#342. Fåglum!! –Sveriges främste tävlingscyklist??!!

Det råder ingen tvekan om det?? –Fåglum vann Giro Italia!! –världen hårdaste etapplopp!! –kört under 20 dagar och över massor av bergstoppar!! –som är över 2000 meter!!

Fåglum var en tempocyklist av världsklass!! –han vann redan i unga dar många tempolopp och var närmast omöjliga att slå!!

Fåglum vinner tempo-SM i Varberg 1963.

Just tempokunnandet gav honom tidiga segrar i lagtempo. Innan bröderna vuxit upp i  cykelsadeln körde han i olika konstellationer. Jag såg honom 1962 i Monark-Cresentloppet som kördes mellan Varberg och Uppsala. På den här bilden kör han ihop med (fr v) Sven-Uno Stensson, Paul Munther, Fåglum och Sonny Green.

Samma år vann han Nordiska mästerskapen i lagtempo med Owe Adamson, Palle, och Sune Hansson.

Om det var tävling så var det Fåglum som TV-filmarna följde, för man visste att han skulle vinna!!

Fåglum vinner Dackeloppet 1965.

Det är TV-fotografens bil som står där!! –tror du mig inte??

”Sudden” filmar en konkurrent, Jan-Åke Ek, till Fåglum under Dackeloppet.

Fåglum var en lågmäld cyklist och tyckte nog mest om när han fick vara ifred. Han tycktes inte ens vara road av prisutdelningar. Här har han vunnit Grand Martini Cup 1963. Prisutdelaren, cykelpampen Helge Johnsson ser dock road ut?? --kanske han fick martini??

När så alla bröderna klivit i cykeldressen så blev det fart på lagtemposegrarna. 1966 blev de nordiska mästare för första gången och 1968 vann de också i Helsingborg!! Danskarna blev tvåa.

Fåglumbröderna, iförda VM tröjorna, vinner NM i lagtempo 1968.

Fåglum hade alltid en minmal hjälm när han cyklade. Den hade nog ingen större hjälp om han stod på öronen. För att slippa hjälmen så blev Fåglum proffs?? Efter att ha blivit trea i Tour de l’Avenir  ”Amatör-touren” 1969 så blev han proffs i Italien 1970. Redan första året blev han trea i Touren totalt, det bästa någon svensk fixat!!

Så kom då kronan på verket 1971då han rullar in i Milano som totalsegrare i Giro Italia!!  Gösta Fåglum kom hem till Malmö och körde ett uppvisningslopp med en del proffskompisar. Jag har aldrig sett Gösta så glad i brödernas sällskap!!

Gösta, Erik och Thomas klara till start i Malmö.

Men hjälmen då?? – den behövde inte ett proffs ha på den här tiden. Autografjägarna stod i lång kö så även assistent Ninni!!

Gösta skriver och Ninni i solglasögon tittar på!!

Vem som vann loppet i Malmö?? –vem vet kanske det var en dansk??

#305. Cykelsport igen!! –den blixtsnabbe spurtaren Jupp Ripfel!!

Kanske är han den snabbaste spurtaren någonsin?? –här i Svedala?? –men han föddes i Sydtyskland!! –å kom till Sverige i början på sextiotalet!! Jupp Ripfel blev en fruktad avslutare vid mållinjen!!

Året var 1963 och han knep nästan SM på 18-milen!! –på första försöket!! --men han blev med en hårsmån slagen av Einar Björklund i ett spöregnigt Uppsala. Att Jupp skulle va vass i spurten visste experterna för han hade redan samma år vunnit en etapp i Österike Runt, ett erkänt bra etapplopp för amatörer. Näst år i Skoghall blev han också tvåa, efter Sven Hamrin, som sannolikt var loss från klungan.

Så lossnade det!! –vid SM i Örebro 1965 slog han Sture Fåglum i en långspurt. De var loss med stor marginal före Steve Tell och Gösta Fåglum.

Jupp Ripfel och Sture Fåglum var loss vid SM i Örebro 1965.

Jag trodde inte att någon skulle gå loss på den flacka banan i Örebro, och hade skrivit en kritisk artikel i Corren över varvets få backar. Jag skulle få helt fel. Jupp gick loss med Sture och Gösta förstod att Jupp lätt skulle vinna i en spurt. Så Gösta gick loss från klungan, men fick med sig snabbe Steve Tell. Det blev total nitlott för Fåglumbröderna. Gösta hann aldrig upp  Jupp, som krossade Sture i spurten och Steve knep bronset!!

Jupp Ripfel vinner lätt cykel SM i Örebro.

Jupp visade glädjetårar när han kramades om efter sin första 18-mila seger på SM. Han gratulerades av kranskullan och förbundsordföranden Folke Svensson, fabrikör från Motala.

Lagerkransad Jupp i Örebro.

