#135. Paparazzo!! --kändisfoto?? –va ä dä för nytta med det?? –eller sotarna och Carl Jan!!

Paparazzi metoderna att avslöja kändisarnas privatliv sprider sig över världen och är idag stor business i Europa och USA. Fenomenet existeras enbart för att det finns köpare och säljare.  Kan man klandra fotograferna??  --som har det som sitt levebröd?? Eller skall man klandra läsaren av tabloidtidningar och titta och se blaskor??

Jag tycker nog att man kan närmast klandra tittarna!! Utan den publiken så fick fotograferna hitta ett annat sätt att försörja sig.  Men det borde finnas gränser även för fotograferna!! --man kan inte tränga sig in, med långa gluggar, till oskyldiga familjemedlemmar och plåta hur de lever. Det är klart att det är svårt att dra gränserna, men jag tycker fotograferna skall visa civilkurage och säga nej till jobb som de tycker går för långt och kränker husfriden.

Det finns en annan sida av myntet?? --eftersom kändisar är beroende av att synas!! –så säljer de egna situationer till paparazzi byråerna. I sådana fall så drar kändisarna alltså nytta av en företeelse i samhället och styrs då helt av pengar och hur häftiga bilder de genererar.

För att ställa frågan på sin spets så skall jag publicera en bild jag tog i Engelsberg i Västmanland för några somrar sedan. Kändisen Carl Jan, som vi ofta ser i TV, besökte den gamla världsarvs hyttan med vänner. De skojade och tycke att Carl Jan skulle sätta sig mellan två sotare som fikade. De tog egna bilder och jag passade på att göra det också. En riktig paparazzi bild??

Jag skickade bilden till sotarfirman och de blev glada och skulle sätta upp den i fikarummet.

Nu publicerar jag den här!! –tycker ni att det är fel?? Borde bilden hamnat i soptunnan??

Glada sotare och Carl Jan på fiket i Engelsberg.

#134. Leica glas!! --35mm glugggar!! Ä dä nått?? –objektiv testing!!

Vi har testat Leica glas!! –top of the line 35mm gluggar!! --typ 1, ansedd vara bästa icke asphäriska linsen ”ever made”!! --typ 4, ansedd vara ”Bokeh King”!! Kolla vem som är bäst?? --å hur skarpa är de??

Leica Summicron 35 mm har alltid varit mycket populära som standard objektiv för gatufotografer. De är små och smidiga och ger bra skärpdjup för att förfokusera. Summicron 35/2 typ 1 kom redan 1958. Den gjordes i två versioner, dels den med glasögon för M3 och den som var avsedd för M2. Den för M2 gjordes i Canada, men några få gjordes i Wetzlar. Många M fantaster anser att denna versionen är den bästa som tillverkats!! --före de moderna asphäriska linserna. Den vi testar här är nr. 2010176 och är inköpt i mitten på sextiotalet. Typ 4 av Summicron 35/2 kom ut så sent som 1979 och det var denna glugg som startade allt ”crazy bokeh” snack!! --det vill säga hur det ser ut i suddiga delar av en bild. Vårt objektiv har nr. 3457059 och är inköpt i mitten på 80-talet.

De båda gluggarna ser ut så här när de sitter på en Panasonic GH2.

Vi testar objektiven, som vid tidigare tillfällen med Patersons testtavlor?? –se tidigare blogg

http://www.fotosidan.se/blogs/bob-bovin-photography/54-giganternas-kamp-canon-50-f0.htm

Om vi börjar med Summicron 35/2 typ 1, så är upplösningen vid full bländaröppning och i centrum mycket bra!! –med 84 linjepar per millimeter (lp/mm), också i hörnen är upplösningen bra med 60 lp/mm!! Kontrasten är bra, men märkligt nog bättre i hörnen!! Om vi bländar ned till bländare 5,6 så är centrum värdet 84 lp/mm och ute i hörnen är det 48 lp/mm. Kontrasten är något förbättrad. Det märkliga är?? --att upplösningen är sämre i hörnen, när man bländar ned till 5,6!!

Vi skall så se hur det är med typ 4, som är 20 år yngre!!

Det är slående hur lika de här två objektiven är!! Det har samma mätdata för upplösningen som det äldre objektivet!! För full bländaröppning har den bättre kontrast i hörnen!! Vid bländare 5,6 är kontrasten bra i centrum, men man tycker att upplösningen skulle va bättre i hörnen!!

När man tar typ 4 objektivet för en promenad, så kan man vara fullt nöjd med dess handhavande. Det blir mycket nätt på en m4/3 kamera.

Bra regnskydd? Olympus E-LP1, Summicron 35/2 typ 4 @ ISO 200, 1/640, bl 4.

Slutklämmen blir att detta är två mycket likvärdiga objektiv. De är skarpa och har bra kontrast.  De är jättekul att plåta med. Men hur bra är de i jämförelse med andra 35mm gluggar?? --och hur bra står de sig mot zoomgluggar?? Det skall vi kolla i kommande tester!!

