UNDER FOCUS

SLOW PHOTO <=> EFTERTANKE OCH NÖJE

#277. ”Gene” W Smith använde halvformat!! –vad är rätt format för digitalt??

Händer något nytt eller blir det vid det gamla?? Måste man hålla fast vid 24x36 mm?? -- för att det var ett filmformat på tjugotalet måste det inte vara rätt format för digitala kameror!!  

Gene använde Olympus Pen F halvformat kamera (18x24 mm) under en period för mycket länge sedan, och det finns en annons med honom som visas här. Pan F kamerorna är mycket vackra i sin mjuka design.  Är det något mindre formatet m4/3 (17,3x13 mm) eller det något större APS-C (25.1×16.7 mm) det rätta i dagens digitala kameror.

Det vi ser som om fullformat (24x36 mm) kameror idag är för stora och tunga. Väljer konstruktörerna att ta bort spegelhusen kan de göra kameran mycket mindre. Bilden kan läsas ut elektroniskt från sensorn direkt och läggas upp på en liten skärm i en sökare. Skalar man ned sensorns storlek så kan man bygga objektiv med minde skarptecknande bildyta. Allt leder till mindre och lättare kameror. De blir också billigare att producera.

Men måste man inte ha stora sensorer för produktion av stora bilder? Det är riktigt att så är fallet, och skall man göra stora reklambilder måste man ha många pixel per höjd hos sensorn. Nästan alla sensorer av hög kvalitet idag håller ungefär samma upplösning, 100 linjepar/mm. För de allra flesta ändamål, som t ex nyhetsfotografi, räcker de mindre sensorerna för stora bilder i tidskrifter eller böcker. Vi bortser då från att man inte kan beskära bilden för mycket.

De mindre kamerorna kommer nu snabbt utan speglar och med kort avstånd mellan objektivfäste och sensor. De senaste modellerna är: Olympus E-P3, Fujifilm X-Pro1, Panasonic GX1, Sony NEX-7, Samsung NX 200, och Nikon V1. Det remarkabla är att den stora aktören Canon inte kommit in på det här området ännu.

Just nu verkar det som om de flesta fotograferna vill ha två sätt att se bilden. Dels på större skärm på baksidan av kameran och/eller med nära ögonkontakt med kameran i en optisk sökare. Några nostalgiker vill även kunna se bilden genom ett hål utan objektivet. Det viktigaste är att man ska se bilden genom objektivet och att man kan ställa skärpan manuellt. Naturligtvis är det bra om man har något manuellt fokuseringshjälp. Autofokus skall vara snabb och följande.

De flesta modeller klarar större delen av dessa krav och de flesta tillverkarna filar på detaljerna och försöker vara unika. En viktig faktor tror jag är om kameran är enkel att hantera, och detta har nog inte någon tillverkare fattat ännu.

Till glädje för alla är att när nya modeller kommer ut så blir äldre modeller billigare. Om vi ser två generationer tillbaka så kan man t ex köpa Olympus E-PL1 för under 2000 kr. Den modellen är den näst mest sålda kameran i segmentet. Den är dessutom mycket användbar.

Billig gammal modell!

Om man kollar upp en generation gamla modeller så börjar t ex Panasonic G3 säljas ut och det är en mycket bra kamera även för filmning.

Den som är motståndare till slit och slängkulturen kan glädjas åt att nästan alla kameror i det här segmentet kan använda gamla objektiv från 1930 och framåt med hjälp av adapter. Kors i taket. Vilka prylar i samhället kan ståta med sådan återanvändning?  

De här kamerorna är riktiga systemkameror. Många ser dem dock som speciellt bra för gatufotografi. Man kan ha dem med i fickan när man är ute på stan. Ser man nått som väcker ens nyfikenhet så är det bara att trycka av!

Lund 2012. Kamera: enl ovan E-PL1 + Pan 14/2,5

Jag har bara tre små önskemål när det gäller den här typen av kamera.
•    Lätt
•    Fokushjälp = peeking eller förstoring
•    Ett absolut tyst läge

Ut å plåta!


Postat 2012-01-31 06:48 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

#276. Isbjörnar med ”fighting spirit”!! –det gäller att nypa till!!

Det är mycket ovanligt att se isbjörnen slåss! Den är isviddernas ensamma vandrare, som undviker konfrontation. Det enda man slåss om är honor. Men man måste öva sig! –då och då!

