#300. Cykelsport!! –bilder med spurtaren Sune Wennlöf??

Nu skall vi plocka fram några bilder ur det förgångna igen!! –cykelbilder som fallit i glömska!! En bland de tio snabbaste cyklisterna i vårt sävliga land är Örebroaren Sune Wennlöf!! Han knöt upp svansen på de flesta i en spurt.

Första gången jag såg Sune, då hette han Petterson i efternamn, var när han vann B-klassen i Linköpingsloppet 1961.Han besegrade Lennart Emauelsson från Värnamo CK, också han fruktad spurtare, som Sune kom att ha många duster med under åren.

Sune blev aldrig svensk mästare på 18 mil, det var alltid någon annan spurtare som stod i vägen, vanligen Jupp Ripfel. Men Sune blev två tre gånger. Han blev dock något ännu finare, Nordisk Mästare på 18-milen 1967. I Åbo slog han i spurten Leif Mårtensen och Erik Fåglum. Mårtensen var ingen dålig skalp, för han blev sedermera amatörvärldsmästare 1969 i Berno, och 2:a som proffs i världsmästerskapen i Leicester 1970.

Bland Sunes många segrar skall vi nämna några som jag såg och fotograferade. Sexdagars hade etappmål i Örebro 1967 och Sune lyckades vinna denna etappen mitt i centrum av hemstaden.

Sune Wennlöf vinner 5:e etappen i Sexdagars 1967, före Thomas Fåglum.

Gissa om den segern var populär bland örebroarna??

Sune lagerkransad inför hemma publiken.

Det här året var mycket framgångsrikt för Sune. Han visade att han kunde slå sin store antagonist Jupp Ripfel i en spurt vid Stafett-SM i Göteborg. Det var stor publiktillströmning i Slottsskogen, där tävlingarna hölls. Sune, som tävlade för Centrum, slog Jupp i en mycket backig spurt.

Sune Wennlöf besegrar Jupp Ripfel vid Stafett-SM i Göteborg 1967.

Sune hade en typisk spurt fysionomi, kraftigt byggd och mycket explosiv. Han kunde dock gå loss från klungan och komma i mål själv. Det visade han när han vann den sista etappen av etapploppet Skagern-Köpenhamn 1967. Vem skulle inte vilja komma i mål ensam på H C Andersens Boulevard vid Rådhuspladsen i Köpenhamn?? I hällande regn och kallt väder kom Sune in själv på upploppet efter att ha hängt av alla.

Sune Wennlöf vinner den sista etappen i Skagern-Köpenhamn 1967.

Sunes prestation i det här loppet blev inte mindre av att han faktiskt vurpade!! --tidigare i etappen. Man ser att skon och byxan är sönderskavd när han får lagerkransen av borgmästaren.

Lagerkransad av borgmästaren i Köpenhamn.

Sune Wennlöf blev Stor Grabb nr 48 året 1967.

#299. Svart-vit fotografi?? --den nya konstformen!!

Den allt mer obsoleta bildtillverkningsmetoden?? --kallad svart-vit kopiering!! –måste väl snart rangeras in i de så kallade konstformerna?? Bra, för samhället icke nödvändig, bildtillverkning faller till slut under konst!!

Vi behöver bara tänka på de gamla bildmetoderna träsnitt, stentryck, kopparstick, gravyr, osv!! --så har de alla övergått till ett stadium av hantverksliknande metoder. Där det krävs en hög skicklighet för att bemästra bildtillverkningen. Sedan länge är ju många tecknar- och målarmetoder naturligtvis i denna kategori.

Man kan naturligtvis diskutera i evighet vad som är konst, men personligen tycker jag att åtminstone en delmängd av konsten är bildtillverkning med fotografiska metoder. Sådan att bilderna tillverkade, berör det mänskliga sinnena på ett sådant sätt att hjärnan känner behag eller obehag.

Eftersom vi nu snart är i det stadium att svartvit fotografi blir allt mer ovanligt i kommersiella metoder och allmänna informationer så blir det snart bara några få skickliga fotografer som tillverkar svartvita bilder. Dessa fotografer blir då konstnärer och tillverkar kanske konstverk.

Jag har nu tillverkat en svartvit bild och undrar om jag kan få kalla mig konstnär?

#298. NEX-7, X-Pro1, X100, EM-4, GX1, D800E, 1DX?? –nej, varför inte XA??

De nya fullmatade modellerna rullar ut på marknaden i snabb följd nu!! –vilken skall du välja?? Många går i våndans tider?? --med portmonnän vidöppen!! --som en gäddkäft!! Svaret kan vara köp en XA??

XA är en fullformatare!! Den har ”rangefinder" sökare med avståndsinställning, precis som en Leica M. I sökaren är slutartiderna inspeglade. Den har fast 35 mm objektiv med ljusstyrkan 2,8. Förinställning av bländaren och slutartiden bestäms automatiskt. Maximal DIN inställning är 30. Supertyst. Väger bara 222 gram och har måtten 10x6,5x3,5 cm, den går alltså lätt ned i fickan i alla lägen. Mycket stryktålig och lever säkert i 3 generationer.

Jag har själv använt den här kameran under många år på tjänsteresor. Speciellt när jag var tvungen att resa lätt med bara handbagage. Jag kunde ha den på fickan var som helst. Den har varit med bland byråkraterna i Bryssel och på EU-forskningsrådet i Strasbourg. Ja överallt. Här kommer en bild från Strasbourg katedralen tagen med den här kameran. Ett typiskt snabb-shot, bara möjligt med en kamera i fickan.

Strasbourg katedralens dammsugare?

