#253. Pryo som ångloksförare!! –hoppa du från den sidan!!

De stora, svarta, rykande maskinerna utstrålar kraft, värme, och fram för allt utveckling och frihet!! Dragkraften, så väl dold i den långsmala pannan, som får många vagnar att rulla på den blanka rälsen imponerar varje människa.

Jag har räls och lok i blodet, eftersom min farfar gick den långa vägen hos SJ från rallare till Överbanmästare. Så vad var mer naturligt än att man skulle göra pryo på lokstallarna i Linköping. Väl inne i det halvcirkelformade stallet fick man var springpojk åt reparatörerna. Mest drev de med oss, ja det var ingen flicka som ville hit på den tiden, som att hämta korkskruven till oljekannan. Det var dock kul, en slags första inblick i verkligt arbete. Oljiga händer och spända blanka muskler. Grova skämt, som spetsade pryons öron i förvåning och nyfikenhet.

I ”utbildningen” ingick att göra en dagresa med ett godståg, draget med ånglok, ned mot Kisa längs nuvarande enkelspåriga Stångådalsbanan. I förarhytten fanns Lokföraren, eldaren och jag. Det blev en resa för livet och, som det skulle visa sig, med livet som insats.

Ånglok drar godsvagnar mot Kisa, över bron vid Stångån i Linköping 1957. Contaflex III med Zeiss objektiv 50/2,8.

Värmen och arbetsglädjen i den förarhyttan var påtaglig. För första gången fick jag uppleva strålningsvärmet från elden under pannan. Jag fick själv langa in koks från boxen och känna hur tungt det var. Svettigt var det, men det var också blankt och fint i många detaljer i loket. Mässing i alla manometrar och blanka handtag efter många år av slit. Det var förvånade rent överallt, trots allt koldamm. Det roliga var att jag fick dra i ångvisslan vid många obevakade övergångar. Jag fick till och med hålla i ”död mans hand” en sträcka, med andra ord köra!!

Vid Bjärka-Säby delar spåret sig, vänster mot Västervik, och höger med mot Kisa. I Rimforsa fick vi stanna till och kom ur tidsplanering för vårt godståg. Vi fick vänta en del, och jag förstod ingenting. Klartecken från stinsen med spaden och vi fick rullade vidare. Det slog mig att kontakten med rälsen var så tydlig, inga stötdämpare här inte. Krängningarna var så tydliga. Efter en bra bit och efter en krök, kom det en man emot oss, springande längs spåret, viftande vilt med sina armar. Detta var uppenbart att det var inget som hände var dag!! ---det förstod jag. Lokföraren slog till bromsarna så det skrek och loket nästan hoppade!!  Eldaren öppnade ena dörren och ställde mig där!! HOPPA NÄR JAG SÄGER TILL!! Jag stog på västersidan och såg ett gäng gubbar längs rälsen, en signalerande med röd lampa!! Nu såg jag, med förvåning, att en hel rälslängd låg vid sidan av spåret!! Loket stannade ett tjugotals meter från rälsbrottet!!

Ingen sa hur alvarlig situationen varit. Det var tyst en stund och Lokföraren var mycket svettig. Han torkade pannan med en näsduk och hoppade ned bland gubbarna vid spåret. Det tog säkert en halvtimma att lägga tillbaka rälslängden. Sedan kunde vi komma vidare till Kisa.

Det blev en resa det!! –en resa in i vuxenvärden?? Plötsligt insåg jag att det fanns allvar och panik.

Så va det dä här med farfar!

Farfar och banvaktare Harvar Emilsson, andra man från höger, under kaffepaus i västra Värmland.  Okänd fotograf.

2012-01-08 08:39   Rolf jansson

HejBob! Nostalgi på högsta nivå.
Härligt man kan känna doften,jag bode brevid spåret i åselby.....
mvh Rolf

Besvara

Svar från Bob Bovin 2012-01-08 09:24

Va trevligt, då har du sett ångloken passera. Om du har åldern inne?
Tack för att du läser.
Mvh
Bob

Svara

2012-01-08 09:43   nutte

Intressant att läsa och tur att det gick såpass bra. Som många pojkar ville jag bli lokförare men det gick ju inte då man hade glasögon. Får nöja mig med att vara civing och köra Märklintåg (typ vartannat år) istället. Inte ens det verkar så vanligt nuförtiden.

Besvara

Svar från Bob Bovin 2012-01-08 09:54

Tack Kalle! Det svarta loket lockar många. Märklintåget blir ett substitut å vem har inte givit sin son det och kört själv. Idag är nog Märklin out of date för alla dataspel. Barnbarnen hanterar datorer vid 4 års ålder.
Mvh
Bob

Svara

2012-01-08 10:03   Håkan1

Härliga gamla bilder och minnen från en svunnen tid .Har själv minnen från ånglokstiden, kul att se dina bilder.
Mvh Håkan

Besvara

Svar från Bob Bovin 2012-01-08 10:24

Tack Håkan! Pyset från lok är ett härligt ljud.
Mvh
Bob

Svara

2012-01-08 10:03   sonyboy

Hej Bob!
Vi flyttade till Hamngatan 1956 ( då var jag 10 år) och den ligger alldeles intill Stångån, och denna järnvägsbro kunde dagligen ses från vardagsrummet. Om som alla andra grabbar på den tiden skulle bli lokförare så tillbringade jag en hel del tid på Centralstationen (ligger inte långt från Hamngatan) och ångloken var ju det finaste som fanns. Gillade all rök och ånga som sprutade och läckte nästan överallt vid igångsättandet av loket.

Resan kunde ju ha slutat ganska illa och jag förstår att det blev tyst en ganska lång stund ute på östgötaslätten.
Trevliga bilder och speciellt intressant är ju bilden på arbetslaget och din farfar.
Ha det gott//Rolf

Besvara

Svar från Bob Bovin 2012-01-08 10:39

Tack Rolf.
Då har vi säkert passerat någon gång. Jag kände bara en snubbe från de kvarteren. En två äldre än dig kille som cyklade i Hymer, han var storvuxen och vann mycke för sin ålder. Han hette Gunnar Sahlin å klasskompis med mig i Vasaskolan.
Tåg är säkert, eller hur?
Mvh
Bob

Svara