lördag

Idag blir det vår i stan. Vår är det när sju dagar med temperatur över noll har passerat. 22 februari är nog rätt tidigt. Och då befinner jag mig på samma latitud som Kap Farväl, Grönlands sydspets.
(Mycket vinjettering brukar jag ytterst sällan använda. Men när jag tog den här ganska intetsägande bilden visste jag nästan precis hur jag skulle efterarbeta den. Därför lade jag lite oskärpa i förgrunden, med hjälp av en lagermask. Varför jag ville ha lite oskärpa där kan jag däremot inte riktigt svara på. Det kanske beror på att oskärpa i bildretorik uppfattas och förstärka vaghet, outsagt, och liknande. )

Nostalgi i modulform

En del farbröder är otroligt fascinerade av modelltåg och allt vad där till hör. Men alla har inte en källare eller utrymmen att bygga sin drömnostalgi. Så vad gör man? Man bygger en liten bit och så träffas man och sätter ihop sina moduler och vips har man 111 meter modelljärnväg. Ja vips är kanske fel ord, det tar tydligen två arbetsdagar att plocka ihop det, men ändå. Så träffas man då och då och bygger, har roligt, umgås, pysslar odlar vänskap och allt det där viktiga i livet. Och en viss berättigad stolthet i att visa resultaten av mödorna. Det är inte utan att man kan se en liten parallell till vissa fotografer :-). Men det är väl just de här underliggande egenskaperna hos folk som gör att det kanske går att se framtiden an med viss tillförsikt. Att människor kan skapa ihop. Med en rejäl nypa lekfullhet.

Publiken är trots vad bilden säger rätt ungdomlig. Det är sportlovsvecka och evenemanget är gratis för alla barn och ungdomar mellan två och hundra. (Tack för det Uppsala Konsert och kongress.)

I modelljärnvägar, precis som i kvantvärlden, händer oväntade saker när ett svenskt persontåg med ett ellok Hg stannar vid perrongen i en fransk stad. Eller ett amerikanskt  Amtrack-tåg passserar något som ska se ut som Waxholm.

För att få allt att snurra runt som det ska krävs en hel del logistik och elektronik.
(Att fotografera sånt här med bra resultat hade nog krävt lite mer av stativ och kanske ett lite mer dedikerat objektiv än 24-70 och Nikon.)

I betraktandet av konst

Vårsalongen på Liljevalchs i Stockholm är för många en liten tidsmarkör i det kulturella året. Det var inte mycket som kan tänkas uppröra en sölvesborgare. Något kanske, som en rätt rolig parallell mellan flyttfåglar och migration, eller ett slags fotografiskt försök att porträttera papperslösa. Men som sagt, det där med  armlängd har nog med den politiska dagsformen att göra. Och en eventuell konstbildning.
Annars var rätt lite fotografi. Väldigt lite såna där uthållighetsprestationer i stil med femtiotusen korsstygn eller tusen keramikfigurer. Mycket tecknat, mycket målat. Habilt är ett ord som dyker upp i hjärnan i varje sal. En inventering av det senaste seklets ismer kan man säga.
Individuellt, personcentrerat, lågmält, förväntat. Väldigt lite provokation. Väldigt lite av de stora samtidsfrågorna. Och väldigt ofarligt.
Tyckte vi.

(Personerna till vänster är figuranter. För oss okända konstbetraktare.)

Ännu lite mer om mobiler

Exempel på trivialfoto. Fotograferat med Fuji Xpro2 23/1,4

Exempel på trivialfoto. IphoneS6. (samma barnbarn med ett års mellanrum)

