#270. Är den onödig?? -- “SLR Magic HyperPrime LM 50mm T0.95″ för Leica M9?? -- testad på nätet.

Så har då kineserna släppt sin prestige glugg för test på nätet!! Kampen att visa vad man kan och konkurrera med Leitz motsvarande f/0.95 objektiv har lett till en nästan 1 kg tung glasbit.

På Steve Huff´s blog kan man nu läsa en första presentation av det spektakulära, M-fattning, objektivet. Det är lite större och tyngre, men har också en bättre närgräns, 0,7 m. Det är byggt med 12 glasbitar i 7 grupper och med vissa glas innehållande grundämnet Tantal.

Steve har en presentations video, där han påpekar att det kommer i tre versioner. En modell saknar M-koppling och skall lämpa sig för adapter med m4/3 och NEC E-koppling. En version kommer att göras för filminspelning.   Steve visar också vanliga bruksbilder som en första test av hur objektivet tecknar skarpt. Han påstår att det är åtminstone lika bra som Noctiluxen.

Nu frågar man sig om man behöver objektiv av den här typen? Jag ser bara en användning och det är när man vill isolera ett objekt i bilden, med oskarpt bakom och framför. Ljusstyrkan 0,95 i sig behöver man ju inte eftersom alla sensorer är så ljusstarka idag att man alltid klarar sig med ett f/1,4 eller f/2 objektiv. Dessutom blir uppenbart alla objektiv med så här mycke glas enormt tunga att bära på.

Om du inte har sett ett Noctilux f/1 så kan du se ett här monterat på en 2000 kr kamera (den näst mest populära spegellösa kameran nu på Amazon.com), Olympus E-PL1.

Priset på en sådan här ”kopia” lins sägs bli mindre än hälften mot originalet. Skärpdjupet på en sådan här glugg är mindre än 10mm vid full bländaröppning. Kolla här!

Snö i Skåne den 2012-01-24. Ljungen stretar på. E-PL1+Noctilux 50/1.0

#269. Snacka om trångboddhet!! –då har du inte sett det här!!

Trångboddhet är ju en relativ fråga?? Vi människor vill ju ha komfortutrymme. Andra djur föredrar att stå tätt för att få skydd. Så är det en del djur som måste ha snålt med yta!! –ty det finns inget stort utrymme!!

När hundratusentals par av Spetsbergsgrisslor skall slå bo så vill de vara skyddade från andra rovdjur. De väljer då en klipphylla som är nära vattnet. Varför?? –jo när ungarna skall lämna boet så skall de kunna hopp rakt ned i havet eller när havet. Om de inte kommer nära havet så finns fjällräven där och slickar sig om munnen.

Fjällräv i Svalbard.

Alkefjäll i Hinlopen på ostsidan av Spetsbergen är en idealisk plats för grisslorna. Massor med mat och branta klippor.

Ut å hämta mat.

Trångboddheten på klipporna är formidabel. Den minsta boytan jag hittade var den här, och man undrar hur man föder upp en unge här?

Några kvadratdecimeter?

När det finns flera hundra tusen invånare får man räkna med att det blir en hel del grannar även på de små ytorna.

Ungar och vuxna får plats.

Parkänslan är viktig när man skall leta efter mat hela dagarna. En puss när man möts är viktig.

Klippkantsmys.

Städivern på hyllorna lämnar dock en hel del i övrigt att önska. Vi vet ju att ungar stökar till det, men de här har dessutom målat i rött.

Ungar skitar ned.

En del slagsmål går inte att undvika om det är så här trångt. Sämjan är dock förvånansvärt god mellan grannarna på samma hylla.

Kan man få landa här?

Landskapet vid Alkefjäll är vackert men mycket otillgängligt. Man måste åka båt hit. Å andra sidan är det bråddjupt direkt utanför klippan så stora båtar som M/S Stockholm kan gå så nära att man kan lägga handen på klippan.

Alkefjäll med grönska och snö.

#268. Pressfotografen på fotboll 1958!! –val av kamera?? –eller hur nära??

Sportfotografi var en annan historia på femtiotalet. Det var en bild i taget och inga 10 bilder per sekund. Det var en kamera i handen och inte fem radiostyrda på olika platser kring arenan. Det var alltså ”slow feeling photo”.

Dagens sportfotografer behärskar ett brett spektrum av kunskaper från kamerateknik till datorkommunikation. De jobbar i en nyhetsvärld där bilden skall ut till användaren inom sekunder. På femtiotalet skulle bilden vanligen finnas till tryckning inom några timmar. Idag ser man fantastiska händelserika bilder av fotboll och man kan inte mer än beundra skickligheten hos fotograferna. Flera svenska fotografer är hög internationell klass. Jag plockar bara en av många, Lars Dareberg på Sydsvenskan.

I början av femtiotalet var Rolleiflex den vanligaste kameran vid sidan av målet. Ja, nästan alla fotograferna satt alldeles vid målet, några meter från målvakten. Man trodde ju att de mest spännande bilderna skulle hända vid målet. Det gav också en närhet till spelet, och man kunde på så sätt hamna mitt i händelsen som här.

Derbyspelare i fight vid motståndarmålet. Rolleiflex, Planar 75/2,8.

Reportagefotograferna i Stockholm hade börjat använda Leica M i början av femtiotalet och när jag var på min första Derby match i Linköping använde jag faktiskt min småbildkamera Zeiss Ikon Contaflex III. Bredvid målet satt också Expressenfotografen Bertil Stilling, och han hade en Leica III med troligen en 90mm glugg. Nackdelen med normallins på Rolleiflex och småbild var att man vid många situationer satt för långt bort. Det var ofta som bilderna såg ut så här.

Match på Folkungavallen. Contaflex III.

