Om att beskära

I vissa genrer är det här med att beskära en bild om inte en dödssynd så åtminstone halvvägs mot diskvalifikation. Det kan man så klart fundera över. Att reportage, journalistiskt och faktabildstänk ska vara så fritt som möjligt från manipulation som möjligt är så klart rätt självklart. Men varje sökare är som bekant en manipulation. Ett sätt att välja bort. Och vem bestämmer vad som ska ses? Tja, det är väl fotografen själv som har den oinskränkta makten. Eller hur.
Irvin Penn har gjort en alldeles utomordentlig beskärning här. Det här är så klart inte ett gatufoto, eller en faktabild. Det är en modebild. Och där kan man tillåta sig ett och annat.

Här nedan är en gatufotobild som är rätt kraftigt beskuren. Faktiskt beskuren från en 105 mm. Så vi ligger nu nånstans runt 150mm (Fx ska tilläggas). Som gatufotobild är den nog tämligen ointressant, bortsett från en viss dokumentär aspekt, att den tiden,  2018-2019 var en tid när varselväst blev en helt ok modeaccesoir.

2019-01-28 16:06   bilybianca

Tramsig diskussion. Ska kameratillverkarnas ingenjörer ha ensamrätt på att bestämma vilken beskärning som ska göras?
Samma sak gäller färgmanipulation. En manipulation är helt accepterad, nämligen att reducera färgmättnaden till noll och bara återge luminansen, s k svartvitt. Sepia verkar också vara helt accepterat, medan allt annat tydligen är klandervärt.
Så länge man inte aktivt försöker lura eller bedra betraktaren är väl allt OK? D v s att beskära en bild så att något för sammanhanget viktigt faller bort, eller att förlänga ben och förstora brösten på en fotomodell, eller att photoshoppa in ett lodjur i landskapet, det är fusk.
Men att framhäva formen på en lyktstolpe genom att beskära till ett extremt högt och smalt format, det måste väl ändå vara både kreativt och OK?

2019-01-28 20:48   mombasa

Nja, oavsett sökare och brännviddens utsnitt är det så klart du och jag, fotografen som är sökaren. Och den som bestämmer beskärningen. Men visst förekommer det en lite tramsig diskussion om brännvidd det vill säga sökare, utsnitt. Bästa sättet att komma tillrätta med det är att diskutera det. Bildutsnitt är den primära biten av ett fotografis tillblivelse. Både det som sker i kameran och det som sker i ”mörkrummet”. Sen kan man alltid diskutera manipulationer på annat sätt. Och det handlar väl kanske rätt mycket om vad man vill berätta. Men nog vore det på sin plats med en varudeklarerad manipulation varje gång den förekommer. VDN-foto, typ.
Ha det gott

2019-01-29 02:52   gorred

Bilden är viktigast. Inte hur den kommit till.
Men jag inser också att det finns olika situationer, där man kan diskutera olika sorters bildbehandling och där det finns mer eller mindre obligata regler att följa. Men bortsett från dem så är det viktigaste att man inte ljuger, att man istället har full transparens och redovisar vad man gjort. Ljuger man, om man exempelvis gör gällande att man sett lodjur i skogen när man klippt och klistrat, då är det ljug och fusk. Men om man öppet deklarerar så får man bedöma bilden efter dess förtjänst.
//GöranR

Svar från mombasa 2019-01-29 15:15

Absolut. Diskussionen om brännvidd och beskärning riskerar ofta att vara hämmande. Sen är väl det så kallade gatufotografiet rätt förskonat från direkt uppenbara manipulationer. Men man kan aldrig veta...
/ Gunnar S