#20. Vädervakten på kalle dussin????!!!

Åk så långt norr ut du kan komma!!?? Där bor vädervakten på Kalle dussins ö?! Dä en udda kille!! Han har inget dagtraktamente, --ovanligt idag, men han har fritt vivre, å han är aktiv!!!?? Inte många idag som gör så mö för så lite som han!!, --om de gör det als??

Nu tar jag er!, Svalbard, 2007. Canon 1D MarkIII, Canon EF 100-400mm f/4.5-5.6 L IS USM

Vi gled sakta in mot den snöklädda iskanten på Kalle dussins ö, med gummibåten. Där stod en ståtlig hane, härskaren på på ön, av släktet Ursus maritimus,  --även kallad isbjörn, -- borde egentligen kallas sjöbjörnen, -- ty han simmar lätt 30 mil!!!!?. Han var något irriterad!!, -- för vi var bara 20 m ifrån honom. Isbjörnskännaren Norbert Rosing gav order att vi skulle backa lite!, --han kan hoppa lite mer än 20m. Härskaren gjorde ett utfall, vilket isbjörnar ofta gör om de är oroliga, men iskanten brast!! Under honom --och han blev överraskad!! Han vände upp och gick iväg några tiotal meter. Han gick runt och kollade en lång stund, det luktade mat (av oss!!), men han kunde inte komma åt oss när vi satt i gummibåten!!?? Han tar bara levande byte PÅ isen!! Å du han är vänsterhänt!! Hade vi kommit i land hade vi, sex feta gubbar och kärringar, varit massor med mat –för honom!! --I flera dar.

Karl XII ö, Svalbard, 2007. Canon 1D MarkIII, Canon EF 100-400mm f/4.5-5.6 L IS USM

Han återgick i stället till sitt värv!! Det var avläsningsdax på väderstationen, på Nordostra Svalbard!! Han stod länge å läste av, liksom för att visa oss att han jobbade!!?? --han visste ju inte säkert om vi va fra Meteorologisk institut i Oslo. Så han stod snällt där lutad mot anlegget, å han va noga med att inte titta ned i apparaturet så att hans andedräkt ändrade temperaturen och/eller förhöjde Carbon Dioxide molet. När han va klar gick han ned på andra sidan, han va inte intresserad av oss mer!! Å det kan man ju förstå.

#19. Min vän Grizzly!!??

Jag är mitt i Katmai. Mitt i björnens rike!! –influgen med litet pontonplan. Jag vilar gamla ben i strandkanten. Så tyst – bara skogensus – porlet från floden!! Vilken lisa!! Så -han kommer nedsläntrandes för brinken på andra sidan –Brooks river. Han vädrar och kollar läget – han vet nog redan att jag är där! Det är grunt och han går ut i vattnet. Han ser sig omkring, --han ser ut som en spjuver, om nu en björn kan det???

Katamai, 2005. Grizzly. Canon EOS 350D, Canon EF 100-400mm f/4.5-5.6 L IS USM

Han är nog inte så gammal, --kanske lämnat morsan nyss, --efter nästa tre år av nursing!! Han kollar förstrött på några skäggdoppingar han passerar. Jag trodde han skulle stanna upp å kolla om det va några feta laxar bland fötterna?? Så inte – han går över, lite halvslött, --på min sida!!??  --  passerar sådär femtio meter från mig. Skakar häftigt på pälsen så vattnet ryker omkring honom!! Försvinner sedan ur sikte upp i det höga saftiga gräset.

Jag följer efter!! Kanske kan det bli en bild?? Går längs en lite stig mot det håll han försvann – bara högt gräs, manshögt!!, björkar och alldeles tyst. Efter en stund började jag bli orolig, kanske var det farligt, ”rangers” sa -- man fick inte gå närmare än 10m??!!

