På väg mot escargot bourgogne. En metod.

  Nu är det dags för badet, där skal och snigel borstas ordentligt rena. Ännu ett vattenbad tillsatt med salt och vinäger (1 - 1 1/2 dl vinäger och en msk salt per liter vatten) är nästa anhalt. Där tillbringar sniglarna ett par timmar för att befrias(!) från sitt slem. Här dör de också, vilket de flesta som får ligga i salt och vinäger oftast gör. Därefter sköljs de i durkslag under rinnande kallt vatten.

  När sniglarna är riktigt rena förvälls de 5 minuter i saltat vatten (1 msk salt per liter vatten) och får svalna. Snigeln kan då plockas ur skalet. Samtidigt tar man bort spiralen där snäckan varit fäst. Om tarmen skall plockas bort diskuterar de lärde. Den kan vara svårfunnen, men är å andra sidan helt ren. Sen är snigeln färdig för kokning enligt grundreceptet. Men till det återkommer jag till. Och det är väl i det här momentet det blir tydligt; stunden där en varelse övergår till att vara en råvara.

Och ungefär här blir jag varse att tidigare pålitliga appar i paddan min har förändrats. Hur exporterar man en bild till jpg i Snapseed eller Camera+ nuförtiden? Vägen är för lång. Och jag blir arg och trött. Säger någon AI så osäkrar jag min revolver. Därför kommer du att missa min bild när just själva spiralen avlägsnas och de verktyg som lämpar sig bäst. Ett avsnitt i Escargot bourgogne som är lite extra slabbigt.

bild efter pyssel i alla möjliga applikationer.
  Därefter återstår gratineringen. Återkommer med det. Och skickar en tanke till Sara Danius essay i Husmoderns död och andra texter.

"Detta är fotografi"

Projekt escargot. Snäckorna insamlade och internerade. Tre dagars svält väntar. Med regelbunden vattning så de inte får för sig att torrsluta sig. Med torrslutning menas tydlligen att snäckan kryper in i sitt skal och försluter det på något sätt som bara vinbergsnäckor känner till.

Häromdagen hittade jag en publikation, "Detta är fotografi" från 1945, till svenska 1953. Fotograferingens hemligheter klargjorda, eller; "nu tror ni att det här är enkelt, men vänta bara tills jag förklarat."
   Såväl teknik, utrustning, språk med mera har förändrats genom åren och tänk om du Wyatt Brummitt fått reda på att sjuttio år senare skulle var man och kvinna ha en mojäng i fickan som ersatte allt vad du med stor ansträngning försökt förklara. ( En grej ger jag ändå Wyatt kredd för, "I valet av film är Plus-x att föredra vid fotografering av damer." Ett råd värt att följas (?).

Göra böcker

Så står jag åter i  startgroparna till en ny beställd bokproduktion. Jag har inget ansvar för vare sig text eller bild. Bilderna är i huvudsak från en annan fotograf, bildfiler med inscannade kopior, inte alltid på topp. Bilder som kräver en hel del handpåläggning men är synnerligen bra ändå. Allt är inte teknik. Tvärtom, det rafsiga, lite dammprickar en aningen sotning är sånt som blir till berättarkomponenter. Om en annan tid.
  Att hitta ett format som är ekonomiskt, ger bildmaterialet i alla avseenden någorlunda rättvisa, ger utrymme för text med ett harmoniskt och samtidigt effektivt marginalförhållande. Och inte minst, av en sparsmakad text tänja ut den till ett omfång som känns bok.
  Hur börjar man?