Samma år tog också Jupp en etappseger i svenska 6-dagar, i Jönköping. Även 1969 vann han inledningsetappen i Uppsala i DN:s 6-dagars. Angående 18-milen på cykel-SM så kom han att vinna den 4 gånger. Redan året därpå i Växsjö så blev det en masspurt. Flera utbrytningar hade förekommit, bl a med Steve Tell, som visste att Jupp var hopplöst snabb i spurten. Upploppet lutade svagt uppför, så jag klättrade upp på en stolpe och använde ett teleobjektiv för att få överblick. De vassaste spurtarna var i en klass för sig. Jupp vinner med mer än en cykellängd för Sune Wennlöf och Einar Björklund. Stig Blom är fyra. Fåglumbröderna Gösta och Erik är inga dåliga spurtare, de blir 5 och 6.

Spurten i 18-milen i Växsjö 1966. Jupp tar sitt andra mästerskap.

Vid SM i Ystad året därpå tog Jupp hem klungspurten för Sune Wennlöf, det var bara det att Erik Fåglum hade gått loss och vann solo.

I Olympiska spelen i Mexico deltog Jupp i 1000 m på velodrom. Trots att han var snabb så hade ingen chans i denna typ av tävlingar, han blev 22:a.

Jupp skulle dock komma igen vid 18-milen i SM. Vid SM i Laxå 1970 blev det en knivskarp sluggning in mot mål med sin värsta antagonist Sune Wennlöf. Sune vann aldrig någon 18-mil, det var ständigt Jupp som var i vägen.

Jupp Ripfel slår Sune Wennlöf på 18-milen SM i Laxå 1970.

SM segern upprepades sedan i Jönköping året därpå och det var samma tvåa igen. Jupp Ripfel var under sin karriär i det närmaste oslagbar i platta spurter. Enda chansen att slå honom var om spurten var backig. Han drog en mycket tung växel i spurten och fick upp en högre fart än de flesta. I den sista bilden ser man att han sitter ned i sadeln och borrar med huvudet nedåt. Sune Wennlöf står upp eller sitter längre fram på sadeln.

Jupp Ripfel är naturligtvis Stor Grabb i cykel.

#300. Cykelsport!! –bilder med spurtaren Sune Wennlöf??

Nu skall vi plocka fram några bilder ur det förgångna igen!! –cykelbilder som fallit i glömska!! En bland de tio snabbaste cyklisterna i vårt sävliga land är Örebroaren Sune Wennlöf!! Han knöt upp svansen på de flesta i en spurt.

Första gången jag såg Sune, då hette han Petterson i efternamn, var när han vann B-klassen i Linköpingsloppet 1961.Han besegrade Lennart Emauelsson från Värnamo CK, också han fruktad spurtare, som Sune kom att ha många duster med under åren.

Sune blev aldrig svensk mästare på 18 mil, det var alltid någon annan spurtare som stod i vägen, vanligen Jupp Ripfel. Men Sune blev två tre gånger. Han blev dock något ännu finare, Nordisk Mästare på 18-milen 1967. I Åbo slog han i spurten Leif Mårtensen och Erik Fåglum. Mårtensen var ingen dålig skalp, för han blev sedermera amatörvärldsmästare 1969 i Berno, och 2:a som proffs i världsmästerskapen i Leicester 1970.

Bland Sunes många segrar skall vi nämna några som jag såg och fotograferade. Sexdagars hade etappmål i Örebro 1967 och Sune lyckades vinna denna etappen mitt i centrum av hemstaden.

Sune Wennlöf vinner 5:e etappen i Sexdagars 1967, före Thomas Fåglum.

Gissa om den segern var populär bland örebroarna??

Sune lagerkransad inför hemma publiken.

Det här året var mycket framgångsrikt för Sune. Han visade att han kunde slå sin store antagonist Jupp Ripfel i en spurt vid Stafett-SM i Göteborg. Det var stor publiktillströmning i Slottsskogen, där tävlingarna hölls. Sune, som tävlade för Centrum, slog Jupp i en mycket backig spurt.

Sune Wennlöf besegrar Jupp Ripfel vid Stafett-SM i Göteborg 1967.

Sune hade en typisk spurt fysionomi, kraftigt byggd och mycket explosiv. Han kunde dock gå loss från klungan och komma i mål själv. Det visade han när han vann den sista etappen av etapploppet Skagern-Köpenhamn 1967. Vem skulle inte vilja komma i mål ensam på H C Andersens Boulevard vid Rådhuspladsen i Köpenhamn?? I hällande regn och kallt väder kom Sune in själv på upploppet efter att ha hängt av alla.

Sune Wennlöf vinner den sista etappen i Skagern-Köpenhamn 1967.

Sunes prestation i det här loppet blev inte mindre av att han faktiskt vurpade!! --tidigare i etappen. Man ser att skon och byxan är sönderskavd när han får lagerkransen av borgmästaren.

