Pris vid pump, flödesbilder och annat
Lagom till sommaren sänks bränslepriserna kraftigt genom skattesubventioner. Det är trevligt, då kan man åka båt lite mera utan att en tur ut till skären gör ett jättehål i en pensionärs plånbok. Och det gäller alla, även de som rör sig med flytetyg över 30 fot. Alltså, har man en båt över trettio fot har man sannolikt en plånbok som utan problem rymmer en tankning om 500 liter diesel eller mer. En med förlov sagt inte i allt genomtänkt skattefinansierad subventionering.
Fast nu skulle det handla om andra saker. Flödesbild, massbild, skillnaden mellan ett analogt tänk och ett digitalt.
En typisk flödesbild med litet allmänintresse. Barnbarn studsar från trampolinen och annonserar i den lokala FB-gruppen att hopp och dyksäsongen nu är inledd. Kameran i fickan.
Nu är inte flödesbilder något nytt fenomen. Det har hängt med allt sedan "You Press the Button, We Do the Rest" Kodak Eastmans klassiska slogan. Den digitala massbildens föregångare. Inte sällan gravt underexponerad, sned horisont och lite annat smått och gott. Den typen av bild ska ställas mot bilder som vill få mig att stanna upp, reflektera, ställa frågor till mig själv, associera. en form av bild som funnits sen mitten av artonhundratalet, åtminstone. I vetskap om att både massbild och dess motsats kan vara både redundant eller entropisk. Vi kallar gärna den typen av bilder för konstnärlig. När man har nåt att säga, berätta, engagera då blir det konstnärligt, en intressant reflektion. Ibland blir bilden extra konstnärlig och alltsom oftast omöjlig att förstå, entropisk.
Vi stannar gärna vid exponering, bländare, objektivets karaktär, ibland sneglande på form, komposition och lite annat men mer sällan bildens berättelse. Vad vill fotografen ha sagt? Bildens fråga, vad undrar fotografen över?
Bild är kommunikation, ett samtal. Där nånstans händer något. Alltför ofta stannar bilden vid fotografens, konstnärens beskrivning av motivet. Så är det nog med det. Men minns tidens överslätande hand. Tiden som fyller bilder med nya betydelser.
Vad gäller bilden ovan. Hade det gått att göra den annorlunda, bättre komposition, bättre exponering? Ja på båda. En uttänkthet, en planering, ett syfte uttalat redan innan exponeringen. Jo, självfallet. Men nu är den här bilden spontan och uppkommen i situationen med den teknik som fanns att tillgå.
Det där med analogt visavi digitalt får anstå ett tag.
Och hur resonerar ni runt nästa steg, publiceringen? Tål att fundera på.
(fortsättning följer)



Det är lite knepigt att definiera ”flödesbild” och jag är kanske inte helt hundra på att alla menar samma sak, men jag tror jag är med på hur du menar. För mig är egentligen alla bilder som berättar något om livet ett slags flödesbild. Man ger sig ut i världen, ser vad som händer, lever, upplever, tar bilder. Man tänker inte så mycket i förväg, men kan förbereda situationer och göra sig själv beredd. Det är en intressant process i sig, som består av noggrann förberedelse men också fullständig spontanitet. Jag tänker på Anders Petersen som drar det hela långt och har traskat omkring i världen hur länge som helst och hela tiden upptäcker.
Före och efter fotograferingen kan man tänka, under den är tänkandet bara en broms.
Sammanhang och publicering, där sker det stora tankearbetet. Rätt redaktörskap eller kuratering kan den på ytan mest alldagliga samling bilder bli till konst. Jag tänker på Hanayo, som svingade halvformatskamera genom världen utan att egentligen ställa skärpan eller hålla kameran rakt. Svårsmält för mig som trots allt trivs när bilder är ”snygga”. Jag har en bok i hyllan som jag oftast tänker ”men vad fan” om, men ändå återvänder jag till den, för den har något.
Just semesterbilden och dess estetik gör Helga Härenstam till konst genom sin allmänmänsklighet i boken Semester, med korta berättelser och en samling färgkort.
Ser fram emot fortsatta tankar.