#17. Dokumentärfotografi är död!? – Länge leve bilden, -- som kommentar! Del 3.

Bilden som kommentar i samhället

Valet av utsnitt ur verkligheten kan tyckas vara en naturlig process i allt bildskapande och bara en viktig teknik att begränsa informationen så att den registreras hos betraktare så snabbt som möjligt. Snabb informationsbehandling är viktig, inte bara i datorer, utan även i människans funktion i det moderna demokratiska samhället. Nyttan av det senare påståendet kan ju diskuteras, men många av oss lever ju i denna realitet. Kanske driver det fram ytterligare manipulering av verkligheten. Kraven från det kommersiella mediesamhället driver fram effektiviseringar, läs manipuleringar, av informationen från verkligheten. Ja risken finns att man sammanställer informationen i bildform från flera källor i en och samma bild för att fånga uppmärksamheten hos kunden. Tekniken finns idag, i mycket kraftfullare form än tidigare. Praktiskt taget alla bilder, använda i dokumentärt syfte, befinner sig i något stadium av produktionen från källa till betraktare i digital form. Bilden finns med andra ord minnet hos en dator. Varje förändring i en bildpunkt eller flera kan ske genom beslut av en människa och kan verkställas inom delar av sekunder. Inte som 1850 då en förändring i en bild, genom retuschering, tog många timmar och krävde stor yrkeskicklighet. Rejlanders (Se blogg #15) fotografiska komposition tog sex veckor att fullborda. Det betyder att gemene man borde informeras, möjligen redan i skolåldern, om möjligheten att varje bild, även den dokumentära, kan vara manipulerad. Det betyder att alla bilder som presenteras skall betraktas som en kommentar, precis som hos det skrivna ordet.

Bilder användes inte bara inom nyhets-, konst- och reklamsammanhang. De spelar också en stor roll i den vetenskapliga världen. Många områden inom vetenskapen illustras med bilder eller filmer. Populärveteskalig journalistik, som överför information från specialistvärlden till samhället, spelar här en viktig roll. Bilder användes här för att beskriva framskridanden inom medicin, astronomi, kemi, fysik o s v. Forskarna använder själva direkt insamlade bilder som källmaterial inom många områden som t ex bilder av rymden, magnetröntgenbilder av människokroppens inre, atomkraftsmikroskopi av förflyttningar av enstaka atomer på ytor, eller elektronmikroskopi av hur atomer sitter ordnade på och inuti material. De flesta av dessa bilder förekommer i digital form, ursprungligen insamlade vid källan, och användes som dokumentär information, på vilka vetenskapliga teorier baseras.

Två bilder (a) tagna i ett atomupplösande elektronmikroskop visande rutenium atomer (blurriga svarta prickar), som flyttat sig på en liten kristall. De två bilderna till höger (b) är manipularde i Photoshop!! Hur???? (Förstoring = 4000000x)

Förfalskningar eller manipulerade bilder inom vetenskapen förekommer och är lätta att genomföra, men avslöjas eller faller i glömska som betydelselösa. Vetenskapen är självgranskande eftersom andra forskare upprepar eller utvecklar experiment och resultat och därmed obarmhärtigt avslöjar falsarier. Om falska bilder och resultat inte upptäcks så är de så betydelselösa att de faller i glömska. Med andra ord bilder är viktiga inom vetenskapen, men här betraktas de som kommentarer inte sanningar. Det är viktigt att journalister inom populärvetenskap inser detta och använder bildinformation i samarbete med forskare.

 Dokumentärbildens information är en viktig del av demokratin. Kultur, politik, och vetenskap är till stor del baserade på information som vidarebefordras till människan med tvådimensionella bilder. Bilden har i alla tider påverkat politiker i deras beslut, vi behöver bara tänka på bilderna betydelse i Vietnamkriget, och det är viktigt att beslutsfattarna använder omanipularade bilder till grund för beslut. Kanske måste vi alla lära oss att se bilder med ett kritiskt öga och förstå att de kan vara ändrade långt från sanningen. Det är viktigt att människor kommer bort från tolkningen att fotografier är ett dokument som presenterar sanningen. Så är inte fallet längre, om det någonsin varit så.  Som en del av den demokratiska processen måste nyhetsmedia gör det klart för var och en.

#16. Dokumentärfotografi är död!? – Länge leve bilden, -- som kommentar! Del 2.