#133. Krocka med en Yakuza!! –hugaligen! --hur går dä?? –eller vem håller ordningen??

Min kompis hämtade mig på hotellet och vi klev in i hans bil. Han tittade genom vindrutan och frös till en isstod?? –han startade inte!! Han nickade framåt å sa --en Yakuza!! En bit framför oss stod en stor svart bil och snett bakom, nära, en gammal Nissan!!

En elegant svartklädd man, med kort hår, hög vit krage, stod och talade med en enkelt klädd man som upprepade gånger bockade sig!! –mycket djupt!! -- på japanskt maner. Det var uppenbart bugningar i djup vördnat och respekt!! Den enkle mannen sa ingenting medan den välsituerade manen talade!! Efter någon minut gav den elegante mannen den lille en liten vit lapp?? –klev in i bilen och hans chaufför körde iväg!! Nissan ägaren körde åxå iväg.

 Va va det?? --undrade jag till min vän. Den lille mannen hade kört på den stora svarta bilen!! --sådana bilar exporteras inte från Japan!! –vars ägare var en Yakuza!! Du argumenterar inte med en sådan man!! –du bara bockar och gör som han säger!! –om du inte vill ha problem!! Sa min vän!! Troligtvis behövde inte den lille Nissan ägaren betala eventuella skador?? –bara han visade respekt!! Vilket han gjorde!! Man visar alltid en Yakuza respekt!!

 Yakuza kör aldrig Mercedes. Sendai 1996.

Jag hade hört mycket om Yakuza, men aldrig sett en medlem. De bestämmer över all brottslighet i Japan!! Ja, de har egna skolor!! Ja, i praktiken är det de som ser till att det är ordning och reda på gatorna i Japan!! –inte polisen!! De vill inte ha något bråk så att business störs. Ja de är infiltrerade hela vägen från spel och prostitution på gatan!! --till hela vägen upp i bankväsendet!!

Yakuza basal business. Sendai 1996.

Yakuza organisationen är även internationellt utbredd. Den mest omfattande verksamheten finns i USA, då speciellt på Hawaii. När jag besökte Hawaii första gången 1979 var Honolulu en osäker stad precis som vilken annan storstad som helst, typ Detroit eller Phoenix. Nästa gång vi kom dit 1988 var staden tagen över av Yakuza. Det var lugnt och ordnat överallt och man kunde gå obehindrad i alla stadsdelar, även de som förut var omöjliga att besöka. Det var taxichauffören som förklarade att Yakuza tog över banker och business mycket snabbt. De är ju inte dumma för mer än hälften av all besökare ä ju japaner sedan många år tillbaka! –förklarade han. Det tog oss inte med bomber, utan de köpte upp oss!! –var hans sista ord när vi klev av vid hotellet!! –som nu va japanskt??

Yakuza är i mångt och mycket accepterat i Japan och de lägger sig inte i den lille japanens vanliga liv, som till exempel hos den lille matförsäljaren vid den stora affärsgatan i Sendai.

Sendai 1996.

#132. Extra!! –Extra!! Alla 50mm objektiv testade!! Måste läsas och studeras!!

Så var då alla normal-50mm-objektiven testade!! Vi har jämfört gammalt och nytt!! Vilket är bäst?? Måste man köpa nya gluggar så fort de kommer ut??  --eller kan man behålla de gamla!! Å vara nöjd med det.

Först, ursäkta tabloidrubriken!! ”Alla objektiv” innebär alla 50mm objektiv jag har i min hylla!! Ett objektiv innehåller många aspekter, som påverkar om man skall tycka om det. Den grundläggande är dock om det tecknar skarpt och snyggt!! Om en bild är skarp eller inte styrs dock tekniskt också av vilken sensor man använder!! –alltså inte bara av objektivet!!

Några ord om sensorer. Upplösningen styrs i huvudsak av hur många små pixels vi har per längdenhet. Nu sätter dock tillverkarna små linser på varje pixel, anti-aliasing, som skall ta bort mönsterstörningar. Dessa linser sänker upplösningen under den så kallade Nyquist-gränsen, som är (antal pixel/bildsidans längd i mm)/2  = antal linjepar/mm.  Låt oss ta några exempel;  sensorn i Canon 5D II har 3724 pixel på 24 mm sidan, det ger 78 lp/mm. Samma värde gäller för Canon 1D III, medan 1D IV har 88 lp/mm. Den bästa mellanformat sensorn, Phase One IQ180, har 96 lp/mm. Panasonic GH2 har 3456 pixel på 13 mm, alltså 133 lp/mm. Det här ger Nyquist gränserna och den verkliga upplösningen ligger betydligt under detta värde, troligen 10-20%.

