UNDER FOCUS

SLOW PHOTO <=> EFTERTANKE OCH NÖJE

#15. Dokumentärfotografi är död!? – Länge leve bilden, -- som kommentar! Del 1.

På 1850-talet skapade de resande fotograferna stor förundran och nyfikenhet med sina bilder från fjärran länder. Bilderna massproducerades med den så kallade albumen-metoden, uppfunnen 1850 av en fransman. I den kopieringmetoden användes albumen, vilket gjorde att många hönsägg fick stryka med, 60000/dygn. Bilderna av monument som t ex pyramiderna (Francis Frith, 1858. Sid 105 i The History of Photography, B. Newhall, (ISBN 0-436-30508-9)) blev kända för var man. Bilderna kunde köpas och var den tidens föregångare till våra vykort.

Varje beundrare av den tidens reseberättelser med bilder var säkert helt övertygade att bilderna var sanna och dess innehåll fick en rent dokumentär betydelse. Detta stärkte myten om fotografiets dokumentära karaktär. Fotografiets dokumentära roll stärktes långt senare av bilder från krigsskådeplatser runt om i världen. Vi behöver bara tänka på moderna krigsbilder, som Robert Capas bilder från landstigningen, dagen D, eller Vietnam bilderna då polismästaren avrättar en man på öppen gata.  Bilder av denna karaktär har en så stark påverkan på betraktaren att det autentiska inslaget inte ifrågasätts. I senare tid händer det dock att man framför tvivel på t ex Robert Capas bild av en skjuten frihetskämpe i spanska inbördeskriget.

Bildskapandet, inte bara begränsat till fotografi, har i alla tider inkluderat mer eller mindre manipulerad information. Portätten av stormän och kungar har sannolikt målats av konstnärerna så att anletsdrag och kläder förskönats. Karl XII likfärd som man kan se på Göteborgs konstmuseum är i sin karaktär starkt dokumentär, med jägaren som betraktar bårens färd längs bergssidan. Landskapet har alpliknande karaktär och man undrar om det var en autentisk situation. Även fotografi manipulerades redan från början och på 1850-talet finns flera sådana bilder. Oscar G. Rejlander (född i Sverige) som i sin ”kompositionsfotografi” kopierade många negativ i samma kopia. Hans mest berömda bild från 1857, The two ways of life, tillverkades med 30 negativ. Se bilden i boken The Keepers of light, W Crawford sidan 55 (ISBN 87100-158-6).

Kravet på den dokumentära bilden kan uttryckas så att fotografen registrerar en händelse eller miljö så att informationen är entydig och sann. Betraktaren skall inte vilseledas. Annars glider bilden över i ett konstnärligt objekt där åskådaren lämnas fri till egna tolkningar. Kan vi lita på att fotografen är helt ärlig i alla situationer? Kan vi lita på att det inte läggs till något i situationen eller att bilden beskärs så att något från innehållet bortförts för betraktaren. Naturligtvis kan vi inte lita på någon bildskapare, medvetet eller omedvetet manipuleras den tredimensionella verkligheten i den tvådimensionella bilden inte bara rent fysiskt. Idag behöver vi bara peka på Photoshop och dess möjligheter.

I morgon skall vi börja med att granska myter om Henri Cartier-Bresson.

Postat 2011-04-18 07:42 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

#14. Arkivbeständighet ??? – varfördå!! – hur länge???

Alla tycker det är viktigt att spara sina bilder, man kan fråga sig för vem och hur länge?? Vi skall titta lite på hur det skall gå till!! Vissa av oss uppnår ju faktiskt arkivbeständig ålder, så där 100 år!! Idag med nästa alla bilder i digital form tror vi att de skall lagras antingen på CD-skivor i guld eller på stora hårddiskar. Eller varför inte skicka ut dem i molnet???, så hittar ingen dem i framtiden.

Framtiden –ja??, hur länge skall vi spara våra bilder++???? Arkivbeständighet brukar utryckas i flera hundra år, minst ett hundra år. Men om vi ser det i ett mer mänskligt beteende perspektiv så har vi varit här i Norden ungefär 10 000 år, och vi har hällristningar sannolikt från den tiden. Talar vi om geologisk tid, så har djur funnits på land i ungefär sex hundra millioner år (500 000 000 år). Men har vi något arkiv från denna tid???, javisst fossilen är ju bilder av vad som fanns. Här är en nautilus snäcka (de finns idag också), som levde för sisådär 500 000 000 år sedan. Det kallar jag geologisk arkivbeständig!!!!!!!!

Fossil av Nautilus snäcka bevarad i alunskiffer.

Men det är kanske rimligt att tänka sig att viktiga bilder skall hålla i 500 år. Vi har ju kyrkböcker som ser fina ut efter 400 år!!. Jag tror att vi kan glömma digitala bilder!!!, --CD skivans plast håller inte länge!!! --hårddiskar håller i drift mindra än tio år!  Även om någon???? flyttar om dina bilder och transfererar om formaten så är det inte säkert att datasystem ser lika danna ut om 500 år. Jag tror inte Photoshop finns och va tror du om -.dng??!!

Jag tror att det blir lump-papper som gäller. Om du inte lyckas rista in dina bilder i sten eller platina, för då ligger du bra till för geologisk fossil lagring, Grattis!!  Skall vi använda lumppapper så får vi glömma silver-bilder, ty de reagerar med svaveldioxid i luften. Det får bli platina eller järn!!! Då har vi platina-tryck att tillgå och det är en väl utprövad metod, som det tar för lång tid att lära ut här. Malmö fotoklubb har en aktiv grupp! Gå och kolla Irving Penns platinatryck på Moderna och baxna!!!!! Eller så kan du ta en titt på en av mina platina-bild-kopior (jag gillar inte att kalla det platinatryck (eng. platinum print), för det är en fotografiska kopieringsmetod??!!).

Paris 1987. Platina kontaktkopia från förstorat småbildsnegativ

Platinatryck är en mycket dyr metod, men säkert stabil i 1000 år, om pappret håller. En billigare variant är cyanotypi, eller blåtryck, som i arkitektritningskopior. Eller för den del, det blå bläcket i din reservoarpenna. Det bygger på ett mycket stabilt järn-färgämne, berlinerblått, järn(III) ferrocyanid. Kopieringsmetoden är mycket enkel och billig. Här kommer en bild med cyanotypi blå ton!!

London 1969. Cyanotypi kontakt kopia

Postat 2011-04-17 09:42 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Innehållskategorier