Myter om Henri Cartier-Bresson

 Vi skall skärskåda myterna om en av de främsta dokumentaristerna, fotografen Henri Cartier-Bresson (HCB). Han är en legend, som beskrivit efterkrigstiden vardagsliv i världen på det mest beundransvärda sätt. Hans förmåga att fånga ögonblicket i en formfulländad bildkomposition är få förunnade. På ett tidigt stadium, redan i en av sina första böcker, ”The Decisive Moment” utgiven 1952, framhåller han att hans bilder komponeras i kamerasökaren och hela negativet kopieras obeskuret. Med andra ord HCB delförstorar aldrig ett negativ. I en artikel i Sydsvenskan av Professor (då bildredaktör) Per Lindström (21 februari 1999) framhålls också att HCB skrivit att han alltid använder svartvit film och aldrig använder teleobjektiv eller blixtljus. I en artikel i Sydsvenskan den 27 februari 1999 av Lars-Göran Oredsson påpekas också att HCB strävar efter bilder av en omanipulerad verklighet, just genom att omge bilden med en svart kant, antydande att hela negativet utnyttjats vid kopieringen. Detta ser man ofta vid utställningar av HCB, senast vid utställningen, år 2000, i Louisianas konstmuseum i Danmark. För att förstärka detta ytterligare kopieras negativet så att frammatningshålen i filmen kommer med (se den förstorade delen till höger i bilden nedan). Hur många unga fotografer efterhärmade inte detta och filade upp ramen i förstoringsapparaten så att man kunde se det?

Uppslag i franska PHOTO No 349, maj 1998. Förstoring till höger.

Vi skall skärskåda en av HCBs mest välkända bilder ”Behind the  Saint-Lazare station”, 1932. Den finns publicerad i Professor Lindströms artikel i Sydsvenskan och i ett otal antal artiklar både före och senare, bl a i FOTO. Den finns t ex i en monografi utgiven av Aperture (ISBN 0-89381-000-2) på sidan 39. Bilden visar en man som hoppar från en stege, som ligger i en vattenpöl. Bilden är mycket välkomponerad. Bilden har ofta en svart kant och man får anta att HCB, eller bildbyrån Magnum, har godkänt publiceringen. I en stort uppslagen presentation av HCB i franska PHOTO No 349, maj 1998 publiceras bilden på sidan 77. Här visas också frammatningshålen i filmen vänsterkant (se bilden ovan).

Originalnegativet publicerat i franska PHOTO No 349, maj 1998, sidan 105

På sidan 105 i samma nummer av tidskriften visas en bild på negativet, när det hålls över ett ljusbord. Negativet har nummer 39 på filmen och är i sin vänsterkant suddigt oexponerat, som om något kommit i vägen på nära håll. Det betyder att den exponerade bildytan är smalare än normalt och säkert inte 24x35 mm, som hos ett normalt småbildnegativ. Om hela negativet kopierats så skulle en stor del av bilden vara diffust svart i hela vänsterkanten. I stället har HCB valt att kopiera (någon annan gjorde lab-jobbet) ungefär häften av negativets yta och behållit proportionerna (1,49 = 36/24) och har till och med kopierat in!!!!!!!! en svart ram med perforerade hål. Detta är en klar avvikelse från HCBs egen uttalade filosofi. Kanske kan man därmed ifrågasätta hans dokumentära trovärdighet??!!

Hur är det med myten att han bara använder normalobjektiv vid fotograferandet??? Jag tror inte HCB har skrivit det själv någonstans. En del bilder antyder att HCB använt längre brännvidder ibland. I hans bok Amerika finns en bild på sidan 60 av ett idrottsstadium och dess parkering. Det är sannolikt att denna bilden är tagen med ett 90 eller 135 mm objektiv. I boken ”The Decisive Moment” finns på sidan 96 en bild från en flodstrand i Indien, den är ganska säkert tagen med teleobjektiv.

De här framtagna tveksamheterna i HCBs dokumentära ärlighet förringar på inget sätt hans konstnärliga dignitet i bildskapande. Han är fortfarande en av de bästa bildskaparna inom dokumentär fotokonst och hans inflytande på dagens dokumentärfotografi är oomtvistad. Mytbildningen av och om honom och hans omgivning är onödig – han är mästaren lika fullt!! Eller också uppstår lätt myter om man är en mästare.

I morgon skall vi ta upp frågan om inte bilden bara är en kommentar, precis som texten.

#15. Dokumentärfotografi är död!? – Länge leve bilden, -- som kommentar! Del 1.