Jag utgår från  ett format som i  det här fallet kommer att bli 210x260 mm Jag bestämmer satsytan så att den hamnar på ca 70 tecken i 10 punkter förutsatt att jag väljer ett typsnitt som inte stjäl för mycket på bredden. Innermarginalen får bli  större än ytter. Det kommer förmodligen förenkla bilderna som ofta ska göras med utfall och i några fall över bunt (över uppslaget). Det är märkligt men bilder som ligger i utfall och går  mot mitt håller ihop  uppslagen bättre. På samma sätt ger en mindre buntmarginal  samma effekt när det gäller text. Finns det pengar för det kommer jag att propsa på schweiziskt bind eller lay-flat som det också heter. Så väljer jag radavståndet (käglet) som jag bestämmer till 12,5 p. Om det nu är en produktion som kommer att beröra företeelser i det tidiga sjuttiotalet kan det vara frestande att söka form i den tiden. Men jag väljer i stället en sanserif, Gill sans som med sina öppna former lämpar sig väl för löpande redaktionell text. Jag har den dessutom i opentype-format  med kursiva siffror, ligaturer och lita annat typografiskt lördagsgodis. Så då ligger de nödvändigaste  verktygen på arbetsbordet.

Projektet Escargot bourgogne har startat såtillvida att ett lämpligt förvar håller på att iordningställas, en plastlåda med lock och ett antal hål borras i den samma. Lite grus i botten ska det vara. Av de utlovade regnen blev intet så delikventerna har raskt dragit sig tillbaka. Inväntar regn och infångning. Experterna på escargot hävdar att samtliga snäckor  ska samlas in samtidigt, antagligen för att proceduren med sallad och efterföljande svält ska bli densamma för samtliga individer. Så nu  väntas det på  lite mer fukt i naturen.

Åka båt

Vi tar en tur med S/S Blidösund, en av landets få kvarvarande koleldade ångfartyg. Till Svartlöga den här gången. Där ute träffar vi ett par konstnärer och pratar bild. Svartlöga by har något speciellt i lugnet och luften. Svårbeskrivligt men högst behagligt. Och mycket elände hamnar i bakgrunden när vi sitter på en mjuk klipphäll med vår matsäck och samtidigt iakttar en hord tärnor med sina ungar på det närmaste strandskäret. 
   Och åker man ångbåt är ett besök i maskinrummet nästintill obligatoriskt. Där är det trångt och ljudligt på ett mycket rytmiskt sätt. Speed-shuffle är rytmen. Ett tillfälle att skruva på 12mm aps-c. Så glömmer jag naturligtvis att fråga eldaren om namnet.

Ett sätt att flera sätt åka båt. Och att reflektera lite över stockholmarnas sentimentala vemodighet över sitt närområde; Stockholms skärgård. (Och jag som inte ens är stockholmare.) Något att rent av återkomma till nån gång. När andan faller på.

Att glädjas åt; Ungrarnas ohörsamhet vad gäller Prideparader.

Naturfoto och matfoto

 Tidskriften Sveriges Natur låg i brevlådan i dag. En publikation med hög fotografisk svansföring, med all rätt också prisad. Och i detta nummer en ledare som inte skräder orden. Politiskt käbbel? Eller en beskrivning av sakernas tillstånd?  Hursomhelst, en chefredaktör som vågar.
   Man kan läsa om fågelmålaren Lars Jonsson eller om granbarkborren och varför granar blir stressade i ett tidigare nummer. Eller nåt annat matnyttigt. (Lämplig längd för hemlighusläsning.)

Jag hittade ett par japanska lyktor som hängt med sen förra året, ni vet de där brandgula. Testar lite olika exponeringar. En macrosläde vore så klart kul att ha. Men det har man inte.
   En annan tanke som uppstår är det här med vinbergsnäckor. Matnyttigt tycker en del (däribland jag) och så finns de andra med diametral åsikt. Umgås alltså med tanken på  att samla  in ett  tjog, vilket kommer vara snabbt gjort  och  ingen större  brandskattning av det lokala beståndet. Escargot är en läckerhet, en synpunkt som inte delas av resten av familjen. Processen är lite omständig, har gjort den tidigare, men inte svår men lite pillig. Alla råvaror finns på plats, utom smöret, så det är väl bara att sätta igång. Rapporter kommer framledes. Men först ska ett tjog, eller rent av två dussin plockas.

(President Trump levererade idag en klockren oneliner: " – Israel och Iran har varit i krig så länge att de inte vet vad i helvete de håller på med." Det gäller nog han själv också. En tanke som så klart har väldigt lite med escargot provencale med saken  att göra.)