#310. Privilegierad!! –född till det!! Vaktas noga!! –eller knäpp knappen!!

Regerat mer än ett halvsekel!! –över en gammal kolonialmakt!! Bär en klänning bara en gång?? –lever i en isolerad fullmakt?? Enorma rikedomar till ett liv i skyddad lyx!! Ständigt bevakad av regementen!!

Här gäller tradition framför allt!! Börd och skolning är fundamentet för makt. Symboliken, prakten och glansen!! --inför undersåtarna!! --gör skådespelet till ett viktigt moment för att markera distansen mellan låg och hög.

Inför byte av gardet vid slottet är det ytterst viktigt att allt sitter rätt!! –inte en knapp får sitta snett eller vara opolerad!! Officeren, troligen major och säkert av hög börd, leder inspektionen av "Welsh Guards" regementet!! – underofficeren verkställer markerade felaktigheter.

Knäpp knappen!! Buckingham Palace. London 1967.

#309. OBS!! ”Slow photo” -->15 sekunders beskådan och eftertanke!!

Vi rusar genom livet!! Bilder far förbi i en allt högre fart!! –allt måste ske i MTV-hastighet!! –mindre än 3 sekunder!! Om Du inte har åtminstone 15 sekunder över för den här bilden, så öppna inte bloggen!!

En gång i tiden, för inte så länge sedan, var det inte så bråttom. Alla hade tid att leka med barnen och läsa en bok. Kanske man tittade på den enkanalia TVn, någon timma. Kanske visades någon enstaka idrottshändelse per år på dumburken. Man hade tid att gå och se en bandymatch eller till och med en cykeltävling. Det fanns tid att beskåda en bild i tidningen en lång stund och undra över vad den berättade och vad man menade med att ha den med i artikeln. Hör och häpna man gav sig tid att läsa i tidningen.

Från den här tiden har jag en bild som jag vill att du skall titta på och kanske fundera över vad den berättar. Den är tagen i London East End 1967, så att du har rätt tidsrymd klar för dig.

London 1967. Leica M2 med Summicron 35/2.

Det var allt jag ville. Bara ge Dig en stund!! --till att stanna upp och fundera.

#308. Isbjörnen kan simma långt?? –hur långt?? --eller elda kamera??

Den Artiska vinter havsisen har minskat konstant de senaste 40 åren. Just nu är praktiskt taget hela Svalbard isfritt. Det betyder att isbjörnarna måste simma allt längre sträckor för att hitta sälar på isen!!

National Snow & Ice Data Center visar från mätdata att havsisen i Arktis har minskat konstant de senaste 40 åren. Detta leder till att isbjörnarna tvingas att rör sig över allt större områden för att finna föda på iskanterna, där sälar lever.

Studier av isbjörnar med radiosändare har visat att en isbjörnshona simmat rekordlångt, 69 mil, under nio dagar i Beaufort sundet. Honan förlorade 22 % av sin vikt och ungen dog på vägen. Det här är, enligt forskarna, orsakat av att allt mindre is finns i områden där honorna föder upp sina ungar.

Dagens iskarta över Svalbard visar att all landområden som möter Golfströmmen är isfria och iskanten för fast is ligger fortfarande uppe vid 82 breddgraden, precis som i september.

Uppe i Svalbard så är isbjörnen ständigt på jakt efter säl. Han anfaller från is eller från vattenytan. Det är lättare att gömma sig i vattnet och slå till över kanten. Så det är bara att hoppa i.

Det är fint väder eller dåligt väder!! Bara att hoppa i.

När man väl slagit bytet så gäller det att få upp det på isen och börja spisa. Ibland dyker det upp en rival och vill dela maten. Men vanligen är det två-årsungen som vill ha en stor bit.

Det är lite dimmigt, så därför tog jag honom. Nä jag vill äta först. Dra inte!

Efter att man ätit en bit så gäller det att ge sig ut på ny jakt. Där ute på isen ligger det nog en säl till!!

Nu tar vi den här också!

Vi landkrabbor som lever på en båt vi får göra upp eld på land å grilla några korvar och dricka några öl. Det är inte lätt att hitta drivved till brasan så man får elda upp vad man kan hitta. Ibland får man offra en Canon 1Ds II. De blir ju ändå omoderna!!

Hej å hå, elda på!!

Den fotografiska sensmoralen i den här bloggen är att när man i vildmarken så skall man inte bara plåta när solen skiner. Det blir inte ärligt!! –ty vädret är kass många stunder och då blir plåtandet en utmaning!!

#307. Det ruskiga cykel-SM i Uppsala!! –för femtio år sedan!!

Skandaler! –diskningar!! –vurpor!! –återupprättelser!! Märkesmygel!! –störtregn!! Va det så bara elände vid cykel-SM i Uppsala 1963?? Nej!! –det var strålande cykelåkning också och härliga spurter!!

Femmilen tempo på cykel hade innehållet en del tveksamheter mellan Göran Carlsson och Gösta Fåglum. Gösta beskylldes för att ha legat på rulle på Göran. Det var ju mycket osannolikt, för oss experter, men han diskades. Hur det gick har jag berättat i en annan blogg!!