Svalbard är den enda platsen på jorden där det finns goda chanser att se isbjörnar i riktigt vilt tillstånd. Norr Kanada kring Churchill, ger också goda möjligheter för isbjörnsfotografering. Här är dock björnarna nära staden och  man åker i stora bussar ut till isbjörnarna. Söder om finns dock en plats där honorna föder ungar och i mars kan man fotografera när de kommer ut ur lyan. Norra Alaska utgör också en möjlighet för isbjörnsstudier. Norra Grönland är oerhört vackert men svårtillgängligt, så att fotografera isbjörn här är svårt. Norra Ryssland är likaledes besvärligt att nå för fotografering av isbjörn.

Bara vid ett tillfälle har jag sett två isbjörnar fightas med varandra. Det var ute i drivisen nordost om Svalbard. Två ungbjörnar nafsade och bultade till varandra på ett närmast vänskapligt maner. Här nedan ser du en serie bilder av just den här träningsmatchen.

Kamera: Canon 1D III, EF 100-400/4,5-5,6 L IS

Postat 2012-01-30 07:10 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

#275. Han skaka hand med Georg Fant!! –eller hört på ljugarbänken!!

Han hade skakat hand med skådespelaren Georg Fant!! Han hade varit med på den första TV-sändningen i Karlskogas Folkes Hus 1955!! Han jobba i Konsum hela livet.

Jag satt på ljugarbänken utanför Konsum i Skinnskatteberg i sommars. Bredvid satt två gubbar och språkades vid. Jag försökte förstå och memorera.

-- Ja va ner på körrgårn igår. Dä va en ny sten breve Axel Bovins gamla grav. Dä stod Knut och Anna Bovin på den.
--Dä måst va han som jobba i konsum lite här å var. Du vet ja jobba också i Konsum å han kom å språka ofta mä me, efter han tatt över huset efter far sin i Riddarhyttan.
--  Han va la född i Läckebo?
--Ja, far hans skicka ut han å jobba tidigt. Han berätta att han börja i Konsum i Borås före kriget. Han fick la en son tror ja han berätta.
-- Som Konsummare feck han la flytta runt en hel del?
--Han berätt han va Konsumföreståndare i Karlskoga på femtitalet.
--Nån sa han va fackligt aktiv?
--Jo dä berätta han mycke om! Han ble ordförare i Handelsarbetarförbundet avd 113 nån gång sådär 1954.

 
Ordförande Knut Bovin med grundaren av Handelsarbetarförbundets avd 11 i Karlskoga Gunnar Östman. Fotograf okänd 1955.

--De var väldigt framåt i den avdelning! Mä mye underhållning. De hade TV-visning i ett skyltfönster i Domus, där de sände teater från Folkes Hus scenen redan 1955. Dä va säkert först gång nån såg TV i den stan.
--Va han mä i TV-rutan?
--Ja det sas så. Han skak hand mä filmstjärnan Georg Fant!!
--Undra om han tvätt hanna efter dä? De kalla han flickornas Fant!

 
Knut Bovin (th) tackar filmstjärnan Georg Fant för teaterföreställning på Folkes Hus i Karlskoga 1955. Fotograf okänd.

--Han va visst ombudsman i centrala Handels ett ta osså. Men han berätta att han va föreståndare i Linköping och pensionerades som konsulent där.
--Jä så kan ett liv va? Höjdpunkta ble å skak hand mä en skådis.

Gubba reste sig å gick ned mot systembolaget. Min assistent Ninni kom ut från Konsum så vi fick köra hem.

Postat 2012-01-29 07:34 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

#274. Riddarhyttans station 1971!! –innan den revs.

Naturen tar över fort!! –vi tror ofta att miljöförstöringen stoppar all aktivitet. Så är inte fallet!! Så kommer någon byråkrat å river allting!! –utan tanke på framtiden?? Tron på turism och nya framtida gruvor fanns inte!!

Riddarhyttens station var ändstation på Köping-Uttersberg-Riddarhyttan järnväg (KURJ). Det finns en bra historik skriven för den här järnvägen och det finns en förening som driver en riktig tågverksamhet också, KUJ museiförening.

I området kring Riddarhyttan har funnits ett antal järn- och koppar gruvor samt kopparverk och Lienshyttan. Den senare fanns redan 1539 och blev masugn 1848. Malmbrytning har förekommit i Riddarhytte malmfält i många gruvor sedan 1500-talet eller tidigare. Köpings Uttersbergs järnväg (KUJ) invigdes 1866, medan anslutning till gruvområdet i Riddarhyttan blev färdig först 1879. Först 1911 blev de båda järnvägarna ett bolag. Det byggdes sedan spår från Riddarnyttans station till gruvorna i Källfallet och Bäckegruvan, och till Lienshyttan..