Det enda problemet för många är att XA är en analog kamera. Men det är ju inga problem för varje pixel (kristall) är ungefär 4 mikrometer, precis som i digitala kameror. Linjeupplösningen är därför i stort den samma.

Så här ser vår XA kamera ut!!

Olympus XA

Observera att det finns en utmärkt blixttillsats A11.

#297. Cykelsporten!! –var ä bilderna?? –vem var spurtaren Owe Adamson??

Vem är snabbast på cykel i vårt land?? –inte ibland oss soffpåsar?? Utan bland de topptränade spurtarna?? Var det de gamla hjältarna i 40-talet?? –eller Glenn Magnusson från vår tid, --90-talet?? Var finns bilderna och dokumentationen??

I de cykeltokiga länderna i Sydeuropa finns det två typer av hjältar. Segrarna i de stora etapploppen, --ofta bergsklättrarna, och så spurtarna. De som kan hålla toppspeed i några kilometrar mot mål.

Vi skall här hålla oss till spurtarna. I vår tid har vi haft en superspurtare, Glenn Magnusson, som vunnit etapper i Giro d’Italia. Han var före det svensk mästare och nordisk mästare som amatör.

Vi hade redan på 40-talet snabba cyklister i Sverige. Vi behöver bara nämna Harry Snell. Som är vår enda världsmästare i linjelopp. Han vann 1948 i Valkenburg i Holland. Han vann SM sex gånger i linjelopp, bl a i Linköping 1944. Från den här tiden har jag inga bilder.

Om vi går tillbaka till 60-talet och 70-talet så hann jag se tre eminenta spurtare. Idag skall jag ta upp Owe Adamson. I senare bloggar skall jag ta upp Sune Wennlöf och Jupp Ripfel. Owe var en eminent spurtare trots att han inte såg ut som en sådan. Han var ganska normalt byggd, inte någon muskulärt biffig typ, och det var nog därför som han var mycket svår att köra ifrån och dessutom var han bra i spurter uppför. Owe vann artonmilen för seniorer fyra gånger i rad åren 1959-62. Första gången såg jag honom i Kumlaloppet 1960. Han tävlade de första åren i Kumla CA, men gick sedan över till Upsala CK. Här är bilder från Kumla loppet.

Owe Adamson i Kumlaloppet 1960.

Owe var duktig spurtare i uppförs backar.

Svenska mästerskapen i cykel gick 1962 i cykelstaden Varberg. Vädret var uruselt och det regnade alla dagarna. I 18-milen gick tre åkare loss, det var Owe, Fåglum och spurtstarke Paul Munther. Fåglum, som var relativt svag i spurten på den tiden, försökte hänga av de båda spurtarna. Det gick dock inte, båda var mycket svåra att hänga av på grund av sin snabbhet. Spurtsträckan var mycket lång och flack. Owe hade inget problem att köra ifrån Fåglums rulle långt före mål.

Owe vinner SM före Fåglum och Paul Munther. Storpublik i spöregn.

Lagerkransad Owe Adamsson 1962.

Vanligen är de stora spurtarna inte så starka i lopp där spurten avslutas med en backe. Owe var ett undantag. Jag såg honom klä av Fåglum helt i Grand Martina Cup i Stockholm 1962. Fåglum var mer än tio meter efter i mål.

Owe segrar i Grand Martini Cup 1962.

Om man letar efter Owe Adamson på nätet idag så finns det nästan inga bilder från hans framgångsrika cykelkarriär. Varför har inte Svenska Cykelförbundet ett riktigt bildarkiv från de gångna 100 åren??

#296. Video från iskanten i norr!! –foto eller video vad skall man kunna??

Nästan alla kameror kan spela in video idag!! –vad skall man behärska?? Det är svårt att använda båda teknikerna vid samma uppdrag!! Framtidens nyhetsfotografer måste kunna det!! Hur är det med amatörerna??

Inför förra årets resa till Svalbard skaffade assistent Ninni och jag en Panasonic GH2 med objektiven 14-140 och 100-300 mm. Med hjälp av smidig omställning till 1920x1080 pixels ”crop” direkt på sensorn fick man alltså brännvidderna allt från 28 mm till 1500 mm. Detta med närmast proffs liknande inspelningsmöjligheter. Assistent Ninni fick ta hand om videoinspelningarna, hon tar de svåra jobben, och jag tog hand om stillfoto med Canon 1D III och en 100-400 mm glugg.

Pågrund av den globala uppvärmningen så blev det en mycket nordlig resa upp till 82 breddgraden där vinterisen fanns kvar. Kaptenen hade aldrig varit så långt norr ut. Här uppe är det drivis och tidvis tät sådan. Trots att det blir ganska lugnt vatten i isen så är det en hel del dyningar och drivis. Det betyder att allting rör sig. Det betyder att filminspelning, även med stativ, blir svårt, kameran blir inte helt stilla. Ljudet störs också av båtens motor. Ibland kan man få komma ned i gummibåt och här kan man inte ta med stativ. En gummibåt med 6 fotografer kommer att rör sig i vågorna och fotograferna sitter inte still. Så vid dessa inspelningar av film blir det skakigt.

Vi har nu satt ihop assistent Ninnis video och lagt ut den på YouTube.

Den ligger där med full upplösning och när man spelar in en video i den upplösningen så kan man plocka ut en stillbild ur videon och spara den. Vi använde Adobe Preimiere Pro CS5. Här är tre bilder direkt ut ur videon utan att ändra någonting, utom att ta ned dem från 1920x1080 till 1024x576.

Tre bilder direkt ut ur videon.

Det betyder att om du skall ha bilder till en blogg så kan du lika gärna spela in det hela på video.