Fotofynd. Okänd historia. Del 2

Jag fortsätter bläddrandet bland okända bilder. Här en vy som säkert någon idag kan placera. Jag har ett par ortnamn att hänga upp mitt detektivarbete på. Ludvika, Västanfors och Klackberg. Google maps är ett bra verktyg. Jag vill skapa en bild av en trakt, ett geografiskt område där bildernas berättelse hör hemma. Och bildernas tid, ungefär runt andra världskrigets utbrott. 1938-1940. Den tid jag nyss läst om i Henrik Berggrens Landet utanför, Sverige under kriget 1939-1940.
Här är i alla fall ett landskap och ett vatten där det bedrivs flottning. Bilden har ingen kommentar så man kan anta att fotografen är bekant med miljön. Och ett vattendrag där man flottar timmer måste ta vägen nånstans.

En badplats någonstans, gissningsvis i närheten av Västanfors. Men det kan så klart vara någon annanstans i ett svenskt Bergslagen. Även den här bilden borde gå att placera i geografin för den som är bekant med trakterna.

En tredje bild som talar mycket beredskapstid. Kall vinter. Vem är mannen? Vilken relation har mannen i militär fårskinnspäls till fotografen? Och var är skidornas skidåkare just för tillfället? 

I fotoalbumet finns två bilder föreställande ett tvåmotorigt bombplan. En flygintresserad bildläsare kan säkert bestämma både typ och modell, och kanske rent av miljön. De två herrarna med myndiga paraplyer berättar att här är det frågan om någon form av besök, inspektion kanske. Och i vilket förhållande till händelsen står fotografen?

Tre bilder från Klackberg i närheten av Norberg år 1940. Ett timrat bostadshus som är byggt med långsidan mot en väg. Vi ser den skymta i bakgrunden bakom elstolpen. Ett litet sällskap och kaffestund i gröngräset, nån gång i juni av blommande hundkex att döma.  Nästa bild kommer att avslöja vem som hållit i kameran och dessutom med största sannolikhet, vilken eller vilka som äger kameran och är upphovsmän till fotoalbumet.

Jo, där är han.Kostym, slips och något litet i kavajslaget. Lägg märke till att han inte är riktigt helt avspänd i förhållande till sin fotograferande hustru ( om de nu är ett par, de är kanske syskon). Kan ni höra repliken "glöm inte att spänna slutaren" eller nåt ditåt. Och vad är de som är värt att fotograferas? Kanske en bemärkelsedag eller något annat som firas. En bild på en person som av någon bör vara identifierbar. Och slutligen en bild på den lilla flickan. Enligt albumet heter hon Ragnvi och är gissningsvis i fyra femårsåldern detta året 1940. Hon skulle idag kunna vara i åttiofemårsåldern om jag räknar rätt på mina fingrar. 

Ett album med frusna ögonblick, stunder att minnas, viktiga händelser. Det dokumenterande fotografiet som drivs av viljan att komma ihåg och lusten i att gestalta. 
Trivialfotografi så som det gick till för åttio år sedan har tack vare att just de här har lyckats bli sparade fått en historisk dimension. Något att tänka på inför vår hantering av de enorma mängder bilder som vi sparar. Det är nog dags att ta fram det kritiska ögat och använda delete-knappen lite mer.

Fotofynd. Att se in i den okända historien

Vi hittade ett gammalt fotoalbum i samband med en vindsröjning. Hur albumet hamnat  där, vems album, vem är fotograf, vems historia är det som berättas? Det är mig fullkomligt okänt. Men det är bilder från den tiden när en bild var något lite mer än något i ett flöde. När bilden fortfarande var en markör på en tidslinje, markör i en människas eller en familjs liv. Små 6x9 kontaktkopior nogsamt inklistrade med celluloidhörn, ibland lite skojigt så där på snedden. Inte utan en viss omsorg.

Två för mig okända män vid bygget av läkarbostaden i det för mig okända Västanfors. Året är 1938. Vissa bilder har kommentarer.
Och ibland går det att lägga ihop ett plus ett. 