På 1850-talet skapade de resande fotograferna stor förundran och nyfikenhet med sina bilder från fjärran länder. Bilderna massproducerades med den så kallade albumen-metoden, uppfunnen 1850 av en fransman. I den kopieringmetoden användes albumen, vilket gjorde att många hönsägg fick stryka med, 60000/dygn. Bilderna av monument som t ex pyramiderna (Francis Frith, 1858. Sid 105 i The History of Photography, B. Newhall, (ISBN 0-436-30508-9)) blev kända för var man. Bilderna kunde köpas och var den tidens föregångare till våra vykort.

Varje beundrare av den tidens reseberättelser med bilder var säkert helt övertygade att bilderna var sanna och dess innehåll fick en rent dokumentär betydelse. Detta stärkte myten om fotografiets dokumentära karaktär. Fotografiets dokumentära roll stärktes långt senare av bilder från krigsskådeplatser runt om i världen. Vi behöver bara tänka på moderna krigsbilder, som Robert Capas bilder från landstigningen, dagen D, eller Vietnam bilderna då polismästaren avrättar en man på öppen gata.  Bilder av denna karaktär har en så stark påverkan på betraktaren att det autentiska inslaget inte ifrågasätts. I senare tid händer det dock att man framför tvivel på t ex Robert Capas bild av en skjuten frihetskämpe i spanska inbördeskriget.

Bildskapandet, inte bara begränsat till fotografi, har i alla tider inkluderat mer eller mindre manipulerad information. Portätten av stormän och kungar har sannolikt målats av konstnärerna så att anletsdrag och kläder förskönats. Karl XII likfärd som man kan se på Göteborgs konstmuseum är i sin karaktär starkt dokumentär, med jägaren som betraktar bårens färd längs bergssidan. Landskapet har alpliknande karaktär och man undrar om det var en autentisk situation. Även fotografi manipulerades redan från början och på 1850-talet finns flera sådana bilder. Oscar G. Rejlander (född i Sverige) som i sin ”kompositionsfotografi” kopierade många negativ i samma kopia. Hans mest berömda bild från 1857, The two ways of life, tillverkades med 30 negativ. Se bilden i boken The Keepers of light, W Crawford sidan 55 (ISBN 87100-158-6).

Kravet på den dokumentära bilden kan uttryckas så att fotografen registrerar en händelse eller miljö så att informationen är entydig och sann. Betraktaren skall inte vilseledas. Annars glider bilden över i ett konstnärligt objekt där åskådaren lämnas fri till egna tolkningar. Kan vi lita på att fotografen är helt ärlig i alla situationer? Kan vi lita på att det inte läggs till något i situationen eller att bilden beskärs så att något från innehållet bortförts för betraktaren. Naturligtvis kan vi inte lita på någon bildskapare, medvetet eller omedvetet manipuleras den tredimensionella verkligheten i den tvådimensionella bilden inte bara rent fysiskt. Idag behöver vi bara peka på Photoshop och dess möjligheter.

I morgon skall vi börja med att granska myter om Henri Cartier-Bresson.

#14. Arkivbeständighet ??? – varfördå!! – hur länge???

Alla tycker det är viktigt att spara sina bilder, man kan fråga sig för vem och hur länge?? Vi skall titta lite på hur det skall gå till!! Vissa av oss uppnår ju faktiskt arkivbeständig ålder, så där 100 år!! Idag med nästa alla bilder i digital form tror vi att de skall lagras antingen på CD-skivor i guld eller på stora hårddiskar. Eller varför inte skicka ut dem i molnet???, så hittar ingen dem i framtiden.

Framtiden –ja??, hur länge skall vi spara våra bilder++???? Arkivbeständighet brukar utryckas i flera hundra år, minst ett hundra år. Men om vi ser det i ett mer mänskligt beteende perspektiv så har vi varit här i Norden ungefär 10 000 år, och vi har hällristningar sannolikt från den tiden. Talar vi om geologisk tid, så har djur funnits på land i ungefär sex hundra millioner år (500 000 000 år). Men har vi något arkiv från denna tid???, javisst fossilen är ju bilder av vad som fanns. Här är en nautilus snäcka (de finns idag också), som levde för sisådär 500 000 000 år sedan. Det kallar jag geologisk arkivbeständig!!!!!!!!

Fossil av Nautilus snäcka bevarad i alunskiffer.