Katamai, 2005. Grizzly. Canon EOS 350D, Canon EF 100-400mm f/4.5-5.6 L IS USM

Just när jag skulle vända, stack ett nyfiket huvud upp ur gräset, kanske 10m bort!! —jag vet inte. Upp med kameran, tre skott, sen försvann huvet. Han va mitt i maten, brunbjörnar äter till 90% gräs och bär!! Fyller på med lite lax här i Katmai. Helt orädd för folk, vet att vi inte skjuter, bara med kamera – harmless!! Ointressant som föda, mycke späck men lite muskler, inget å ha!! Här finns hur mycke mat som helst.

I Katmai är björnen fredad, men i resten av Alaska, utanför nationalparkerna, är det pang på hela året, här ser man björn sällan, vi såg inga under tre veckor. Här i Brooks camp mötte vi mer än fyrtio björnar på två dygn. Varför ser vi björn så sällan i Scandinavian?? -- tror ni!???? Ja vet!

#18. Hur mycke kosta en Leica M2?? –då 1963!!?? Och ida???

Gamla kameror är som gamla vänner de går att prata med!!! Åsså får man respons omedelbart!! –bara genom att hålla i handen!!??

För många år sedan?? --arbetade jag med en stor och ganska robust kamera kallad Bladarn. Med normalobjektiv var den smidig att plåta med, mycke smidigare än Rolleiflexen. Med sportsökar-ramen på funkade den mycket bra på fotboll och med 250 mm tele å hatt var den kalas att sitta med på långsidan av fotbollsplanen. Jag hävdar, fortfarande ??? att jag var först i Linköping, som pressfotograf, att sitta vid långsidan. Men så kom chocken+++++ Jan Asplund hade tagit bilder, publicerade i konkurrenten Corren, på en straff i handboll, sittande på läktaren!!??, UTAN BLIXT!!!!! Lång – Soppad TX!! Kamera??? ---Leica?? Visserligen hade man i flera år följt grabbarna där uppe på SE, du vet?? Anders Engman, Len Wearnberg, Åke Borglund mfl, med sina Leicor och fantastiska bildreportage. (Måste ta å köpa några nummer SE från slutet av 50-talet på Tradera och färska upp minnet!!!!).

Så det var bara å ta kontakt med plåtarkompisen Christer Hedqvist, han hade fotoaffär i Laxå. Visst jag har en fin ”kit-kamera” åt dig, specialpris!!!??? Han va en fin månglare!!

En Leica M2 med Summilux, 50 mm, f/1,4. Bonus va en Leica-kassett!!, --du vet den typen som det tar en livslängd att lära ut till en junior att ladda.

Det var en dröm att få den levererad, även om man fick lägga upp 1370 kr (bladarn gick sin väg). Med hjälp av prisindex hos SCB (prisnivåer 1830-nu, med 1914 som index 100, så blir 1963 index 449 och 2008 blir 4390) så skulle det motsvara; 1369x9,78 =13385 kr idag. Något senare blev det en Summicron f/2 för 4674 kr. Idag kan man köpa en lika bra ”kit-M2a” på e-bay för (M2 = $650, Summicron =  $2000, Summilux = $1500, data från antiquecameras.net) sisådär 26 100 kr. Dvs den har dubblat i värde!!!!!!!!!

Ut å plåta, men ibland glömmer man kameran och då blir det upp med telefonen, som i det här fallet!! Man skäms!! Ha alltid kameran med.

Lund, 2006. Kamera: Ericsson mobild-telefon!!. 

#17. Dokumentärfotografi är död!? – Länge leve bilden, -- som kommentar! Del 3.

