#303. Ä ställ´en!! –i ställe!! –istelle!!

#302. ”Happy street”!! –Jääää! –eller-- ”Street noir”!! –Näääää!

Tidningarna är fulla med elände!! TV är full av sorg och krig!! Det mesta är fullt av dysterhet?? Vi behöver lite kul!! –skratt!! –leeende!! –muntrationer!! Så vi behöver glada bilder!! –fulla av uppmuntran!! –fria från eländet!!

Så gå ut på gatorna och ut i livet och fånga bilder som innehåller lite humor!! –som ger associationer till positiva tankar!! --jag tror vi lever längre då. När gjorde du en medmänniska glad senast??

Är du fotograf så ta en glad bild!! --och visa den så att dagen blir ljus inte svart!! Därför tror jag på gatufotografi som är ”Happy street”!! Å inte ”Street noir”!! Det är nog med svarta bilder i nyheterna!! Vi vill ha glada, skrattiga bilder i stället!!

Covent Garden 1967. Leica M2, Sumicron 35/2

#301. Stampede Road!! –dä ä vildmark dä!!

Alaska?? –bara ordet smakar vildmark!! Här finns det verkligen vidderna, bergen, sjöarna och djuren. Björn, isbjörn, älg, varg!! –och de går vilda överallt. Plötsligt står du öga mot öga med en varg!!

Assistent Ninni svängde av George Parks Hwy i Healy in på Stampede Road, dammet yrde när vi rullade väster ut och vi var strax norr om Denali National Park. Min följeslagare hade naturligtvis läst boken ”In i vildmarken”, av Jon Krakauer. En bestseller som också blev film. Vi hade bokat ett BoB, EarthSong lodge, där den dammiga vägen tog slut. Det var inte fråga om att fortsätta till den mytomspunna bussen, från boken, där Christopher J. McCandless dog. Det är många mil av vandring, i riktning mot Denali.

Utsikt mot Mount McKinley topparna i Denali sett från Stampede Road.

Lodgen var mycket trevlig, med små timrade hus, och serverade en utmärkt mat. På kvällen försökte vi köra så långt ut som möjligt på Stampede Road med vår Cheva, men vi kom inte långt förrän vägen krävde en 4WD. Nästa dag skulle vi köra in i Denali nationalpark. Redan på grusvägen från vårt hotell körde vi förbi en lite tjärn och där stod en älgko med kalv i vattnet.

Morgondopp i en tjärn vid Stampede Road.

Det är tillåtet att köra några mil in i Denali nationalpark. Men sedan måste man ta buss in i den mycket stora, (24,585 km²), parken. Vi vandrade på egen hand i parken den ena dag. Vi såg björn på långt håll och en varghona med sin svarta unge.

Varghona med radiosändare i Denali.

Det var känt att det fanns två revir med vargfamiljer i parken. Det är mycket ovanligt att man får se dem. De hade halsband radio för att spåras inom parken. De kunde ibland gå utanför parken och där är det lovligt att skjuta varg.

Den andra dagen tog vi en ”parkranger-buss” in i parken och då såg vi inte så mycket djur utan bara en vacker natur. Vi träffade dock på en chipmunk, som nog hade förstått det här med transporter i parken. Han verkade vänta på att få åka med bussen.

Denali ”chipmunk”!! –va dä den här vi skulle mä?

#300. Cykelsport!! –bilder med spurtaren Sune Wennlöf??

Nu skall vi plocka fram några bilder ur det förgångna igen!! –cykelbilder som fallit i glömska!! En bland de tio snabbaste cyklisterna i vårt sävliga land är Örebroaren Sune Wennlöf!! Han knöt upp svansen på de flesta i en spurt.

Första gången jag såg Sune, då hette han Petterson i efternamn, var när han vann B-klassen i Linköpingsloppet 1961.Han besegrade Lennart Emauelsson från Värnamo CK, också han fruktad spurtare, som Sune kom att ha många duster med under åren.

Sune blev aldrig svensk mästare på 18 mil, det var alltid någon annan spurtare som stod i vägen, vanligen Jupp Ripfel. Men Sune blev två tre gånger. Han blev dock något ännu finare, Nordisk Mästare på 18-milen 1967. I Åbo slog han i spurten Leif Mårtensen och Erik Fåglum. Mårtensen var ingen dålig skalp, för han blev sedermera amatörvärldsmästare 1969 i Berno, och 2:a som proffs i världsmästerskapen i Leicester 1970.

Bland Sunes många segrar skall vi nämna några som jag såg och fotograferade. Sexdagars hade etappmål i Örebro 1967 och Sune lyckades vinna denna etappen mitt i centrum av hemstaden.

Sune Wennlöf vinner 5:e etappen i Sexdagars 1967, före Thomas Fåglum.

Gissa om den segern var populär bland örebroarna??

Sune lagerkransad inför hemma publiken.

Det här året var mycket framgångsrikt för Sune. Han visade att han kunde slå sin store antagonist Jupp Ripfel i en spurt vid Stafett-SM i Göteborg. Det var stor publiktillströmning i Slottsskogen, där tävlingarna hölls. Sune, som tävlade för Centrum, slog Jupp i en mycket backig spurt.

Sune Wennlöf besegrar Jupp Ripfel vid Stafett-SM i Göteborg 1967.

Sune hade en typisk spurt fysionomi, kraftigt byggd och mycket explosiv. Han kunde dock gå loss från klungan och komma i mål själv. Det visade han när han vann den sista etappen av etapploppet Skagern-Köpenhamn 1967. Vem skulle inte vilja komma i mål ensam på H C Andersens Boulevard vid Rådhuspladsen i Köpenhamn?? I hällande regn och kallt väder kom Sune in själv på upploppet efter att ha hängt av alla.

Sune Wennlöf vinner den sista etappen i Skagern-Köpenhamn 1967.

Sunes prestation i det här loppet blev inte mindre av att han faktiskt vurpade!! --tidigare i etappen. Man ser att skon och byxan är sönderskavd när han får lagerkransen av borgmästaren.

Lagerkransad av borgmästaren i Köpenhamn.

Sune Wennlöf blev Stor Grabb nr 48 året 1967.

#299. Svart-vit fotografi?? --den nya konstformen!!

Den allt mer obsoleta bildtillverkningsmetoden?? --kallad svart-vit kopiering!! –måste väl snart rangeras in i de så kallade konstformerna?? Bra, för samhället icke nödvändig, bildtillverkning faller till slut under konst!!

Vi behöver bara tänka på de gamla bildmetoderna träsnitt, stentryck, kopparstick, gravyr, osv!! --så har de alla övergått till ett stadium av hantverksliknande metoder. Där det krävs en hög skicklighet för att bemästra bildtillverkningen. Sedan länge är ju många tecknar- och målarmetoder naturligtvis i denna kategori.

Man kan naturligtvis diskutera i evighet vad som är konst, men personligen tycker jag att åtminstone en delmängd av konsten är bildtillverkning med fotografiska metoder. Sådan att bilderna tillverkade, berör det mänskliga sinnena på ett sådant sätt att hjärnan känner behag eller obehag.

Eftersom vi nu snart är i det stadium att svartvit fotografi blir allt mer ovanligt i kommersiella metoder och allmänna informationer så blir det snart bara några få skickliga fotografer som tillverkar svartvita bilder. Dessa fotografer blir då konstnärer och tillverkar kanske konstverk.

Jag har nu tillverkat en svartvit bild och undrar om jag kan få kalla mig konstnär?