Man kan ju undra vad det blir för skillnad om man fotograferar med en mobil eller med en vanlig kamera. Nån skillnad lär det bli, men vad? Är det något bildläsaren uppfattar i själva bilden? Alltså när läsaren avkodar bilden? Eller är det ett medföljande faktum eller påstående att de här bilden är plåtad med en mobil. Vad gör det för skillnad? Är det här en bildspråklig fråga eller en teknisk handhavandefråga?
Eftersom jag nu med en smärre dåres envishet hävdar bilden efter exponeringen, när bilden serveras, publiceras, blir läst som det mest intressanta. (Med det vill jag inte undervärdera det tekniska.)
Man kan så klart invända och mena att det här är mer av en filosofisk fråga. Men jag undrar om det är så att blotta vetskapen om hur en bild är producerad får en betydelse vid själva läsningen. Beroende på vem som läser.
För stort eller smalt dynamiskt omfång har sannolikt jätteliten betydelse för trivialbildens läsare ( och producenter). Men likväl, eftersom det är något som de facto syns är det en av många berättarkomponenter. Den seriöst inriktade fotografen ser det förmodligen och gör dessutom sannolikt en stor affär av det om det nu skulle fela på den punkten. Men hur står det då till med vetskapen om att bilden är skapad med en mobilkamera?
En annan av trivialfotots främsta apparater var polaroidkameran. Den gav med dagens mått urkassa bilder i bestämt format men den hade sin poäng i det att den var omedelbar. Att se bilden direkt. Med tiden, tack vare popkonsten som intresserade sig för det vardagliga, kom polaroiden att utnyttjas som ett verktyg för konstbild och konstnärligt orienterat foto. Apparaturen, bildens tillblivelse blev en viktig del av bildens kontext. 
Det är ett liknande fenomen vad gäller mobilkameran. Tillverkarnas uppsåt var naturligtvis inte att skapa ett sofistikerat instrument för konstfoto eller ens ett seriöst foto. Syftet var från början trivialfotot. Mobilkameran och så klart hela distributionskedjan, publiceringen är något helt annat än tidigare i historien. Men, ganska tidigt upptäcker en del konstnärligt inriktade fotografer och bildkonstnärer att det, i popkonstens efterföljd, i postmodernistisk anda går att utnyttja mobilkamerans bilder. Och detta redan med kameragenerationerna innan smartphonetiden.

Fredrik Eriksson här på FS tipsade mig om två fotografer som helt eller delvis börjat använda mobiltelefoner i sina arbeten. Jeff Mermelstein och Olly Lang. Särskilt de bilder av  Mermelstein som publiceras i bokenHardened. Men om man tittar på hela deras produktion så är det svårt att avgöra vad som är fotograferat på ett konventionellt sätt och vad som är ”mobilbilder”. En inte helt omöjlig gissning är att mobilbilderna får ett uttryck beroende på att de så att säga passerar under radarn. En mobilkamera är numera en så vanlig företeelse att den inte upprör gatans befolkning särskilt mycket. Vissa bilder ger åtminstone det intrycket. De flesta bilderna är tagna under bra ljusförhållanden och skulle de inte vara det så är det nog inte så viktigt i den här typen av fotografi. Kanske snarare tvärtom. 
Slut för idag. Tack för idag.

Mer om mobiler

För en seriös fotograf kan det så klart vara en utmaning eller sporre att fotografera med en annan utrustning. Att ge sig hän och återerövra det analoga fotografiet. Att undersöka uttrycksmedel som hålkameror med mera. En sporre kan också vara att toppa den tekniska utmaningen i att utveckla sin egen genre med hjälp av, ofta dyrbar, ny teknisk utrustning. Ofta rör man sig  då i en om uttrycket tillåts, seriös fotografisk värld. Bemärkelsen seriös har här inget med professionell eller yrkesmässighet att göra.
Det står naturligtvis varje fotograf fritt att använda trivialfotots främsta verktyg, mobiltelefonen. Men frågan som då gärna vill infinna sig är, vad tillför mobiltelefonen till bildens uttryck? Om nu mobiltelefonen presterar lika bra bilder som en ”vanlig” kamera är det ett dåligt argument till mobilens fördel. Eftersom det fortfarande går att ta lika bra bilder med en ”vanlig” kamera. Är mobilkamerornas tekniska prestanda likvärdiga kameran? Om detta kan det has många synpunkter och åsikter om. Min synpunkt och åsikt är att det dynamiska omfånget generellt är sämre  än hos en kamera. Att den digitala zoomen naturligtvis inte kan mäta sig med den optiska zoomens förmåga att ändra bildutsnittet. Att mobilens ergonomi är primitiv, vilket så klart kan vara en rolig utmaning för den som är hågad åt det hållet. Så i min värld blir mobilkameran vad den nog egentligen är avsedd för. Trivialbildens verktyg. Min kommunikation med rörmokare när jag vill visa var ett rör läcker, fråga om en skruv. Ta en bild på vinetiketten. och så vidare. En och annan bild på ett barnbarn slinker med.

(2015 och 2018 är och kommer att bli bra år har vi fått oss meddelat.)

Lägg märke till den dåliga bildkvaliteten i dåligt ljus. Bilderna direkt ut ur mobilen. Jo, visst finns det en och annan app, camera+ till exempel som kan pigga upp telefonen. Och visste du att volymknappen på en Iphone fungerar som avtryckare om man vill. Om nu det ska göra så mycket till för ergonomin. Mobiltelefon och progressiva glasögon är dock svårt att göra nåt åt.

Så mycket fotograferande har det inte varit den senaste veckan. Ibland är det för mycket annat. Det triviala till exempel.