#15. Dokumentärfotografi är död!? – Länge leve bilden, -- som kommentar! Del 1.

På 1850-talet skapade de resande fotograferna stor förundran och nyfikenhet med sina bilder från fjärran länder. Bilderna massproducerades med den så kallade albumen-metoden, uppfunnen 1850 av en fransman. I den kopieringmetoden användes albumen, vilket gjorde att många hönsägg fick stryka med, 60000/dygn. Bilderna av monument som t ex pyramiderna (Francis Frith, 1858. Sid 105 i The History of Photography, B. Newhall, (ISBN 0-436-30508-9)) blev kända för var man. Bilderna kunde köpas och var den tidens föregångare till våra vykort.

Varje beundrare av den tidens reseberättelser med bilder var säkert helt övertygade att bilderna var sanna och dess innehåll fick en rent dokumentär betydelse. Detta stärkte myten om fotografiets dokumentära karaktär. Fotografiets dokumentära roll stärktes långt senare av bilder från krigsskådeplatser runt om i världen. Vi behöver bara tänka på moderna krigsbilder, som Robert Capas bilder från landstigningen, dagen D, eller Vietnam bilderna då polismästaren avrättar en man på öppen gata.  Bilder av denna karaktär har en så stark påverkan på betraktaren att det autentiska inslaget inte ifrågasätts. I senare tid händer det dock att man framför tvivel på t ex Robert Capas bild av en skjuten frihetskämpe i spanska inbördeskriget.

Bildskapandet, inte bara begränsat till fotografi, har i alla tider inkluderat mer eller mindre manipulerad information. Portätten av stormän och kungar har sannolikt målats av konstnärerna så att anletsdrag och kläder förskönats. Karl XII likfärd som man kan se på Göteborgs konstmuseum är i sin karaktär starkt dokumentär, med jägaren som betraktar bårens färd längs bergssidan. Landskapet har alpliknande karaktär och man undrar om det var en autentisk situation. Även fotografi manipulerades redan från början och på 1850-talet finns flera sådana bilder. Oscar G. Rejlander (född i Sverige) som i sin ”kompositionsfotografi” kopierade många negativ i samma kopia. Hans mest berömda bild från 1857, The two ways of life, tillverkades med 30 negativ. Se bilden i boken The Keepers of light, W Crawford sidan 55 (ISBN 87100-158-6).

Kravet på den dokumentära bilden kan uttryckas så att fotografen registrerar en händelse eller miljö så att informationen är entydig och sann. Betraktaren skall inte vilseledas. Annars glider bilden över i ett konstnärligt objekt där åskådaren lämnas fri till egna tolkningar. Kan vi lita på att fotografen är helt ärlig i alla situationer? Kan vi lita på att det inte läggs till något i situationen eller att bilden beskärs så att något från innehållet bortförts för betraktaren. Naturligtvis kan vi inte lita på någon bildskapare, medvetet eller omedvetet manipuleras den tredimensionella verkligheten i den tvådimensionella bilden inte bara rent fysiskt. Idag behöver vi bara peka på Photoshop och dess möjligheter.

I morgon skall vi börja med att granska myter om Henri Cartier-Bresson.

#14. Arkivbeständighet ??? – varfördå!! – hur länge???

Alla tycker det är viktigt att spara sina bilder, man kan fråga sig för vem och hur länge?? Vi skall titta lite på hur det skall gå till!! Vissa av oss uppnår ju faktiskt arkivbeständig ålder, så där 100 år!! Idag med nästa alla bilder i digital form tror vi att de skall lagras antingen på CD-skivor i guld eller på stora hårddiskar. Eller varför inte skicka ut dem i molnet???, så hittar ingen dem i framtiden.

Framtiden –ja??, hur länge skall vi spara våra bilder++???? Arkivbeständighet brukar utryckas i flera hundra år, minst ett hundra år. Men om vi ser det i ett mer mänskligt beteende perspektiv så har vi varit här i Norden ungefär 10 000 år, och vi har hällristningar sannolikt från den tiden. Talar vi om geologisk tid, så har djur funnits på land i ungefär sex hundra millioner år (500 000 000 år). Men har vi något arkiv från denna tid???, javisst fossilen är ju bilder av vad som fanns. Här är en nautilus snäcka (de finns idag också), som levde för sisådär 500 000 000 år sedan. Det kallar jag geologisk arkivbeständig!!!!!!!!

Fossil av Nautilus snäcka bevarad i alunskiffer.

Men det är kanske rimligt att tänka sig att viktiga bilder skall hålla i 500 år. Vi har ju kyrkböcker som ser fina ut efter 400 år!!. Jag tror att vi kan glömma digitala bilder!!!, --CD skivans plast håller inte länge!!! --hårddiskar håller i drift mindra än tio år!  Även om någon???? flyttar om dina bilder och transfererar om formaten så är det inte säkert att datasystem ser lika danna ut om 500 år. Jag tror inte Photoshop finns och va tror du om -.dng??!!