Bilden som kommentar i samhället

Valet av utsnitt ur verkligheten kan tyckas vara en naturlig process i allt bildskapande och bara en viktig teknik att begränsa informationen så att den registreras hos betraktare så snabbt som möjligt. Snabb informationsbehandling är viktig, inte bara i datorer, utan även i människans funktion i det moderna demokratiska samhället. Nyttan av det senare påståendet kan ju diskuteras, men många av oss lever ju i denna realitet. Kanske driver det fram ytterligare manipulering av verkligheten. Kraven från det kommersiella mediesamhället driver fram effektiviseringar, läs manipuleringar, av informationen från verkligheten. Ja risken finns att man sammanställer informationen i bildform från flera källor i en och samma bild för att fånga uppmärksamheten hos kunden. Tekniken finns idag, i mycket kraftfullare form än tidigare. Praktiskt taget alla bilder, använda i dokumentärt syfte, befinner sig i något stadium av produktionen från källa till betraktare i digital form. Bilden finns med andra ord minnet hos en dator. Varje förändring i en bildpunkt eller flera kan ske genom beslut av en människa och kan verkställas inom delar av sekunder. Inte som 1850 då en förändring i en bild, genom retuschering, tog många timmar och krävde stor yrkeskicklighet. Rejlanders (Se blogg #15) fotografiska komposition tog sex veckor att fullborda. Det betyder att gemene man borde informeras, möjligen redan i skolåldern, om möjligheten att varje bild, även den dokumentära, kan vara manipulerad. Det betyder att alla bilder som presenteras skall betraktas som en kommentar, precis som hos det skrivna ordet.

Bilder användes inte bara inom nyhets-, konst- och reklamsammanhang. De spelar också en stor roll i den vetenskapliga världen. Många områden inom vetenskapen illustras med bilder eller filmer. Populärveteskalig journalistik, som överför information från specialistvärlden till samhället, spelar här en viktig roll. Bilder användes här för att beskriva framskridanden inom medicin, astronomi, kemi, fysik o s v. Forskarna använder själva direkt insamlade bilder som källmaterial inom många områden som t ex bilder av rymden, magnetröntgenbilder av människokroppens inre, atomkraftsmikroskopi av förflyttningar av enstaka atomer på ytor, eller elektronmikroskopi av hur atomer sitter ordnade på och inuti material. De flesta av dessa bilder förekommer i digital form, ursprungligen insamlade vid källan, och användes som dokumentär information, på vilka vetenskapliga teorier baseras.

Två bilder (a) tagna i ett atomupplösande elektronmikroskop visande rutenium atomer (blurriga svarta prickar), som flyttat sig på en liten kristall. De två bilderna till höger (b) är manipularde i Photoshop!! Hur???? (Förstoring = 4000000x)

Förfalskningar eller manipulerade bilder inom vetenskapen förekommer och är lätta att genomföra, men avslöjas eller faller i glömska som betydelselösa. Vetenskapen är självgranskande eftersom andra forskare upprepar eller utvecklar experiment och resultat och därmed obarmhärtigt avslöjar falsarier. Om falska bilder och resultat inte upptäcks så är de så betydelselösa att de faller i glömska. Med andra ord bilder är viktiga inom vetenskapen, men här betraktas de som kommentarer inte sanningar. Det är viktigt att journalister inom populärvetenskap inser detta och använder bildinformation i samarbete med forskare.

 Dokumentärbildens information är en viktig del av demokratin. Kultur, politik, och vetenskap är till stor del baserade på information som vidarebefordras till människan med tvådimensionella bilder. Bilden har i alla tider påverkat politiker i deras beslut, vi behöver bara tänka på bilderna betydelse i Vietnamkriget, och det är viktigt att beslutsfattarna använder omanipularade bilder till grund för beslut. Kanske måste vi alla lära oss att se bilder med ett kritiskt öga och förstå att de kan vara ändrade långt från sanningen. Det är viktigt att människor kommer bort från tolkningen att fotografier är ett dokument som presenterar sanningen. Så är inte fallet längre, om det någonsin varit så.  Som en del av den demokratiska processen måste nyhetsmedia gör det klart för var och en.

#16. Dokumentärfotografi är död!? – Länge leve bilden, -- som kommentar! Del 2.