Godstrafiken var ojämförligt viktigast för KURJ, men man var mån om persontrafiken. Enligt en tidtabell från 1917, när min far föddes där på gården Läckebo, kostade det 4 öre per kilometer att åka 3:e klass. Det betydde att skulle man till Köping, 46 km, så kostade det 1,84 kr. I dagens penningvärde är det 46 kr. Idag kostar det lika mycket att åka Lund-Malmö, som är 19 km. D v s det är 2,5 gånger dyrare att åka tåg idag. Under 1920- och 1930-talen sjönk resandesiffrorna som på så många andra järnvägar till följd av den växande busstrafiken. 1915 hade man omkring 90 000 resenärer. Tjugo år senare hamnade man under 60 000 som åkte tåg. Under andra världskriget blomstrade dock persontrafiken på KURJ och man slog rekord 1945 med 151060 personer. Med andra ord ungefär 500 personer per dag.

Riddarhytte nya station byggdes omkring 1925, ty det finns ett foto från den tiden. 1952 lades persontrafiken ned och med gruvnedläggningar och nedläggning av Lienshyttan 1959 så började nedläggningen av järnvägen ta fart och 1971 rev man upp alla spåren. Bilderna nedan togs sommaren 1971 strax innan allt försvann. Kvar är bara lokstallet med cafe.

Ingen hade en tanke på turism och start av nya gruvor. Bäckegruvan förväntas starta igen inom 10 år. Kina köper all malm de kan komma åt.

 

Riddarhyttans station 1971. Vatten till lok och bussgarage.

   

Spåren växer snabbt igen och på lastkajen ligger tackjärn kvar från den nedlagda Lienshyttan.

 

Stickspåret till Bäckegruvan byggdes av min farfar som var rallarbas. Här stod en lastvagn och en plogvagn kvar 1971.

 

Plogvagnen var verkligen av gammaldags slag.

 

Bromslös vagn och lokstall vid Riddarhytte station 1971.

Postat 2012-01-28 07:09 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

#273. Cyklistporträtt!! –en svår konst!!

Porträtt är att fånga människan i ögonblicket. Cyklistporträtt är att fånga cyklisten som vinnare eller förlorare. Det gäller att ”göra en bild” i svartvit, för annars är det inte konst.

Många hantverk har övergått till att bli konst. Ingen behöver idag stenlitografi, träsnitt, eller koppartryck för kommersiell bildtillverkning, men ingen av dem har försvunnit utan de har blivit konst. På samma sätt behöver ingen svartvit fotografi längre, så det är nu konst.

Porträtt har i alla tider ansetts som konst. Använder jag då svartvit foto för att ”göra en bild” så blir detta konst. Så här är fem konstverk!

Om man skall porträttera en cyklist så måste man fånga ögonblicket av lycka. Segerlycka är det högsta av alla.

Fåglum efter seger på SM 5-milen i Uppsala 1963.

Nu är ju cykelsporten inte en individuell sport, som de flesta tycks tro, utan det är en lagsport. Då borde man ju fånga denna lagglädje i ett porträtt!

Ture Ekholm och Sven Lindwall efter Nya-Bergslagsloppet 1962.

Cykelsporten är mycket konditionskrävande och cyklisterna är ofta mycket trötta efter ett lopp. De kan nästan vara frånvarande när man försöker tala med dem.

Jan-Olof Karlsson efter Kumla loppet 1961.

Stor internationella stjärnor som Fåglum kan visa upp sitt verkliga jag efter en tävling. Det gäller bara att inte välja ett tillfälle då 20 andra fotografer plåtar honom. Här en lugn stund för att ”göra en bild” med Gösta, innan han var en big star.

Gösta Pettersson i Kumla 1961.

Många tävlingar i Sverige körs på grusvägar. I regnväder blir det ett svårt problem då cykeln saknar stänkskärmar. Regn och grus sprutar upp i ögon och mun. Det är inte kul att köra ett sådant lopp. När man är i mål gäller det att få ögonen klara.

Leif Söderberg efter en regnig tävling1961.

Alla bilderna är tagna med en Hasselblad 1000F och Tessar 80 mm Bl. 2,8

Postat 2012-01-27 07:15 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera
1 2 3 ... 7 Nästa 

Innehållskategorier