Jag tror att det blir lump-papper som gäller. Om du inte lyckas rista in dina bilder i sten eller platina, för då ligger du bra till för geologisk fossil lagring, Grattis!!  Skall vi använda lumppapper så får vi glömma silver-bilder, ty de reagerar med svaveldioxid i luften. Det får bli platina eller järn!!! Då har vi platina-tryck att tillgå och det är en väl utprövad metod, som det tar för lång tid att lära ut här. Malmö fotoklubb har en aktiv grupp! Gå och kolla Irving Penns platinatryck på Moderna och baxna!!!!! Eller så kan du ta en titt på en av mina platina-bild-kopior (jag gillar inte att kalla det platinatryck (eng. platinum print), för det är en fotografiska kopieringsmetod??!!).

Paris 1987. Platina kontaktkopia från förstorat småbildsnegativ

Platinatryck är en mycket dyr metod, men säkert stabil i 1000 år, om pappret håller. En billigare variant är cyanotypi, eller blåtryck, som i arkitektritningskopior. Eller för den del, det blå bläcket i din reservoarpenna. Det bygger på ett mycket stabilt järn-färgämne, berlinerblått, järn(III) ferrocyanid. Kopieringsmetoden är mycket enkel och billig. Här kommer en bild med cyanotypi blå ton!!

London 1969. Cyanotypi kontakt kopia

#13. Fokus, skarp bild – varför dä?!!!

Massor av pixels, supervassa objektiv, fokuserade bilder, ja man frågar??? --sig varför -- vi jagar efter det. Där är ett otal antal artiklar och kommentarer på nätet om hur man får en skarp bild. Nästan alla tester handlar om hur många pixel det är per höjd bild eller hur många linjer ett objektiv kan transferera in till bilden. Om du hittar en hemsida som fokuserar på innehållet i en bild eller hur man systematiskt utvärderar en bilds innehåll ---- hör av dig om det vet EN!!!!! Jag önskar att det fanns någon seriös fotosida, utan fokus på pengar!!?? Det finns en naturfoto tidskrift, Camera Natura, som i alla fall är bra nära och har ett fint tryck och inget chafsigt kamerasnacks som inte säger nått!!. Men du vet det är så lätt att snacka teknik, jag gör det själv med intresse!! Det det vore kul med lite annat, åtminstone ibland!!

Men jag kan åtminstone bli glad även för en suddig bild. Kolla den här ????!!! - den är av legenden Henri Cartier-Bresson (det kommer ett bomb-avslöjande om HCB här i denna blogg nästa vecka, look out !!!). Den här bilden är publicerad i bl a Aperture 1976 (ISBN 0-89381-2) på sidan 25 och detta foto har titeln –Arena at Valencia, Spain, 1933!!.

HCBs oskarpa bild med soppa på jordärtskocka av assistent Ninni

Utan tvekan ett –out of focus—foto!!!!!, men ändå så fullt av symmetri. Öppet för tolkning och tankar och förundran om vad som står på???!! Kolla bara cirklarna och rektanglarna, hur de går ihop!!! Hur hade den här bilden klarat sig vid en fototräff den ä ju int skarp????

I de flesta situationer är det en snäv tidsram, sekunder, för att ta en bild. Man har inte en suck att hinna fokusera, om man inte har autofokus eller förfokuserar. Med objektiv över 35mm är det svårt att förfokusera!!! - det blir en chansning.

Grand Canaria, 1989. Leica M2, Summilux 50mm, f/1,4

En solig dag på Grand Canaria – på väg hem till hotellet, å drinken – fick jag ögonen på en situation med potential???!!! Kameran, en M2a och en 50 mm-are satt i handen, -no time to focus-!!, så jag sköt från höften!! Jag har praktiserat det i över 50 år, --för det mesta missar jag???!!! Men här satt den!! Den är oskarp (om den ser skarp ut här är det PS fel), men det spelar ingen roll för mig, den går att tolka på lite olika sätt. Du väljer!!?

#12. En liten del av Drömlinsens historia???!!!

Nära det nordvästra gathörnet av Aobadori Avenues och Haigashi Ichibanciodori Avenues i staden Sendai i Japan var det och är säkert fortfarande en liten fotoaffär. Den sålde nya, men fram för allt gamla kameror och objektiv. I det motsatta hörnet finns? – ett elegant bageri som säljer danska wienerbröd, jaaaa – det är sant??? – i Japan. Det luktade wienerbröd lång väg och det påminde mig om Skandinavien!!!. Jag stannade ofta i båda affärerna, många många gånger, på min väg till jobbet med det stora elektronmikroskopet (=flera våningar högt!!). Jag beundrade de gamla kamerorna och njöt av många wienerbröd med kaffe (jag kan känna smaken än).