Höjdpunkten under SM-veckan var naturligtvis 18-milen. Det startade i skapligt väder men sen så satte regnet in och det vräkte ned. Tro inte att publiken gick hem, nej de stannade troget kvar. Loppet hade en del vurpor i början och det splittrade upp fältet i tre mindre grupper. Alla favoriterna var dock i första gruppen, som bestod av ett 40-tal cyklister. På tionde varvet stack Fåglum, Jupp och Bo Andersson iväg. Alla trodde att det var den avgörande utbrytningen. Det blev dock taktik åkning. En körde Crescent och två Monark. Jupp och Bo var spurtare, så Fåglum drog inte en meter.

 Jupp Ripfel drar före Gösta Fåglum och Bo Andersson i störtregnet.

Jupp ville verkligen loss, men efter några varv kom klungan ifatt. Det blev dock fler utbrytningar. En verkligen allvarlig sådan var när Paul Munther stötte och kom loss solo. Paul var en mycket allround cyklist och kunde mycket väl gå hem själv.

Paul Munther solo mot mål vid SM i Uppsala 1963.

Det blev dock för tungt att gå hela vägen hem för Paul. Klungan kom ifatt efter samverkan att dra. Spurten var lång och platt, och det hällregnade fortfarande. Jupp drog upp spurten med Lennart Emanuelsson på rullen. Lennart var en erkänt snabb liten cyklist från Hillerstorp i Småland. Han segade sig förbi Jupp och hade segervittring, när Jupp svarade. Jupp var fult upptagen med Lennart så han såg inte hur Einar Björklund kom förbi på de sista tiotals metrarna.

Einar Björklund vinner SM före Jupp Ripfel och Lennart Emanuelsson.

Det var strongt av Einar att vinna då han haft en hel del problem säsongerna innan. Nu blev det han som fick pussa kransflickan, inte favoriterna.

Puss!

Det var ett intressant SM att rapportera från som ung sportjournalist på Corren. Massor av skandaler och spännande hädelser. Du som var med på den tiden kan nog identifiera några av personerna på pressläktaren. Sven P, Harry J, Palle Brewitz. Jag träffade för första gången Åke Strömmer, legendarisk sportreporter på SR, och underhållare på TV. När jag kom tillbaka från banan, under 5-milen, ropade Åke över pressläktaren!! –hur såg det ut på banan Bob?? Jag fattade inte hur han memorerat mitt namn, vi hade inte blivit presenterade under pressträffarna. Tydligen hade han kollat upp mitt namn på något sätt??

#306. Madrid!! –tapas?? –å skal på golvet?? –å ficktjuvar!!

Här va det varmt!! –keramikskålar stod på öppen låga?? –vitlöksdoften stod tät!! Vinglasen höjdes i luften och trångt var det?? Det knastrade under skorna?? Fullt med räkskal på golvet!!

Jag hade tagit en tupplur på hotellet!! –det är hårt att vara på kongress!! Jag vaknade vid åttatiden på kvällen. Stengolvet var kallt!! --och ljuset kom in under dörren mot korridoren. Jag hörde röster och det bankade på dörren. Häng med ut i natt på en barrunda?? Jag visste vad det var!! –inte utan tvekan klädde jag mig och mötte gänget i lobbyn. Det var inte frågan om att åka med något, man gick per fot?? --in mot centrum!! --och så fort en välkänd bar dök upp?? --så gick man in där. Där vankades specialiteter från hela landet?? –beroende på var ägaren kom från. Så det blev korvar av alla de slag!! –nedspolade med rött vin. Det blev på nästa ställe fiskar!! --av alla de slag, som små smakbitar?? –tapas!! Ju längre vi gick, och ju mer tiden gick, ju svårare blev det att komma ihåg vad man åt!!

Så kom vi till den torkade skinkans museum. Här måste nu var och en av våra spanska vänner visa vilken skinka som kom från deras trakt?? Det blev många tunna skivor!! --med många glas vin. Slutligen nån gång på natten kom vi till ”La Casa del Abuelo”. Här skulle det vankas unika räkor och languster, friterad i vitlöksolja??

Fritera räkor?

Servitörerna tog upp beställningar och det snackades bullfight och fotboll?? --enligt va våra vänner sa.

Tjurfäktning stod högt i kurs, och räkor med rött vin.

Det var mycket trångt i lokalen. Varmt från den öppna spisen och jag tyckte det knastrade under skorna. Jag tittade ned på golvet och såg att det var räkskal överallt!!

Räkskal på golvet?

Ingen tog någon notis om detta utan det var nog bara de underliga svenskarna som tyckte det var knas.

Den svåra trängseln och den höga halten av rött vin i blodet gjorde att detta var inte en miljö man vistades i ostraffat?? En kollega upptäckte att plånboken var borta!! Detta måste ha varit ficktjuvarnas eldorado!!

Var ä min plånbok?

Nästa morgon var det kongress igen!! Det är ett krävande uppdrag!!