Lagerkransad av borgmästaren i Köpenhamn.

Sune Wennlöf blev Stor Grabb nr 48 året 1967.

#211. Sakkunskapen finns!! --på en liten bar i Italien?? –på Tvn går Giro Italia!!

När det gäller cykelsport?? --så är det religion i Italien!! Det spelar ingen roll om man är dopad eller inte!! –bara man är bäst att klättra i bergen!! –eller åka nedför bergen!! Gud blir man om man ständigt kan vinna spurten över den vita linjen??

Detta gäller inte här uppe i norr!! –här vet man inte vad cykel är?? –inte sedan Harry Snell vann VM den 21 augusti 1948 Valkenburg i Holland. Då hyllade man sin hjälte och alla visste vad cykel var!! –för de flesta måste köra cykel till jobbet!! –väldigt få hade bil!!

 En sömnig eftermiddag på västkusten i Italien insåg jag detta!! –det var tomt i den lilla byn!! –inte en människa!! –men det hördes röster inne från barerna!! Vi klev in och beställde Orangina! All gubbar satt riktade mot en liten TV i en hörnet. Då och då kommenterades bilden med cyklister. Det var slätetapp!!

Bar i Italien 1969.

Det här året var det Felicie Gimondi , som var den stora stjärnan. Om man inte kan språket så kan man höra vissa namn. På den tiden följde jag cykel noga!!

Det skulle dröja till 1971 innan ett svenskt namn skulle vara på allas läppar i Italen. Gösta Fåglum Pettersson blev ett stort namn när han blev totalsegrare i Giro Italia. Enligt mitt förmenande den största idrottsprestation en svensk har gjort!! –sedan Ingemar Johanssons knock av Floyd.

När Gösta Fåglum kom hem och gjorde ärevarv i Malmö 1971, såg det ut så här!!

Gösta Fåglum var mager som en skrika 1971 i Malmö!!

Nu var det ju inte bara Gösta som cyklade som proffs i Italien. Alla fyra bröderna gjorde ju mycket väl ifrån sig. De vann ett otal segrar tillsammans och på egen hand.

När vi åkte hem från Italien 1969 så åkte vi till Esbjerg i Danmark och såg de Nordiska mästerskapen.  Den här gången var det Erik Fåglum Pettersson som åkte ifrån danskarna.

Erik Fåglum vinner Nordiska mästerskapen över 18 mil i Esbjerg 1969.

Lägg märke till att man har ett riktigt stort måldomartorn vid den här tiden. Målkamera fanns inte, och det behövdes ju inte med två danskarna tydligt efter! Erik kunde ha sträckt upp båda händerna i luften, det fick man i Danmark, så inte i Sverige!!

#122. Den förbjudna segergesten!! –eller cyklistens segerglädje!! –i gamla tider??

Glädje!! –segerglädje!! –hur skall man visa det?? Att spontant sträcka armarna i vädret!! --är väl det vanligaste sättet att visa sin lycka?? Men i Sverige kan det vara mer komplicerat än så!! –det är förbjudet att cykla utan att ha minst en hand på styret!! Vad skall då den segerglada cyklisten göra?? –jo sträcka upp bara en hand i vädret??

På den gamla goda tiden?? --då man gjorde som påbjöds!! Det vill säga någon gång mitten på förra århundradet!! Kunde det faktiskt hända att en cyklist, som vann ett lopp blev diskad!! Så för det mesta tog man det säkra före det osäkra och sträckte upp bara en hand!!

Spurten i juniorklassen, C-klassen, i Vallonloppet 1961. Hasselblad 1000F, 80/2,8.

Segrare Jan-Olof Karlsson och tvåan Leif Söderberg sträcker båda upp en hand i glädjen över dubbelseger. De var träningskompisar och goda vänner, så än i dag. Idrott är karaktärsdanande!! –båda grabbarna blev framgångsrika affärsmän!!

Det var inte tal om att skicka upp båda händerna!! --många gånger kom inte kardan upp i vädret alls?? --som här där Owe Adamson slår Paul Munther  i en spurt från Kumlaloppet 1960. Owe var en av Sveriges mest framgångsrika cyklister och fyrfaldig svensk mästare. Han var en fruktad spurtare och kanske t o m var lite ”blassé” över att slå Paul?? Jag tror dock inte det var så!! --ty Paul var också en eminent spurtare och under en period ett år på sextiotalet vann han allt. Knäckte Fåglum flera gånger!! Owe Adamson har en son och sonson, som blev mycket framgångsrika tävlingscyklister. Sonen Anders hör vi ju på TV, som mycket sakkunnig kommentator på Eurosport.

Kumlaloppet 1960. Owe Adamson slår Paul Munther i en spurt. Hasselblad 1000F, 80/2,8

Det var en liten trivial historia från landet i norr?? Kolla vad som händer på VM i Köpenhamn i september, där åker säkert händerna i luften!!