Myter om Henri Cartier-Bresson

 Vi skall skärskåda myterna om en av de främsta dokumentaristerna, fotografen Henri Cartier-Bresson (HCB). Han är en legend, som beskrivit efterkrigstiden vardagsliv i världen på det mest beundransvärda sätt. Hans förmåga att fånga ögonblicket i en formfulländad bildkomposition är få förunnade. På ett tidigt stadium, redan i en av sina första böcker, ”The Decisive Moment” utgiven 1952, framhåller han att hans bilder komponeras i kamerasökaren och hela negativet kopieras obeskuret. Med andra ord HCB delförstorar aldrig ett negativ. I en artikel i Sydsvenskan av Professor (då bildredaktör) Per Lindström (21 februari 1999) framhålls också att HCB skrivit att han alltid använder svartvit film och aldrig använder teleobjektiv eller blixtljus. I en artikel i Sydsvenskan den 27 februari 1999 av Lars-Göran Oredsson påpekas också att HCB strävar efter bilder av en omanipulerad verklighet, just genom att omge bilden med en svart kant, antydande att hela negativet utnyttjats vid kopieringen. Detta ser man ofta vid utställningar av HCB, senast vid utställningen, år 2000, i Louisianas konstmuseum i Danmark. För att förstärka detta ytterligare kopieras negativet så att frammatningshålen i filmen kommer med (se den förstorade delen till höger i bilden nedan). Hur många unga fotografer efterhärmade inte detta och filade upp ramen i förstoringsapparaten så att man kunde se det?

Uppslag i franska PHOTO No 349, maj 1998. Förstoring till höger.

Vi skall skärskåda en av HCBs mest välkända bilder ”Behind the  Saint-Lazare station”, 1932. Den finns publicerad i Professor Lindströms artikel i Sydsvenskan och i ett otal antal artiklar både före och senare, bl a i FOTO. Den finns t ex i en monografi utgiven av Aperture (ISBN 0-89381-000-2) på sidan 39. Bilden visar en man som hoppar från en stege, som ligger i en vattenpöl. Bilden är mycket välkomponerad. Bilden har ofta en svart kant och man får anta att HCB, eller bildbyrån Magnum, har godkänt publiceringen. I en stort uppslagen presentation av HCB i franska PHOTO No 349, maj 1998 publiceras bilden på sidan 77. Här visas också frammatningshålen i filmen vänsterkant (se bilden ovan).

Originalnegativet publicerat i franska PHOTO No 349, maj 1998, sidan 105

På sidan 105 i samma nummer av tidskriften visas en bild på negativet, när det hålls över ett ljusbord. Negativet har nummer 39 på filmen och är i sin vänsterkant suddigt oexponerat, som om något kommit i vägen på nära håll. Det betyder att den exponerade bildytan är smalare än normalt och säkert inte 24x35 mm, som hos ett normalt småbildnegativ. Om hela negativet kopierats så skulle en stor del av bilden vara diffust svart i hela vänsterkanten. I stället har HCB valt att kopiera (någon annan gjorde lab-jobbet) ungefär häften av negativets yta och behållit proportionerna (1,49 = 36/24) och har till och med kopierat in!!!!!!!! en svart ram med perforerade hål. Detta är en klar avvikelse från HCBs egen uttalade filosofi. Kanske kan man därmed ifrågasätta hans dokumentära trovärdighet??!!

Hur är det med myten att han bara använder normalobjektiv vid fotograferandet??? Jag tror inte HCB har skrivit det själv någonstans. En del bilder antyder att HCB använt längre brännvidder ibland. I hans bok Amerika finns en bild på sidan 60 av ett idrottsstadium och dess parkering. Det är sannolikt att denna bilden är tagen med ett 90 eller 135 mm objektiv. I boken ”The Decisive Moment” finns på sidan 96 en bild från en flodstrand i Indien, den är ganska säkert tagen med teleobjektiv.

De här framtagna tveksamheterna i HCBs dokumentära ärlighet förringar på inget sätt hans konstnärliga dignitet i bildskapande. Han är fortfarande en av de bästa bildskaparna inom dokumentär fotokonst och hans inflytande på dagens dokumentärfotografi är oomtvistad. Mytbildningen av och om honom och hans omgivning är onödig – han är mästaren lika fullt!! Eller också uppstår lätt myter om man är en mästare.

I morgon skall vi ta upp frågan om inte bilden bara är en kommentar, precis som texten.