Fotoaffären var liten och enkel, men hade många avancerade, gamla kameror från Japan och Europa uppradade i glasmontrar. Vid den här tiden beundrade jag som mest Leica-liknande kameror som t ex Canon 7 och affären hade flera spännande exemplar.  Jag talade ofta med ägaren – ja han språkade engelska, om även knackigt, men vad gjorde det för han bjöd på grönt tea och lugn. Jag frågade till slut om det var möjligt att finna en Canon 7 med ”drömlinsen” 50 mm f0,95 – som var i gott skick!!??. Han lovade att hitta en åt mig. Han berättade att han var särskilt stolt över den linsen, därför att han hade varit en del i dess konstruktion. Vid den tiden, i början på 50-talet, var han ingenjör hos Canon. Han var konstruktören av mekanismen som gav lika avstånd (på objektivets yttre ring) mellan bländarstegen, 0,95 – 1,4 – 2 – 2,4 - !!!!!!!! Ta en titt på de gamla objektiven i Canons nät museum; så ser du att t ex Serenar 35 mm f/2,8 I från 1951 har inte samma avstånd mellan bländarstegen.

Canon 7sZ, 50 mm f/0,95.

Efter mer än ett år fick jag höra, genom en god vän, att han skaffat fram en kamera med objektiv och det var en Canon 7sZ (mindre än 4000 kameror tillverkades 1967-68) med en perfekt lins. Min vän tog med den till mig vid nästa resa till Lund. Va kostade den? -- $1000, för allt. Den kostar idag mer än 20 lakarn, därför att man kan modifiera linsen så den funkar i en M9a!!!! Vilken hädelse, bygga om en ”DÖMLINS”, buuuuuuuuu!

Jag har alltid undrat varför det inte varit någon testjämförelse???? mellan objektiv med f1. Man testar ju allt annat. Snart skall jag försöka själv.

Vi får ha en bild från Sendai också???!!!

Sendai 1996. Canon EOS 5 QD. Canon EF 24mm f/2,8

#11. US Marshal ??!!

Hur ser en sån ut?? Jag vet, jag har stått bredvid en. Han har kort stubb och sliten skjortkrage!!??

Vi tar det från början. Jag hade mellanlandat i NY och stannat över för att rekognosera ett bokprojekt jag funderat på länge. Jag kilade också in på B&H för att köpa en glugg. Det stod som spö i backen och det hade det gjort mer än ett dygn. Jag hade tänkt plåta rester som trampats ned asfalten. Jag fick glömma det, om jag inte ville bli dyngblöt. Valet va lätt och baren va öppen på New York Hotel!

New York, 2007. Canon EOS 20D, Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM.

Jag skulle vidare till Texas på kvällen och det var fortfarande veritable –rain storm-- hua. Tåg till flygplatsen, --trångt som attan för vägarna var vattenfyllda i tunnlarna ut från Manhattan. -- Planet är inställt sa man i inchecken, du är stand-by till nästa. Vid boaring-disken var det kaos. Många väntade på att få komma med och jag var 6a på listan.  Ett äldre par kom med –alla va överens, det var bra. Fullt !!!!! – sa diskens personal. Men så ------- Plötsligt dök det upp ett försenat gäng som va bokade på planet? ---- å de kom med?? trots att tiden för boarding gått ut . Vilda protester!!! Nu börja stämningen bli hätsk, hur kunde det plötsligt finnas fyra platser tomma???!. Vild palaver – då händer det ???!! En lite kortväxt, grov, grå man med liten utsliten pilotväska kommer sakta fram till disken. Han hade grå lång överrock, dyblöta sneakers, jag stod nära och kunde se att han hade en fransig skjortkrage, --lite grå i kanten. Han va kortklippt och i min ålder, alltså långt passé medelåldern. Absolut inga glasögon. Han höll fram ett lite plastkort, som ett kreditkort. Personalen reagerade snabbt, ringde planet, gjorde en kort notering och vinkade honom vidare in i planet. Jag kunde inte hålla truten!!, varför kom han med??. Gubben bredvid mig puffade mig i sidan och viskade – US Marshal!! Jag förstod det var viktigt, ingen sa ett knyst!!!!!

Jag fick ett hotellrum, på flygbolagets bekostnad, för jag var i transit. Jag var lättad, för jag ville inte åka i ett plan med en pangande US Marshal! Jag fick gratis drink i baren i stället.

Tog du inte en bild på honom, undrade kompisarna???? Ja skulle inte tro det, är det nån gång jag inte funderade på å plåta så va de då!!! Här är i stället en bild på en gullig trafikvakt??! Hon vakta vid ground zero, en vecka senare. Då va det fint väder och det blev en bok. Googla får du se, den finns gratis som e-bok på biblioteket.

Ground zero. Canon EOS 20D. Canon EF 24-105mm f/4 L IS USM.