till natur och faktiskt också reportage. Hur ser fotografi ut som ligger så att säga i framkant?
   Det är tekniskt perfekt, något annat skulle förvåna. Det är anmärkningsvärt ofta, särskilt i porträttkategorierna som de konsthistoriska referenserna är nästintill övertydliga. Det är bilder, inte heller det förvånande, som är mycket medhårs. Det är individualism, hud i den bildberättande bemärkelsen skörhet.  Möjligen sticker kategorien bröllopsbilder ut lite grann då den dyker upp, bilder med nån slags, regisserad och arrangerad, spontanitet.
   Det är med andra ord läskigt förutsägbart. Och man kan undra vad Rune Jonsson skulle ha tänkt om han sett resultaten i kategorin barnbilder eller kategorin Nyfödd.

 Och var finns det engagerade fotografiet? Var finns de stora samhällsfrågorna? I kategorien reportage kanske men det är  slätstruket där också. Det är klart att om man bedömer yrkesfotografer så kommer det att i mycket handla om den tekniska kvaliteten men nog vore det kul att se fotografer som vågar sticka ut hakan lite mer. Som törs använda det där krafsiga i lådan.
   Det blir naturligtvis inte bättre av att materialet presenteras på matt papper med de kontrastproblem som uppstår.  Det är en slags undanglidande ton både i trycket och sannolikt också i bilderna självt. Men det är hög teknisk kvalitet. Och den första tanken som dyker upp när jag lägger katalogen åt sidan är, vart tog straight photography vägen? Är det något som numera endast odlas bland hängivna fritidsfotografer?

Regn idag. Eftermiddagskaffe i verandaateljén. Inte helt fel.

Gotland och tankar runt bilder

Det är väl så här Stora Karlsö fyr ska beskrivas. Men klipporna och tusentals sillgrisslor både där och ute på vattnet. Lika många tordmular inte att förglömma. Det vita i vattnet som ser ut som smulad frigolit är fågel.

Asken på Karlsöns högsta punkt beskrevs redan av Linné på hans Gotländska resa. Och den var jättegammal redan då. Fortfarande gott gry i den. Träd har en tendens att bli jättegamla om betingelserna runt i kring är knepiga. Här kan man notera att trivialbilden snabbt svänger över till dokumentär, kanske lite av reportagebild.

Ett annat naturskönt placerat träd i kategorien trivialbild.

Bergsskrabba är en liten blå sak som trivs i torr och karg miljö. Eftersom andra inte gör det. Survival of the fittest. Dokumentär bild.

Våradonis eller Arontorps ros om man är på Öland. Men det är inte vi. Sällsynt är den i alla fall och giftig dessutom. Ett lämpligt kontext vore kanske pedagogisk bild ( som exemplifierar kort skärpedjup).

På fasta Gotland nära Herrvik träffar vi på frun i en familj som åker runt och bor i en hembyggd husbil av större format. Stor nog för en familj med två vuxna och tre barn plus en hund. Man försörjer sig bland annat på mannens fotoinstallationer med olika ljuskällor i mörka landskap, alltså i kategorin konstbild. Inte alls oävet, ja lite inspirerande till och med. Thewoodentraveller.
En i grunden massbild som blir en reportagebild som berättar om någon som sysslar med konstbild.

En bild får sin betydelse av sammanhanget som beskriver hur bilden kan läsas. Därför hoppar bilden lite hur som beroende på sitt för stunden tilldelade kontext. 
Skulle man kunna säga.

Gotland 2. Mest om en fyr.

Att bo i en fyr är lite speciellt. Även om man inte bor i själva fyrtornet utan i den byggnad som är en del av själva fyren. Med en anmärkningsvärt stor trapphall. En stenbyggnad som känns lite malplacerad men byggd i den tidens stil och efter den tidens behov. Vi sover i ett rum som tidigare varit skolsal. Fyrvaktarbarnen skulle ha sin bildning de med.

Trappan upp till själva fyrlanterninen.

Siste fyrmästaren på Stora Karlsö. Därefter automatiserades fyren och fick en annorlunda fyrapparat, sealed beam, som inte fungerade så bra. Numera sitter det en motsvarande 1000W ledlampa i lanterninen. Den lyser tillräckligt.

Stora Karlsö fyr LFl(2) WR 12s 56 m 16M. Två långa blixtar i tolv sekunders intervall. Fyrljuset 56 meter över havsytan. Ljuslängd 16 sjömil (29,6 km)

Gotlandsvecka

Några dagar hos goda vänner i Ljugarn hör våren till, i år kompletterat med ett besök och övernattning på Stora Karlsö. Redan här kan avslöjas att det fotografiska i tillvaron utsattes för prövningar. Är man ornitolog i nåt avseende, vill man fotografera fåglar, eller orchidéer? Vackert placerade buskar och träd mot en obruten horisont? Här lurar trivialbilden i vassen om man säger. Och massbilden ligger bara ett delningstryck bort i Iphonen.
  En liten utrustningsfråga dyker upp. Vilket kamerahus till vilka objektiv? En D800 med en 70-200 kommer man inte långt med, inte ens med en 2x teleplus. Oaktat att beskärningsfaktorn är nära 200 procent. Om det gäller fåglar alltså. Med ett makro påskruvat går orchidéerna inte säkra, eller annat grönt för övrigt. Så infann sig tanken att bara ta med en Fuji Xpro2 som har tillräckligt med sensor för att klara lite beskärning. Något dedikerat fågelobjektiv saknas nu i arsenalen och hur många gånger har jag inte sagt mig själv att fåglar får de som är bättre skickade vare sig det gäller utrustning eller handaskicklighet ta hand om. Jag nöjer mig med floran, och naturskönt utportionerade buskar och träd.  

Trivialbild och massbild ja. En bildanalytisk fråga eller kanske än mer en fråga av bildkommunikativ art. När blir bilder massbilder och finns det situationer när massbilder byter skepnad och blir något annat? Eller borde man kanske byta ut begreppet massbild mot sociala media-bild? Fast det är liksom lite svårare att säga. Vem vet, ett nytt begrepp kanske dyker upp.
Jag har under några dagar samlat på mig ett antal bilder som i ena stunden lätt kan föras in i kontextet socialtmedia-bild och i nästa stund appliceras i ett trivialbildsammanhang. 

En byggnad tilhörig Stora Karlsö fyr. En röd stuga som lär vara en av de mest fotograferade röda stugorna i landet. Åtminstone på tio i topp-listan.

Är man på Stora Karlsö ska sillgrisslorna ses och helst fotograferas. Här sedda ovanifrån. Med en Nikkor 105/2.5, lämplig adapter och en teleplus x2 på Fujin. Nja...hur var det nu med fågelfotograferandet.

Åda ruvar stillsamt. Närgränsen till ådan är inte många meter, det är nästan som gatufoto.

Bilden som bevis. Säsongens första ejderungar fotograferade. Fyra stycken  varav två syns i bild.
Fortsättning följer.

trefjärdedels fotografer

Tre fjärdedels fyra fotografer hälsar på. Oskarpa på bild men desto skarpare själva. Per-Erik Åström Göran Tonström och Krister Kleréus.

Galleri Ett, Walmstedtska Gården Uppsala