Men det är kanske rimligt att tänka sig att viktiga bilder skall hålla i 500 år. Vi har ju kyrkböcker som ser fina ut efter 400 år!!. Jag tror att vi kan glömma digitala bilder!!!, --CD skivans plast håller inte länge!!! --hårddiskar håller i drift mindra än tio år!  Även om någon???? flyttar om dina bilder och transfererar om formaten så är det inte säkert att datasystem ser lika danna ut om 500 år. Jag tror inte Photoshop finns och va tror du om -.dng??!!

Jag tror att det blir lump-papper som gäller. Om du inte lyckas rista in dina bilder i sten eller platina, för då ligger du bra till för geologisk fossil lagring, Grattis!!  Skall vi använda lumppapper så får vi glömma silver-bilder, ty de reagerar med svaveldioxid i luften. Det får bli platina eller järn!!! Då har vi platina-tryck att tillgå och det är en väl utprövad metod, som det tar för lång tid att lära ut här. Malmö fotoklubb har en aktiv grupp! Gå och kolla Irving Penns platinatryck på Moderna och baxna!!!!! Eller så kan du ta en titt på en av mina platina-bild-kopior (jag gillar inte att kalla det platinatryck (eng. platinum print), för det är en fotografiska kopieringsmetod??!!).

Paris 1987. Platina kontaktkopia från förstorat småbildsnegativ

Platinatryck är en mycket dyr metod, men säkert stabil i 1000 år, om pappret håller. En billigare variant är cyanotypi, eller blåtryck, som i arkitektritningskopior. Eller för den del, det blå bläcket i din reservoarpenna. Det bygger på ett mycket stabilt järn-färgämne, berlinerblått, järn(III) ferrocyanid. Kopieringsmetoden är mycket enkel och billig. Här kommer en bild med cyanotypi blå ton!!

London 1969. Cyanotypi kontakt kopia

#13. Fokus, skarp bild – varför dä?!!!

Massor av pixels, supervassa objektiv, fokuserade bilder, ja man frågar??? --sig varför -- vi jagar efter det. Där är ett otal antal artiklar och kommentarer på nätet om hur man får en skarp bild. Nästan alla tester handlar om hur många pixel det är per höjd bild eller hur många linjer ett objektiv kan transferera in till bilden. Om du hittar en hemsida som fokuserar på innehållet i en bild eller hur man systematiskt utvärderar en bilds innehåll ---- hör av dig om det vet EN!!!!! Jag önskar att det fanns någon seriös fotosida, utan fokus på pengar!!?? Det finns en naturfoto tidskrift, Camera Natura, som i alla fall är bra nära och har ett fint tryck och inget chafsigt kamerasnacks som inte säger nått!!. Men du vet det är så lätt att snacka teknik, jag gör det själv med intresse!! Det det vore kul med lite annat, åtminstone ibland!!

Men jag kan åtminstone bli glad även för en suddig bild. Kolla den här ????!!! - den är av legenden Henri Cartier-Bresson (det kommer ett bomb-avslöjande om HCB här i denna blogg nästa vecka, look out !!!). Den här bilden är publicerad i bl a Aperture 1976 (ISBN 0-89381-2) på sidan 25 och detta foto har titeln –Arena at Valencia, Spain, 1933!!.

HCBs oskarpa bild med soppa på jordärtskocka av assistent Ninni

Utan tvekan ett –out of focus—foto!!!!!, men ändå så fullt av symmetri. Öppet för tolkning och tankar och förundran om vad som står på???!! Kolla bara cirklarna och rektanglarna, hur de går ihop!!! Hur hade den här bilden klarat sig vid en fototräff den ä ju int skarp????

I de flesta situationer är det en snäv tidsram, sekunder, för att ta en bild. Man har inte en suck att hinna fokusera, om man inte har autofokus eller förfokuserar. Med objektiv över 35mm är det svårt att förfokusera!!! - det blir en chansning.

Grand Canaria, 1989. Leica M2, Summilux 50mm, f/1,4

En solig dag på Grand Canaria – på väg hem till hotellet, å drinken – fick jag ögonen på en situation med potential???!!! Kameran, en M2a och en 50 mm-are satt i handen, -no time to focus-!!, så jag sköt från höften!! Jag har praktiserat det i över 50 år, --för det mesta missar jag???!!! Men här satt den!! Den är oskarp (om den ser skarp ut här är det PS fel), men det spelar ingen roll för mig, den går att tolka på lite olika sätt. Du väljer!!?