Till att börja med, vårt öga kan se så där 4-8 lp/mm, om vi är unga. Hur bra upplösning behöver vi då för olika medier?? Vanligen skriver en bläckstråleskrivare ut med 240dpi/färg, som alltså blir 240 linjer/ 25,4 mm = 9,4 linjer/mm, alltså 4,7 lp/mm. Din dataskärm har kanske 100 dpi, som ger ungefär 2 lp/mm.  Det betyder att vi kan förstora ungefär 20x för en bild med 96 lp/mm och fortfarande vara inom ögats upplösningsförmåga. För en 4x6 cm sensor blir det 80x120 cm stor bild. Nu är det inte hela sanningen, via datorteknik kan man göra en lika stor bild med ett småbildformat. Man får också ta hänsyn till betraktningsavståndet, som spelar en stor roll. En faktor som styr hur vi uppfattar upplösningen är den så kallade akutansen. Grovt kan man säga att det anger hur brant kanten mellan svart och vitt är!! En utsmetad kant ger låg akutans. Man kan se det tydligt hos ljusstarka objektiv vid full bländare och speciellt ute i hörnen.

I vår test av upplösningen hos 50mm objektiv har vi använt Paterson Optical Test Target och i deras anvisningsbok säger de att för de flesta fotografiska ändamål kan man nöja sig med 30 lp/mm. Låt oss ta det som ett riktmärke för om ett objektiv är godkänt!!

Här vår tabell över objektiv (länk till en pdf) och dess upplösning vid full bländaröppning och bländare 5,6.

Tabell

Här är några iakttagelser man kan göra. All objektiven har godkänd upplösning!! --även vid full bländaröppning!! --och ute i hörnen!!  Dyra objektiv, som Noctilux, behöver inte vara bäst!! Det lilla objektivet Zuiko 50/1,4 är bäst i test!! Den förutfattade meningen att öststatsobjektiv är bara skräp!! –stämmer inte alls!! Helios 44M-4 har utmärkta prestanda och skulle fungera i de flesta situationer. Zoom-objektiv, inställda på brännvidden 50 mm, visar utmärkta prestanda och är väl så bra som fasta brännvidder.  

Om du vill förkovra dig i upplösning och skärpa så kan du läsa följande länkar:

http://luminous-landscape.com/tutorials/understanding-series/und_resolution.shtml

http://luminous-landscape.com/tutorials/sharpness.shtml

http://luminous-landscape.com/tutorials/sharp.shtml

Vi får ju ha en bild på bästa objektivet i testen och varför inte låta det sitta på en riktig film Olympus kamera!! Nämligen en OM4. Så har du en sådan här uppsättning??  --så behöver du inget annat, bara en finkornig film!! --å sen ut å plåta!!

#131. Vi blev våra motsatser!! Han blev stjärnfotograf i Australien!!

Profet i sitt eget land?? –nä dä blir man inte så lätt!! Speciellt om man blir framgångsrik på andra sidan jordklotet!! Vi va kompisar i skolan, jag ville bli fotograf, han var en naturälskare?? Vi blev det den andre ville!! Rodney blev bland de främsta fotograferna i Australien!! –jag blev naturvetare??

Vi var ofta ute i naturen tillsammans!! –å va mycket nyfikna och kanske lite väl framfusiga!! Det tyckte säkert den här skäggdoppingungen!

Östergötland 1959. Foto: Rodney Weidland.

Jag hade Rolleiflexen med och satte en närbildslins framför kameralinsen. Observera att jag satte den framför rätt lins!! Detta är en av de få bilderna jag har kvar som Rodney tog.

Efter enhetsskolan skildes våra vägar och Rodney gick en flerårig fotografutbildning i Göteborg. Efter ganska krokiga vägar, som det ofta är för fotografer, via Paris, Kanada blev det Australien. Där byggde han upp en reklamfotoverksamhet, som blev mycket välkänd. Han specialiteter är reklam, mat och lifestyle. Han är idag ett aktat fotografnamn ”down under”.

Han har varit fotograf till ett antal matböcker, som du kan finna om du googlar Rodney Weidland. De är mycket välgjorda och flera har publicerats också i USA. Tidskrifter som han ständigt förkommer i är t ex matupplagan av Vogue i Australien.

Bra mellanmål lektyr. Bok med Rodney.

Rodney är föga känd i sitt eget land, men han har haft fotoutställning i Gamla Linköping. Han återkommer varje år till Sverige för att besöka sin familj i samma stad.

Det skulle ju va en tanke att Proffsfoto tidningen, som väl har samma redaktör som denna fotosida, skulle kunna ha en artikel om Rodney Weidland. Han är väl värd att presentera.

Det är en enkel man med familj, och med hus uppe i Blue Mountains söder om Sydney. Det är en timid man med stor gästfrihet. Han älskar gamla slitna saker, så the kan mycket väl serveras på en sliten lastpall och alla kopparna behöver inte vara lika.