Och här är det nån slags karneval i Ludvika och året är 1938. Vad betyder en sån här bild? Jag var där, eller är det en journalistisk intention? Och att ett Bergslagen börjar tona fram.

Två män. Goda vänner? Bekanta? Affärskontakter? Var?

Och vem är hon? Syster? Flickvän? Kompis? Nånstans finn svaren. Eller fanns. När försvinner berättelsen förbi historiens horisont.
Det finns fler bilder i albumet. Ett flygplan verkar vara viktigt i berättelsen. Människor som dricker kaffe, män i stora byxor och bara överkroppar, ett besök på Skansen (brun- och is-björn). Ett besök i Nyköping finns med (vyer från Nyköping, de bilder som vi alla tar eller har tagit. Att bildintygande om att fotografens jag var där.) En badplats. Sjöar, vatten. Sånt som var viktigt i fotografens värld.

I fotografiets tid

En utställning från Tromsö museum som just nu kan ses på Uplandsmuseet i Uppsala. En klassisk skärmutställning som vandrar runt. utställningen är gjord med utgångspunkt i Rolf Ärnströms foton från 1940-talet. En samling fotografier från två samebyar i norra Sapmi. Och vad gjorde Rolf Ärnström där då förutom att fotografera med sin nyinköpta "moderne fotografiapparat", en Kodak retina som säkert en och annan minns eller har egna erfarenheter av? Ja, lärare så klart.
"I likhet med flere av tidas toneangivende dokumentarfotografer brukte han sitt nyinnkjøpte småbildekamera til å utforske og forsterke sine møter med verden og menneskene. Elevene i småskolen ble hans viktigste motiver. I en avslappet, uhøytidelig og nærmest familiær stil skildrer læreren barnas virkelighet i et tradisjonelt reindriftssamfunn, i skolen, i leken, i naturen og i arbeidet", för att citera utställningspresentationen.

En fin liten utställning som vad gäller själva formen kan kännas en liten aning daterad, jag kan tro att om man hade producerat den i dag hade den varit mer interaktiv och förmodligen mer uppbyggd kring bilder presenterade på bildskärm.
Och visst väcks en tanke om vad man kan använda foto till. Berättande, dokumenterande och med en liten visshet om att dagens fotografier är historia i morgon.

Högt vatten

I dagarna tre har det blåst NO kuling. Och vattenståndet i Norra Östersjön är anmärkningsvärt högt. Bryggor och andra av människan skapade bräckliga ting lever farligt. Det är kallt om nosen också. Klimatet är summan av vädret kan man tänka rätt ofta. Varje enskild händelse i sig är en sak för sig, men när det blir lite för mycket, eller lite för länge av en viss sorts väder så ändras summan. Det vill säga klimatet. Blåst och högt vatten gör till exempel att stockholmarna får vänta på sin nya Slussenbro. Fast den ligger väl fortfarande utanför Portugal i väntan på bättre väder.

Och det snöar ettrigt, vilket nog är helt enligt regelboken den 27 februari och inget att höja ögonbrynet över. Däremot kan man ju fundera varför vi skulle vänta till slutet av februari innan det blev nåt som med lite fantasi kan kallas vinter. I nån dag, åtminstone härute.
De här bilderna får åka in i färg. Provade med svartvit konvertering men här behövs färg. Även en mulen dag. 23mm är för övrigt inte rätt objektiv om man vill fotografera Gammel-Ante. Även om han var på nära håll idag. Nästan att vi växlade en blick. Han drog söderut förbi Nisses brygga och sydvart. 

Egna barn och andras ungar

Det här är andras ungar. Men lika glada för det. Även med åttaveckorsbenbrott för den ene. Glad support från den andre. Jo precis, första sportlovsåket i backen berättas det.
Och min spontantanke, om än lite långsökt  är att även andras ungar borde vara egna barn. Om ni fattar vad jag menar. 

(Spontanfoto. Med tacksamt motiv. Och den tacksamma Fuji 23/1.4. Allt pyssel i CR. Det räcker nästan jämnt.)