Tiden är ett förunderligt ting

Kan det varit 1977? En skola i ett miljonprogrammets Sverige. Då hette skolämnet fortfarande teckning, inte bild som senare. Tre tjejer, hyfsat stolta över resultatet, att göra en förstoring av en liten bild med hjälp av rutförstoring.
   Och jag undrar så klart, vart tog ni vägen? Om ni ens finns. Ni var rätt kaxiga på nåt sätt, men goa. Bilden som minne. Och jag behåller allt fnas och damm i den här bilden. Det stämmer liksom med tiden. 48 år sedan. Tiden är ett förunderligt ting.
   (Miljonprogrammet ja. Som var både höghus och låghus som radhus men med det gemensamma att bostadsstandarden var vida bättre än det som föregick. Bilder väcker tankar. Men det får bli en annan gång.)

(Nikon F 35mm 2.8 Tri-X. Avfotograferat negativ med Valoi35 utrustningen. D800 och ett Vivitar 80mm macro, raw-format fungerar oväntat bra. Det går fort, och efterbearbetningen  går hyfsat snabbt med en funnen rutin.)

syntax 2026-04-09 22:31

Vilken underbar bild! Det lyser om tjejerna. Måste vara ett fint minne för dig!
Själv undervisade jag i fotografi i Äppelviksskolan vid den här tiden. Mina färgbilder är inte alls lika starka som din svartvita. På något vis blir minnet ibland svartvitt när det slår sig till ro.
Här är mina grabbar i alla fall:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/fotokurs-anno-dazumal.htm

per-erik åström 2026-04-09 22:48

Fin bild Gunnar!
/per-erik