I Linköping såg man aldrig att fotograferna satt på läktaren eller längs långsidan. När fotoavdelningen på Östgöten köpte in en Hasselblad 1000F och en 250 mm glugg till den tänkte jag att jag skulle prov att sitta längs långsidan. Jag hade ju sett Anders Engmans bilder från fotbolls-VM. Jag tog min egen 1000F och långa gluggen och en tältstol och satte mig längs långsidan. Publiken på läktaren häcklade mig och skrek att jag skymde och borde sitta vid målet som de andra fotograferna. Problemet med 250 mm var att hinna sätta fokus. Här är en typisk bild med nästan fokus.

IFK Norrköping mot Linköpingsalliansen 1959. Hasselblad 1000F, Sonnar 250/4.

Det vanligaste var alltså att man valde att sitta vid målet, för det var sådana bilder sportredaktionen ville ha. Det gav ju också den där påtagliga närheten i händelser om man hade tur.

Närkontakt med målvakt. Rolleiflex, Planar 75/2,8

Skuggfotboll. Rolleiflex, Planar 75/2,8

Nick mot mål. Hasselblad 1000F, 80/2,8

#267. Folkets park 1961!! –Leica M2 med 90mm!! –eller vackra flickor!!

Veckans höjdpunkt?? --lördagskvällens dans i Folkets Park!! Vackra flickor, dans, kamratskap, hitta en livspartner!! –så mycke undran och drömmar!! Å så en kamera för att fånga stunden!!

Flera gånger hade jag försökt att få reportern Inga-Maj på Östgöten att gå med på att skriva om och plåta en kväll i Folkets Park. Det var en av de viktigaste händelserna i unga människors liv under veckan. Först slit!! --sedan nöje och glädje och allvar!!

Själv blev jag en del av detta Folkparks liv, genom att min mamma skickade mig på dansskola redan vid 15 års ålder. –du måste lära dig dansa!! Sagt och gjort jag blev ganska haj på att dansa och var den första i skolan som var ute på danshaken i hemstan. Det var roligt och spännande.

Nåväl jag lyckades aldrig övertyga någon på Östgöten om att gör ett reportage från det riktiga ungdomslivet. Min klasskompis Rodney Weidland, som blev berömd life style fotograf i Australien, hade just fått en Leica M2 med ett Elmarit 90/2,8mm objektiv. Ungefär som den här!

Jag tog med Rodney till Folkets park på lördagen och fick låna kameran för att plåta danslivet. Det var naturligtvis Tri-X och mycket förlängd framkallning. Därav mycket korniga bilder. Inga blixtar naturligtvis. Hatar än i dag blixtar.

Leica M2 är ju en mycket diskret kamera och ingen lade märke till att jag plåtade. Det var första gången jag använde en Leica M och blev mycket förtjust i den. Jag tyckte nog att 90mm var lite för lång glugg. Två år senare hade jag sparat ihop till en egen M2:an med 35mm.

Här kommer nu några av bilderna som jag lämnade in till Inga-Maj. Redaktionen var typiskt gammaldax och de kom aldrig i tryck. Jag var mycket influerad av reportagen i tidningen Se och andra mera ungdomsinriktade tidningar och bilderna får ses i detta sammanhang. Dagens ungdomar har ju en helt annan referensbild, även om dans i Folkets park fortfarande finns kvar i vår kultur.

#266. Det lyckliga landet!! –varför?? --eller är det bara den lille?

Det lyckliga folket?? –man kan fråga sig varför!! De tar dagen som den kommer och oroar sig inte för morgondagen!! Hur kommer man till denna ståndpunkt!! –är det folket eller deras ledare??

Det är bara en halvtimma bort från vårt land. Tåget över bron och man är mitt ibland dem. De glada danskarna. De svänger en bira och äter en smörrebröd. De oroar sig inte för morgondagen och de är inte rädd för att bli arbetslösa. Brödrafolket bredvid är precis motsatsen till oss!! Här i Svedala måste allt vara lagom och alla lika. Ingen får ha olika åsikter, å ingen får tjäna mer pengar än den andre?? –om man inte heter Zlatan eller Foppa eller är en kändis.

Jag har arbetat i två omgångar i Danmark. Arbetstakten är inte högra än i Sverige. Tryggheten på arbetsplatsen är till synes något lägre, men det är mycket lättare att hitta nytt jobb om du måste sluta. Det är mycket fester på arbetsplatsen och utanför. Företag har fantastiska  julfester där alla kommer, även den 90-åriga grundaren. Man svingar en bayer och skrattar och har kul tillsammans.

Party! Köpenhamn 1967.

I motsatsen till i Sverige så ifrågasätter man inte sin kungafamilj. Även om den är ganska tuff. Sålunda hälsar Drottningen alltid en nytillsatt professor i audiens!! –hon har starka inflytanden inom den konstnärliga världen, då hon själv målar och formgiver. Hon är folklig då hon tager sig en lille en och en cigg. Hon reser mycke i landet och håller maken på mattan.

Kung Fredrik IX vid rådhuset 1967.

Skolsystemet i Danmark var och är mycket mer autoritärt. Här råder en större tro på experter och högre utbildning värderas högre än i Sverige. Högutbildade har högre lön än i Sverige och högteknologisk industri värdesätter universitetsutbildning.

Skola i Köpenhamn 1961.

Glöm inte bort att detta lyckliga land är ett modernt land med mycket högteknologisk industri. Det är inte bara uppfödning av grisar och fiske som gäller. Silla damerna sitter inte längre och säljer fisk vid Gammelstrand i närheten av börsen och Christianborg. Utan landet har en av de största skeppsrederierna i världen. De har världens framgångsrikaste katalys företag. De har en blomstrande olje- och gas industri.

Silla dam i Köpenhamn 1961.