Jag bor ju i Norrköping. En intressant, bitvis direkt vacker stad med Industrilandskapet precis i mitten. Där finns nu konsert/kongress och universitet. Förr arbetarstad, nu har pappersvändarstaden Linköping högre andel industrianställda än Norrköping.

Det har alltid funnits en underström av problem (liksom nästan överaltt eller kanske överallt). De hölls i schack bl a med patrullerande poliser med förr sabel i gehänget, senare batong. Dom stämde i bäcken, sa till cyklister utan lyse o s v.

Nu är det värre. Skjutningar, elsparkcyklar och en massa andra fordon på trottoarerna, unga killar som kör svindyra bilar så att det dånar och smäller, handgranater smäller av under bilar, bilar brinner.

Senaste i Navestad en ytterligare eskalering. "Oacceptabelt" säger myndigheterna. Sossarnas fel, hårdare straff och bygg ut polisen ryar en talesman för (M). Inte helt lätt svarar berörd politiker (S). M lade ner 90 % av polisutbildningen då Reinfeldt regerade.

Som jag ser det har polisens omorganisation misslyckats. Den lokala polis som behövs för att bygga upp kontaktnät och förtroende har nästan tagits bort. Polisledningen snackar om "kärnuppdraget" men hittegods, hjälpa till med bortsprungna katter och att utfärda pass skapade förtroende och kontakter. Det behövs en närvarande polis, inte bara en som åker ut då det smällt.